Ganska så ofta slår det mig: Livet i Frankrike består inte bara av mysfikan, vinkvällar och roliga upplevelser. Jag är faktiskt i Frankrike för att gå i skolan. Detta är något som märks för jag har under de senaste veckorna inte haft alltför långa pauser från skolarbete... 

 

Allt i skolan är obligatoriskt, vilket innebär att trogna jag väljer att gå på allt. Dag ut och dag in sitter jag på Génie Industriel på föreläsningar och på lektioner. Vissa föreläsningar är enligt mig ganska så värdelösa. Det är inte så intressant att lyssna på någon i fyra timmar när man inte förstår vad han pratar om. Jag har inte kommit så långt än att jag kan sitta och myslyssna på franskan. Det går åt mycket kraft för att koncentrara sig, lyssna, förstå, lära sig och komma ihåg och det är faktiskt omöjligt att ha en så hög koncentration uppe under en så pass lång tid.

 

Många morgonar har jag tänkt att jag ska strunta i föreläsningen, men sen så slår "Tänk om jag ser denna föreläsning idag som väldigt givande" till. Än så länge har alltid min ängel vunnit över mig dävul: Jag har klivit upp. Dag ut och dag in (med start åtta varje dag...) har jag klivit upp ut sängen och under flera tillfällen har jag sedan ångrat mig lite när jag sitter och inte alls lär mig mycket. "Nästa vecka, ska jag göra något nyttigt istället för att gå på den här föreläsningen", tänker jag. Visst, detta har jag tänkt många gånger. Så kanske ska jag välja att stanna hemma nästa vecka? Kanske kan djävulen på min högra axel vinna över ängeln som är på den vänstra. Att "vakna på rätt sida" har för mig fått en annan innebörd. 

 

Detta är också en del av erasmuslivet. Det är inte alltid fullt av rosa moln och turkosa elefanter. 

 

Ärligt blogginlägg från en ibland lite bitter utbytesstudent.