I december 2011 var jag ganska så bitter över något som skulle drabba mig ett halvår framåt i tiden.

Under tentaperioden innan jullovet när vi satt i A-huset och pluggade mekanik började jag att klaga på att vi hade TRE tentor på FYRA dagar under tentaperioden i juni månad. När jag satt där och klagade fick jag till svar att jag var inte var riktigt klok som satt där och tänkte på näst-näst-tentaperiod när jag istället skulle fokusera på vridmoment, vinkelaccelerationer och relativ rörelse (eller vad det nu var mekaniktvåan handlade om...). Och visst, det var alldeles för tidigt att börja tänka på junitentorna när snön låg över Linköping.

När det var kallt och mörkt och vi satt där på våra varsina sidor om det fyrkantiga bordet var läsårets sista tentaperiod något som kändes väldigt avlägset, men faktum är att vi nu har nått hit. Imorgon börjar det.

På något sätt brukar jag oftast känna en lättnad när jag kommit så här långt in i en tentaperiod som jag är nu. Man vill få tentorna gjorda och sedan gå vidare. Efter nio dagars non-stopplugg (nästan non-stopp...) känner jag att jag börjar bli trött på det här och vill att det ska bli slut på allt. Nu är det bara det sista plugget kvar, men förhoppningsvis har jag lärt mig tillräckligt.



Imorgon ska jag gå en match mot transformteoritentan. Vi får väl se vem som skrattar sist, jag eller MAI...