Den här veckan kan beskrivas med många känslor.
I tisdags upplevde jag irritation över inställda lektioner och schemakrockar.
I onsdags övergick irritationen i frustration och känslan av att inte kunna någonting. Efter tio timmar i skolan upplevde jag under onsdagskvällen en megatrötthet, vilken resulterade i att jag somnade mitt under ett skypesamtal. Det var helt omöjligt för min skypepartner att väcka mig, så på torsdagsmorgonen vaknade jag upp med en urladdad dator bredvid mig... Så kan det gå!

 

När jag druckit lite kaffe på torsdagsmorgonen bestämde jag mig för att vända onsdagens uppgivenhet och jag marcherade iväg till min första CM/TD (föreläsning/lektion) i Informatique. Till min förtjusning kommer hela den kursen vara på engelska! Jag kände att jag kunde tillföra något i diskussionerna, trots att jag var den enda utbytesstudenten i klassen. Efter detta kände jag ändå ett litet hopp växa. Det kanske inte är så att jag är helt bakom flötet...

Torsdagseftermiddagen spenderades med Sofia på ett fik i stan, där vi gick igenom föreläsningsslides till vår kurs inom Supply Chain Management. Torsdagskvällen startade hos mig med lite vin med tjejerna och sedan drog vi vidare till "Bar Jeux", "Spelbaren". Detta var alltså en bar där man kunde ta något att dricka och samtidigt spela ett sällskapsspel. Tillsammans med en massa Erasmusfolk blev det ett musikspel.

Fredagen startade med en fyratimmarsföreläsning i "Internationalisation des firmes". När det var dags att göra grupper i ett projektarbete lyckades jag smussla in mig i en grupp med två fransmän, varav en hade pluggat på KTH. De verkar trevliga och snälla, så jag hoppas att de kommer stå ut med hopplösa mig.

Min första (riktiga...) vecka med kurserna har alltså varit en bergochdalbana i humör och känslor. Det gäller att bita ihop när det inte går så bra och sedan vara extra glad när man har lite flyt. Men en sak är i alla fall säker: Den här veckan hade varit så mycket jobbigare om inte fransmännen varit där och bidragit med både stödhjul coh flytväst. Jag har oftast blivit vänligt bemött, fått hjälp på lektioner och fått vänliga blickar och ord vid bildande av grupper i olika arbeten. Om jag klarar av mitt utbytesår kommer det till stor det bero på de franska studenternas hjälpsamhet! Vi svenska studenter har en hel del att lära från fransmännen. Det händer inte ofta (händer det ens?) att vi sätter oss bredvid en okänd person och visar ett sådant intresse och en sådan hjälpsamhet som jag har upplevt här. Även fast jag ibland klagar på dem, måste jag säga att fransmännen är riktigt bra!