Mitt första inlägg på svensk mark! Sedan en vecka tillbaka är jag hemma i Sverige. Nu har det börjat sjunka in att jag inte ska tillbaka till Grenoble och ha Alptoppar runt omkring mig. Den här sommaren kommer på många sätt bli annorlunda jämfört med andra somrar. Jag ska inte jobba, utan sommaren ska gå åt till rekreation, plugg och planering. Eftersom "jag ändå inte har något att göra när jag inte jobbar" är det många som drar i mig och vips så har jag ändå en hel drös med saker att ta tag i.

 

• Förberedelser inför höstens Linköpingsäventyr ska göras. Det ska bli utflyttning från gamla lägenheten och inflyttning till den nya. Inredningslouise har för länge sedan planerat vad som ska finnas i den nya T1-lägenheten
• 15 Högskolepoäng ska läsas in. Det ska pluggas javaprogrammering och Signaler och system. Även lite anatomi och fysiologi om jag får lust. 
• Roligheter ska upplevas. Det ska bli Stockholmsresor, Kolmårdsmyskvällar och avkoppling hos mormor och morfar. Om jag vill kan det också bli Helsingfors, Göteborg, Skellefteå eller Fårö :)
• De 7 (!) extrakilona som satt sig på kroppen under Frankrikeåret ska elimineras. Det ska bli nyttig mat och mycket motion (Äntligen kan jag gå 3 km utan att få hostattack. När kan jag börja springa?? )

Rubriken säger nog det mesta. Jag har inte skrivit här på ett tag. De senaste dagarna har det varit ganska så mycket att göra med skola, hem och kompisar. Tentor ska skrivas, krymslen och vrån ska städas och samtidigt klämmer jag in avvinkning efter avvinkning... 

 

Mer om det när jag har lite mer tid. Nu blir det lite mer plugg innan jag får sussa. 

 

 

 

SISTA FRANSKA TENTAN IMORGON!!!!!

 

 

Lite saker som jag sysslat med sedan igår:

 

Under onsdagseftermiddagen var det dags för laboration i Gestion de projet. Jag och Damien slår våra kloka huvuden ihop och sakta men säkert går vi igenom uppgifterna. En hel vägg av salen är nästintill täckt av fönster, som solen lyser igenom. 20 datorer jobbar för fullt och bidrar också till värmen. Ventilation existerar inte på skolan. De små springorna som uppstått tack vare att någon har öppnat fönstret hjälper knappast för att få nåfon cirkulation i rummet. Kort och gott: Det är ASVARMT i salen.

 

Efter tre timmars konstant tänkande och diskuterande på franska är jag helt slut. Jag märket att Damien bredvid mig också inte har mycket krafter kvar och jag gör en sista kraftansträngning för att fylla i det sjätte excel-arket. Plötligt får labpartnern bredvid mig nya krafter, varpå han slår in alla siffor på miniräknaren och säger vad som ska stå i rutorna. När Damien börjar spotta ur sig tal är det knappt att jag hinner med. Att höra en fransman få ur sig "48 plus 79 plus 95 är lika med 222" och hänga med när huvudet är mos är inte superlätt, eftersom det på franska blir "48 plus 60 10 9 plus 4 20 15 är lika med 222". Vem kom på detta räknesystem?! Trots alla siffror lyckas jag slå in allt. Tyvärr räcker inte tiden till och vi får fortsätta på fredag istället. 

 

Efter att ha haft denna mördarlab var det bara att byta sal och träffa min grupp i logistikprojektet för att förbereda allt inför morgondagens presentation. 18:00 lämnar jag Génie Industriel. 

 

 

07:30 torsdag morgon är jag i skolan för att hinna gå igenom presentationen en gång. 

08:10 börjar första gruppen presentera

08:40 är de klara och eleverna ställer frågor till gruppen som presenterar

08:45 börjar lärarna totalsåga det mesta om arbetet

09:15 är sågningen klar och min lust till att ställa mig längst fram i klassen är inte så stor...

 

Vid tiotiden är det min grupps tur. Jag stålsätter mig för jobbiga frågor, men faktum är att vi inte får några. Lärarna börjar istället tänka vidare på våra förslag, vilket resulterar i en brainstorming (mellan lärarna...) på 20 minuter. 

