Benen gillar mig inte nu... men senare kommer de tacka mig
På förmiddagen bestämde jag och Sofia att vi skulle springa upp till La Bastille. Efter en kvarts promenad var vi framme vid berget.
Ja det finns ju sämre vägar till ett joggingspår
Gångbron som leder till andra sidan floden Isère. Målet var toppen på bergetSedan var det bara att sätta igång och springa. Sofia sprang ganska så snabbt ifrån mig, men jag matade på i mitt tempo. Jag kan ju säga såhär att det är ganska så jättejobbigt att hela tiden springa uppför och totalt ska man bestiga cirka 300 höjdmeter.Mesta delen av banan är en serpentinväg som är grusad.
När jag var riktigt trött och möter en fransman ser han till att bonjoura mig. Bara för att han redn bestigit alla meter och kunde i lagom tempo springa i nerförsbacke... Det var ganska så jobbigt att få fram ett bonjour tillbaka.
Den värsta delen på banan är när man kommer fram till trapporna. Benen är ganska så möra vid den tidpunkten och vill inte riktigt samarbeta. På banan finns en hundrameterssträcka som är plan. Himmelriket ska denna del komma att kallas!
Efter 27 minuter var jag i alla fall uppe. Trött, men nöjd över att jag gjort det!
Målfoto!
Sofia är nöjd över att vara uppe på toppen!
Tummen upp!
Utsiken en bit nedanför toppen
Sofia går nerför serpentinvägen
Kommentarer
Trackback
