Pop, pop, pop, pop, ...
På torsdagsmorgen ska man i biotechnologien i par om två redovisa en sjukdom och hur botemedlet fungerar.
Passet är på 4 1/2 timme och redovisningarna är 20 minuter, vilka sedan följer med diskussioner à 10 minuter. Efter 6 redovisningar är det min grupps tur. Efter att ha suttit och lyssnat på redovisningar i över tre timmar är alla lite lagom fokuserade och en trött stämning ligger i salen.
Jag börjar prata om en ögonsjukdom och jag märker att fransmännen helt plötsligt fokuserar och har sin uppmärksamhet på mig. Det var som att de ville se hur det skulle gå för den sämst fransktalande personen i salen. Det saknades bara en varsin popcornskål för dem och sedan skulle de ha hela paketet underhållning. Tänk att det kan vara så spännande att se hur erasmusstudenten kommer ro denna situation i land.
Visst stakar jag mig och har bland svårt att hitta ord, men mina klasskamrater ger uppmuntrande blickar. När jag inte riktigt får fram ett ord fyller en fransman i ordet åt mig och jag fortsätter prata. När jag sedan kommer till sjukdomenss symptom måste jag tänka ett tag innan jag kan böja ett oregelbundet verb i passé compossé men när jag sagt ordet nickar en annan fransman och säger att jag sagt rätt. Till slut hade jag pratat i cirka tio minuter och lämnade över till den andra i min grupp.
Jag vet att vissa fransmän tycker att det är väldigt underhållande när utbytesstudenterna ska redovisa och jag har faktiskt inte alltför stora problem med det. Inte när det finns personer på första raden som agerar som sufflörer.
Kommentarer
Trackback