 

Klockan 11 är jag ute från salen. Sista presentationen är avklarad!

 

Nu har jag bara en tenta kvar i projektledning som ska skrivas på tisdag. Nu är det inte långt kvar!

 

 

 

 

... för visst stämmer Veckorevyns sommarhoroskop för Oxen? 

 

 

Nu när tentan i Gestion des Stocks är gjord har jag bara en presentation och ett prov kvar att göra. Denna förmiddag har tillägnats min programmeringskurs. Jag har precis skickat in mina lösningar för denna vecka så vi får hoppas att de är nöjda med min kod! I eftermiddag blir det laboration i projektledning och sedan ska vi förbereda morgondagens presentation. 

 

Solen lyser och det är ett riktigt fint sommarväder. Igår tog jag, Michaela och Victoria tillvara på sommarmoodet och gick och drack vin på "L'autre table", där jag och Victoria gick till hennes andra kväll i detta land. Jag har ju alltid varit lite svag för cirkelkompositioner!

 

Förresten: Om ni undrar hur många programmerare det finns där ute som sitter i sin säng med långklänning, nymålade naglar och äter torrostade madlar kan jag med all säkerhet säga att detta antal är större eller lika med 1. 

 

 

 

Då var dags för att ta tag i en ny arbetsvecka och just denna vecka är lite speciell. Det är faktiskt den sista hela veckan på mitt utbytesår. Två tentor, en rapport inlämning, en redovisning och en svensklektion och sedan packar jag ihop allt i 2E och landar på Arlanda natten mellan onsdagen och torsdagen. Just nu kommer jag bara konstatera att utbytesåret snart är slut. Djupare reflektioner kommer nog komma senare... 

 

Helgen har bestsått av fredagshänd med Michaela, svensklektion, colloc'-fest (sista festen för i år, där det var dags att ta några första "hej då") och massa plugg. Nu frukost och "Gestion des stocks": 

Det är en svoschig tid just nu... 

Allt går ju så snabbt! Plugget hänger över mig som ett megaåskmoln. Dock har det inte än bestämt sig om det är syndafloden eller bara ett rejält oväder den ska ge mig... 

 

Nästföljande vecka kommer jag behöva ta ut mina sista franska krafter innan jag får lov att komma hem. Imorse skrev jag ett engelskaprov, som gick vägen. Dock var det ganska så lite tid för att göra så mycket.

 

I eftermiddag vet jag inte riktigt vad jag ska göra, men jag har ju ett potpurri av saker på att göra-listan så jag kommer i alla fall inte ha problem att hålla mig sysselsatt. 

 

För ett tag sedan meddelade jag att jag just nu är inskriven på tre universitet. Nu har jag även lyckats med att ha tre lägenheter i rullning! Jag har precis fått ett erbjudande om en ny lägenhet, så om ni vill hitta mig i Linkan till hösten får ni försöka på T1 istället för i Ryd! Kommer bli awesome! 

Egentligen skulle jag bara kunna sammanfatta mitt inlägg med att "det är mycket just nu". Samtidigt som jag känner en press att göra och klara alla mina kurser har jag också logistikfixerier med skola, lägenhet och så vidare. Till råga på allt så händer det saker i Sverige med nya kurser, nya lägenhet och allt därtill. Men men. Till hösten återgår det till det normala. Då har jag en lägenhet, ett universitet och det bästa av allt:

"Version Original" är på Svenska!

 

 

Annica lämnade Rue Thiers i fredags. Här vinkar hon hej då till sitt frankrikeår innan hon sätter sig i bilen för att köra långa vägen hem til Finland. Det var lite sorgligt att se henne åka iffrån oss, men samtidigt vet jag att det inte var ett "hej då" utan bara ett "på återseende". Om jag får bestämma blir det finslandsfärja till Helsingfors i höst. Michaela, är du på?! 

 

 

 

 

Igår fick jag detta facebookmeddelande. Annica och hennes pappa tog E4:an till Stockholm och på vägen passerade de Kolmården. Tänk, om nästan två veckor kan jag åka in på avfart 126 utan problem! 

