Jag ska göra lite kompletteringshandlande dagen innan vårlovet och vår resa ska börja. jag kommer på att jag nästan inte har någon pott att ringa för i mobilen och bestämmer mig för att köpa påfyllnining. Jag tänker att det är sista gången jag kommer fylla på detta innan jag flyttar hem till Sverige och tar därför 35 € som med all säkerhet borde vara tillräckligt. Jag betalar för allting och stoppar kvittot med koden för påfyllning i plånboken.

 

18 timmar senare sitter jag bredvid Annica på den buss som ska ta oss till Valance. Nu när vi har restid vill jag fylla på min mobil och tar fram kvittot. Jag slår i numret man ringer, men när jag ska fylla i de 14 siffror stöter jag på patrull. FAN!!! 

 

Där det ska vara 14 siffror på kvittot är det endast 14 punkter... 35 € betalade... För 14 ynka tryckta punkter på ett kvitto, vilka just nu stirrar tillbaka på mig som ett hån. 

 

Jaha... Då var det helt enkelt inte så mycket att göra förutom att snällt stoppa tillbaka kvittot i plånboken och ta snacket med någon på casino när jag kommer tillbaka till Grenoble. 

 

En vecka senare står jag i kassan på casino och förklarar vad som hänt, varpå kassörskan säger att det är som det är och att det inte finns något att göra. Jag ifrågasätter detta absrupta svar och efter en tids diskussion (det sker alltid diskussioner i detta land...) säger kassörskan att hon kanske ändå kan fråga dagsansvarige. När vi kallat henne till kassan säger hon att vi visst kan ordna detta. 

 

Jag och Annica ställer oss vid infodisken för att vänta på att dagsansvariga ska hitta information om betalningen så att jag kan få koden. Hon börjar rota i pappershögen (det är alltid pappershögar i detta land). Samtidigt som hon letar efter min försvunna kod för hon en vild diskussion med en annan kund, medan vakten står bredvid och tittar på. Efter ett tag när jag och Annica lyssnat och analyserat, har vi nog listat ut hur det ligger till. Mannen, som just nu pratar i telefon, vill köpa hushållspapper på extrapris. Han har fyllt en hel vagn med hushållspapper (en ettårsförbrukning för ett relativt stor barnfamilj enligt mina uppskattningar). Dock så fanns det inte tillräckligt mycket av Casinorullarna och på grund av detta hade han även gott lös på hushållspapper av ett annat märke. Eftersom det var samma pris på dessa två olika typer av hushållspapper tyckte han att det inte var me än rätt att han kunde få Casinorabatten även på de andra rullarna. Dagsansvarig gick inte med på detta, men självklart var detta något som mannen tyckte var förfärligt. Efter en stunds diskussion lägger sig vakten i och försöker avbryta diskussionerna. Han lägger även till att "les mademoiselles", jag och Annica, också måste få hjälp. 

 

När mannen lugnat ned sig lite kan dagsansvarige fokusera på att hitta min betalning, men lyckas inte. Då går hon fram till kassörskan som tidigare gjort avslag på mitt förslag att få hjälp och säger till henne att skriva ut ett nytt kvitto till mig. Lite senare går jag och Annica ut från Casino och jag håller i kvittot med en ny 14-siffrig kod i handen. Annica är förundrad över att vi utbytesstudenter alltid drabbas av situationer som dessa. Vi skulle bli tacksamma om problem som dessa inte uppstod för oss icke-fransmän... 

 

Men men, jag fick en ny kod och slapp slänga 35 € i sjön. 

Vem har sagt att det ska vara enkelt? 

C'est normal!