That's what friends are for...

I föreläsningssalen meddelar jag till Michaela att läkarbesöket gick finfint, men att jag har en inflamation i vänstra kinden. Hon sitter på min högra sida och tycker sig se att mitt ansikte ser helt normalt ut. 
Michalela inleder en fras: 
 
- Men det det är ju inte så farl....
 
Men innan hon hinner fullfölja frasen tar av mig mina glasögon och vänder huvudet så att hon kan se mig rakt framifrån. Detta resulterar i en högljudd skrattattack som börjar hon Michaela och sen smittar av sig på mig. 
 
Ja du Michaela... Du försökte i alla fall säga vad man ska säga... 
 
Jag tycker i alla fall att det är roligare med ärlighet. Det är inte ofta man skrattar så i Amphi Barbillion! 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mesaventures

Borttappas svensk i Frankrike med rätt att läsa reglerteknik på ett språk hon inte riktigt behärskar

RSS 2.0