 

 

... ja nu är det knäckemackor i räknar. idag har jag sovmorgon till 10 så jag ser till ha att en chillmorgon. Efter att ha ätit frukost med ägg och youghurt tänkte jag att det var lika bra att ta en andra frukost direkt efteråt (för er som inte vet vad en andra frukost är får helt enkelt leta upp det blogginlägget jag skret för X antal månader sedan). det är så skönt att sitta färdigsminkad, ha datorn framför sig och tugga i sig knäckebröd med chèvre och abrikosmarmelad. Vilken tur att de har Wasas knäckebröd på Casino, annars hade även det varit en av alla mina saknade matovaror. 

 

I onsdagskväll var det fest hos Annica. Jag tror att vi lyckades rymma lite över 25 personer i hennes lägenhet, vilken är exakt likadan som min. igår var det en liten halvtrött dag, men jag lyckades ändå skriva på rapporten i stadslogistik. När vår handledare frågade om vi inte hade ett utländsk exempel på stadslogistik råkade jag öppna munnen och prata om trängselskatten i Stockholm, en idé som både hon och mina gruppmedelemmar nappade på.  Hoppsan! Då var det bara att sätta dig ner och skriva för min del. 

 

Nu ska jag snart bege mig till den sista engelskalektionen. Nu är det bara ett prov kvar och sedan kan jag pricka av den kursen också! 

 

I eftermiddag kommer Raoul. Det blir kul. 

 

Hörs! 

Sådär ja! Då har mer än halva arbetsveckan gått! Faktum är att jag endast har (eller tänker gå på är det ärliga sättet att säga) två timmars schemalagd tid kvar denna vecka. Dock så är det mycket att göra just nu. Det är både rapporter som ska skrivad, presentationer att förbereda och tentor att plugga inför. Så... Jag kommer helt klart ha saker att göra de två följande dagarna. Jag och Raoul har planerat in en pluggfri helg så det gäller att jobba bort så mycket som möjligt. 

 

Men nu släpper vi skolan för ett tag: Ikväll ska Annica ha sin "Hej då-fest", eller som jag väljer att kalla den, "Ses snart-fest". Tänk att folk börjar åka härifrån. Nu är det inte långt kvar...

 

 

Visst gillar vi svenskar att prata om vädret. Om det regnar är det för regningt. Om solen visar sig bakom molnen är det för soligt. Om vinden tycker om att visa sig är det för vindigt. Om kylan vill säga hej är det för kallt... 

 

Ja ni förstår vad jag menar. Vi har helt enkelt svårt att vara nöjda med den fina företeelsen som stavas

 

V-Ä-D-E-R.

 

Jag erkänner att jag under flertalet tillfällen klagat på vädret under tidpunkter då detta gnäll helt klart varit obefogat. Men nu mina vänner har jag faktiskt motiv till att klaga hur mycket jag vill. Nu har vi kommit till sanningens ögonblick: 

 

(konstpaus) 

 

Det fanska vädret suger! 

 

Eftersom detta inte ska ses som oberättigat gnäll från en trött svensk utbytesstudent har jag tydliga bevis att lägga fram. Eftersom en bild tydligen ska säga mer än tusen ord låter jag er kära läsare att insupa dessa bilder utan några kommentarer från bloggerskan. 

 

 

 

Hej hopp!

 

Det har inte blivit så mycket bloggande på ett tag. Detta beror dels på att internetuppkopplingen i Camp Sweden just nu är besdrövlig. Nu sitter jag på ett French Coffée Shop, ett perfekt ställe för att söndagsplugga. Idag är det logistik som står på schemat, då ett arbete om stadslogistik ska in om två veckor. 

 

Helgen inleddes med bio med Annica. Det var hennes sista fredagskväll i Grenoble. Ahhh! Kan inte fatta att hon vänder näsan mot Finland om fem dagar. Men men. Helsingfors är ju inte alltför lång borta! 

 

Vi såg The Great Gatsby. Denna film ha fått både ris och ros men av mig får den i alla fall tummen upp! Det märks att det är samma regissör som gjort Moulin Rouge. Jag älskade hur alla scener var uppbyggda och att alla går klädda i underbara 20-talskläder gör det inte sämre! 

