Under hösten har jag och Michaela varje fredagsmorgon  (i varje fall varje fredagmorgon vi varit i skolan...) tvingats genomlida "Internationalisation des Firmes". Lärarnas (enligt mig för dagen) påhittade scheman har inte stämt med elevernas, vilket innebär att till exempel när eleverna tror att vi börjar åtta, kan lärarna tycka att vi börjar halv nio. Sedan får man självklart ta i beräkningen att om lärarna tror att man börjar halv nio kommer de in i föreläsningssalen tjugo i nio. 

I kursen har vi haft två föreläsare. Den manliga, som är ansvarig för kursen, har tre timmars långa föreläsningar där han oftast använder sig av två slides per föreläsning. Han sätter sig längst fram i föreläsningssalen på katedern och placerar sina fötter på bänkraden framför. När han inte sysslar med att rita obegripbara figurer på tavlan sitter ahn där, med armbågarna lutade mot knäna, och filosoferar. Jag har svårt att inte göra kopplingen till en uggla som sitter på sin pinne och funderar för livets frågor. För visst filosoferar han. Han har så mycket tankar i huvudet och allt ska ut samtidigt. Han flyger iväg med sina tankar och istället för att hålla sig till ämnet (alltså det som står på hans lika diffusa power-pointslides) pratar han om allt mellan himmel och jord och det är tvära kast mellan ämnena. Till och med fransmännen säger att de har svårt att hänga med i hans resonemang. Hur i *piiiiip* ska stackars utbytingar som jag och Michaela hänga med? 

En kvart efter att den manliga föreläsaren entrat salen kommer den kvinnliga föreläsaren in med en kaffekopp i ena handen och med ett leende som lyser "guuuuud vad mysigt med föreläsning". Den där kaffekoppen är något som jag och Michaela inte riktigt har kunnat hantera. Vad det är som så kraftigt upprör svenskorna är svårt att säga, men antagligen är det att hon kommer in lagom till när det vanligtvis är kaffepaus i Sverige och att de blir påminda om att istället för få en kvarts rast måste lyssna på ugglan i en timme till...

Denna kurs har mestadels varit ett gökbo, där eleverna kommer och går lite som de vill, när lärarna inte vet när vi har redovisingar och där man verkligen får förståelse för "fransk tid". Jag har under ett flertal gånger fått några emotional breakdowns under denna kurs när jag inte vetat om jag ska skratta eller gråta. Jag har oftast valt att se det komiska i situationen och resultatet har blivit skrattanfall. Jag har inte kunnat hjälpa att jag får upp min ugglebild när fransmannen sitter där framme och snackar om något jag inte har en aning om. Jag kan tänka mig att det varit en aning ansträngade för Michaela att sitta bredvid mig och försöka tygla sig när hon märker att jag anstränger mig för att inte bryta ihop av skratt.

Gökbo var det ja... (eller, ugglebo hade för mig varit en bättre förklaring av situationen).

Idag skulle denna kurs tentas av. Jag och Michaela kommer in i salen en kvart innan tentan ska starta. Den enda som är i klassrummet är tyskan Catherine. Tio i nio är vi fem i klassrummet: tre utbytesstudenter och två fransmän. Många kommer fem minuter innan tentans start, men de flesta studenter droppar in prick nio. Dock så lyser fortfarande tentavakter och/eller föreläsare med sin närvaro. Tio över nio (observera tio minuter EFTER att tentan skulle ha startat) kommer föreläsaren in med sin vanliga avslappnade stil. För det första tycker han att vi sitter för nära varandra och börjar säga till eleverna var de ska sätta sig. Efter det säger han att för att det ska vara lika rättvist för alla får utbytesstudenterna inte ha lexikon. Jag hade annars tyckt att det skulle vara MER rättvist om man hade fått ha lexikon på en tenta där frågorna är på sitt tredjespråk... Jag frågar Elodie om jag verkligen uppfattat saken rätt och hon säger att jag nog måste lägga ner mitt lexikon i väskan. Föreläsaren ser att jag inte är helt nöjd med hans uttalande och till råga på allt säger han att jag inte får sitta där jag sitter utan måste gå upp och sätta mig längst bak i salen. Jag placerar mig bakom Michaela och börjar svära lite om att detta spektakel. Jag lägger mina två ordböcker bredvid mig lite längre ifrån, ifall han skulle ändra sig angående lexikonförbudet. Som tur var fick vi skriva på engelska om vi ville så med den vetskapen var jag ändå ganska så lugn angående språkbiten.

När föreläsaren säger att vi kan sätta igång tycker vi elever att det fattas något. Vi har nämligen inte fått några papper att skriva våra svar på. Föreläsaren börjar då distribuera ut papper : två vita, två gröna och två orangea var. På de vita ska vi skriva fråga 2 och 3, på de orangea ska vi skriva fråga ett och gröna pappren får användas som kladdpapper (eller om vi ville även skriva fråga 2 och 3 på om de vita inte räckte).

När jag satt igång att börja tänka vad jag ska svara kommer föreläsaren upp längst bak i salen och sätter sig till vänster om mig i fönstret med fötterna på bänken. Om det var dags för mig att konvertera till hinduismen var det nu, för aldrig har jag tidigare trott så starkt på reinkarnation. Han MÅSTE ha varit en uggla i sitt förra liv! En kvart i på tentan kommer den kvinnliga föreläsaren in (UTAN kaffekopp, surprise bomb!) med samma mysiga leende.

Efter ett tag frågar Michaela om hon får använda ordlistan för att hon inte förstår ett ord. Efter lite diskussion föreläsarna emellan säger de att hon får det, varpå jag tar fram min. Detta var nog tur för att ett "entreprise occidental" var ett "västerländsk företag" hade jag ingen aning om.

Tentan forskrider och jag skriver för fullt. Fransmannen några rader framför mig sitter och sms:ar. Brasilianarna pratar lite portugisiska. Men andra ord är det en ganska så avslappnad miljö i tentasalen.

Efter tre timmar lämnar jag in mina svar. Dock hade jag skrivit en del av svaret på fråga två på ett orange papper, men eftersom jag använt kladdpappren fick det bli så.

Internationalisation des firmes – gökbo från början till slut.