 

På lördagsförmiddagen var jag sedvanligt lärare. Jag har kommit på att det kommer vara lite jobbigt för mig att släppa taget om mina fina elever, då jag endast har en eller två lektioner kvar att avverka innan jag åker hem till Sverige. De har blivit så duktiga! Det är en fröjd att se deras framsteg och hur mycket de har utvecklats sedan september förra året. Det har verkligen varit en upplevelse under detta år! Vi har nu börjat repetera vad vi gjort under kursens gång. I slutet av lektionen när alla kommit olika långt var det många saker som hände i klassrummet. William och Carla jobbar med att bara ihop rätt ord med rätt bild, Katerina och Elsa repeterar siffror och tal, Ugo står längst framme vid tavlan då han behöver en figur på klockan som han vill använda sig av och Leo har tagit plats på golvet, där han sätter ut lappar men namn på kroppsdelar på min egengjorda figur. Vilket underbart ordnat kaos! 

 

Nu när det endast är 3 1/2 vecka tills jag åker hem går jag runt i min lägenhet och funderar över hur allt ska packas med hem. Jag har för länge sedan insett att jag aldrig kommer kunna få in alla mina saker i de väskor jag har här. Därför begav jag mig till Vieux Campeur. Där inne kan man verligen se att Grenoble är alpernas huvudstad! Minst en fjärdedel av kunderna är sportklädda, där de handlar klätterutrustning, friluftsjackor och vandrarkängor för glatta livet. Jag känner att jag inte riktigt smälter in i mängden. Jag är liksom inte den som går igång på att det är 20 % rabatt på ishackorna... I vilket fall kom jag ut därifrån med en ny väska som är en sportbag som man också kan slänga upp på ryggen. (ja Michaela, jag har nu fått tag på en ryggsäck... Frågor? ). Först tänkte jag köpa den i storlek Large, men insåg ganska snabbt att jag aldrig skulle kunna klara av att bära den om den var full av pinaler. Jag vill faktiskt inte riskera att ramla baklänges på Genèves flygplats... 

 

På tal om Genéve; På fredag kommer det Genèvebesök i form av Raoul. Trevlans!!! Nu måste jag bara se till att jobba bort allt som har med den franska skolan att göra, eftersom jag vill vara helt fri nästa helg. 

 

För er som orkat läsa hela vägen ner hit: Grattis! Nu ska jag fortsätta med rapportskrivandet. Pusspuss!! 

Japp. Det är så lång tid kvar tills jag tar flyget hem till Sverige! 

 

Idag har jag satt upp en schema på min vägg över resterande dagar i detta land. Det är inte långt tid kvar nu och det börjar kännas. Mitt huvud åker stundtals 165 mil nordost, då jag har massa saker i huvudet om vad jag ska fixa när jag kommit hem. Jag håller just nu att leta upp en ny lägenhet i Linköping och jag börjar lägga mitt logistikpussel då jag ska växla mellan Linköping, Norrköping och Stockholm denna sommar. Varför göra det lätt för sig? 

 

Men trots att det är mycket att tänka på måste jag fokusera på det franska livet. Det är mycket kvar att göra här nere innan det är dags att lämna rue Thiers. 

 

Idag har jag varit i skolan och jobbat med mitt lilla Gantt-schema. Sedan har det även blivit lite logistikplugg blandat med skypesamtal och promenad. ganska så väldigt ospännande alltså. 

 

Imorgon är det en ny dag. Den börjar med 4 1/2 h föreläsning med ugglan. Wish me luck!!!! 

Min kropp har äntligen återigen fått tillbaka viljan och förmågan att röra på sig! När mamma och pappa anlände till Grenoble för cirka två veckor sedan hann jag inte midre än komma till trapporna i trapphuset innan megahostattacken satte igång. Men efter antibiotika- och kortisonkur är jag på benen igen! 

 

Igår tog jag en promenad med Hannes och Michaela och idag tog jag en kvällspromenad. Visst känner jag att lungorna blir ansträngda när jag går snabbare än i vanlig gångtakt, men jag antar att de är ganska så trötta efter min sjuveckorsperiod av hosta. Mamma har gett mig löpningsförbud tills jag kommer hem i Sverige. Vi får se om jag följer det. Just nu pallar inte mina lungor något snabbt tempo, men det viktigaste  är att jag känner att jag återigen har kraft att röra på mig! Jag hoppas att detta är det sista inlägget ängående min hälsa ni får läsa. Så intressant är det ju inte! 

 

Sarorna besökte mig i Grenoble mellan onsdagen och söndagen. Jättemysigt att återse mina fina flickor! Bilder från helgen kommer snart! 

 

Efter att jag följt Sarorna till bussen i söndags gick jag hem och satte mig och pluggade. Måndagen bestod också av pluggande, eftersom det idag var dags för ett prov i produktionsekonomi. Hur det gick? Det var inte min mest fantastiska insats jag gjort... 

 

Imorgon är jag ledig, men det franska universitetet kommer ändå hjälpa mig att hålla mig sysselsatt. Om fyra veckor har jag haft min sista tenta. Jag är just nu i sista kurvan innan upploppet. Snart kan jag se mållinjen! 

 

 

... som jag sa till Emily när hon ringde mig i söndags. Hon hade inte hört något från mig på två dagar och efter ingen aktivitet på varken Facebook eller Skype var hon ju tvungen at höra av sig. Men i vilket fal: Jag lever!

 

I torsdags åkte jag med mamma och pappa till Antibes och vi kom tillbaka till Grenoble i söndags eftermiddag. under söndagskvällen packade vi. Det blev tillslut lite över 60 (!) kilo av mina saker som mamma och pappa fick ta hem till Sverige. Dock måste jag nog köpa en till väska för att få med mig det sista hem till Sverige i mitten på juni. 

 

Mamma och pappa åkte hem i måndags, men jag väntar redan nytt besök. Sara och Sara anländer till Grenoble om 1 1/2 timme! 

 

 

Idag blev det en uppstigning ur sängen lite efter tio. Det känns som att hela min kropp skriker efter all sömn den kan få. frukosten inleddes med två piller innehållandes kortison och två piller anti-biotika.Det går bra nu! resterande dag har jag hostat... och hostat... och hostat. Det är inte förrän nu som jag insett hur mycket jag verkligen hostar. Deet är nog det som Annica försökt berätta för mig de senaste veckorna. Hon bor i lägenheten över mig och har för länge ställt diagnosen "onormal hosta". Men förhoppningsvis så ska den ju utrotas nu! 

 

Det läskigs just nu är att min kropp inte orkar någonting. När jag bär hem matvarorna från affären vill den stanna på vägen. Den vill stanna halvvägs i trapphuset då den tycker att tredje våningen är för högt upp att bo. Den vill inte gå till tvättstugan eftersom den vet att den kommer bli trött. Min kropp berättar detta genom att jag blir anfått, kallsvettas och hostar. Myyyyys! Efter att ha tagit itu med alla måsten har jag tagit det lugnt. Jag tror att det är precis vad jag behöver.

 

Under mina sjukdomsveckor har jag insett hur bra vänner jag har runt mig här.

 

... Michaela och Annica som tjatar på att jag ska gå till en läkare. Det var typ inte förrän de tvingade mig att gå till läkaren som jag gjorde det. De har sagt länge att det inte är bra för mig att gå runt sådär... 

 

... Ett meddelande på Facebook från Hannes som undrar hur det är med min feber

 

... Ett SMS från Victoria som frågar om hon kan hjälpa till med något. Hon hör mig tydligen varje gång jag passerar hennes våningsplan. 

 

 

 

Nu väntar jag in mot och far som ska anlända till Grennan inom kort. Imorgon blir det att ta route Napoelon ner till syd!

 

 

 

 

 

Skypesamtal med Sarorna. Lite prat inför deras frankrikeresa. Om en vecka komme de! 

 

 

Vaknade av att jag drömde att jag försovit mig till ett prov - sjukt oskön start på en tisdag

 

Tvättade håret för första gången efter klippningen - använde sjukt lite schampo

 

Tog en längre frukost samtidigt som jag övande på presentationen som skulle hållas under eftermiddagen - sjukt lång matematisk modell

 

Föreläsning i produktionsekonomi - sjukt mycket nytt att lära sig

 

Jag gick till skolhälsovården - jag har ju ändå varit sjuk och hostat under sex veckor

 

Jag förklarade att jag hostat i sex veckor - sjuksköterskan hade sjukt svårt att ta in detta och trodde att jag sa fel

 

Sjuksköterskan säger att jag ska få träffa en läkare - jag var sjukt nöjd med detta

 

Jag går ut i receptionen och lämnar fram mitt sjukförsäkringskort

 

Jag får gå till ett annat rum och träffa en läkare - sjukt trevlig person

 

Hon lyssnade på mina lungor och började förklara - sjukt snabb fransk förklaring

 

Jag uppfattar "svullna luftrör", "irriterade bronker" och "värst med högra lungan".  - helt sjukt att jag fattar detta på franska

 

Hon skriver ut två läkemedel, antibiotika och kortison - allt för att bekämpa sjukdomen

 

Jag får ett intyg att visa upp för att jag missat en timme av min lektion - sjukt bra ifall han blir sur

 

Går till klassrummet där min projektgrupp är i full gång med att jobba - sjukt effektiva för att vara fransmän!

 

Går iväg till en datasll för att göra Gantt-schema med Benjamin - sjukt intressant att veta att hans namn uttalas "Benschamän" på franska

 

Upptäcker att vi inte kan öppna Ms Project på datorerna i datasal 204 - sjukt irriterande

 

Går till biblioteket för att se om det fungerar där, men icke - sjukt mycket mer frustration

 

Går till datoransvarig på skolan, som säger att Ms Project ska fungera i sal 203 - sjukt frustrerande

 

Går tillbaka till sal 204 efter att datasnubbarna säger att de fixat problemet - sjukt rännande på skolan

 

Börjar med Gantt-schemat - inte allt så sjukt faktiskt

 

Förbereder presentationen till produktionsekonomin med Camille och Paul - sjukt lite tid för att äta lunch

 

Har presentationen - det gick inte sjukt bra

 

Fick resultaten på provet vi hade för några veckor sedan - det hade gått sjukt bra!

 

Inser att jag var topp tio av 120 stycken - SJUKT NÖJD TJEJ

 

Går till apoteket för att hämta mina piller - Sjukdomseliminering påbörjad

 

Tar en power-nap - sjukt välbehövlig

 

Åker till Campus för att göra franskaprov - skjut mig

 

Två timmar senare har jag haft hörförståelse, läsförstsåelse och skrivit en egen text - skjut mig

 

Kommer hem 21:20 efter en sjuk dag - Vad sjukt...

 

 

 

Imorgon kväll kommer mamsen och pappsen hit - SJUKT MYYYYSIGT!!!! 

 

 

 

 

 

Mamma och pappa kommer hit under nästa veckoslut. Först ska vi ner och glassa lite på Rivieran, men när de åker hem ska de ta med sig mycket av det jag har här nere. De senaste dagarna har jag därför plockat, rensat och packat. Jag har skrivit ett brev om uppsägning av lägenheten och även meddelat vem som ska ta över den efter mig i augusti. Den 19 juni sätter jag mig på ett plan i Genève och lämnar Grenoble, bergen och baguetterna bakom mig. 

 

När jag ändå var igång med klädrensning tyckte jag ikväll att det var lika bra att ta tag i pappersrensning. Och vilken rensning det blev! Jag kan inte förstå hur mycket papper man kan samla på sig! 

 

De som känner mig väl vet att jag väldigt lätt kan bli lite känslig och sentimental när jag ska avsluta något, byta miljö och göra en förändring i mitt liv. Mamma brukar alltid vara väldigt snabb med att säga att "allt har sin tid" och visst är det så. Man måste vända blad och läsa ett nytt kapitel av livet. Viljan att veta vad som kommer hända sen måste finnas där! Man kan inte gå bakåt för att komma framåt...

 

Det är nog bra att jag börjar min flyttprocess tidigt för då kan det sjunka in i mitt huvud sakta men säkert. Jag är inte helt redo just nu, men jag tror faktiskt att jag i juni kommer vilja åka hem till Sverige...

Mitt riktiga hem! 

 

 

Fräääscht!!!

 

Nu när det hade blivit över 8 månader sedan jag klippte mig tyckte jag inte att jag hade så mycket val. mitt ruffs var helt enkelt tvunget att försvinna. Efter svensklektionen igår gick jag till frisörsalongen. Två timmar senare med schampo, balsam, hårinpackning, hårbottenmassage, klippning och superlång föning kom jag ut från salongen. Superskönt att skippa se det där långa, slitna, varma håret!