Förra veckan hade jag och Michaela skrivit klart vår engelskarapport. Vi var klara i tid och mailade läraren en Pdf dagen innan sista inlämningsdatum. Frid och fröjd tänkte vi, när vi klappade oss sjäkva på axeln och tyckte att vi varit duktiga. Dagen efter har vi engelskalektion. Där förklarar läraren att vi även får poäng för presentationen av arbetet. Tydligen ska rapporten ha en sån där tjusig spiralrygg och plastframsida. Hoppsan, det hade svenskorna missat! Hon tar upp ett av de inlämnade exemplaren och säger att just det arbetet kommer få full poäng för presentationen, med en fin framsida och dubbelt radavstånd. Självklart hade jag och Michaela skrivit med enkelt radavstånd. Läraren fortsätter och förklarar också att det tillsvidare fungerar med att man skickar den digitalt, men att hon i så fall INTE vill ha en Pdf-fil. Magic fail ännu en gång av utbytesstudenterna... Till lektionen därpå ville vår lärare trots allt ha en utskriven kopia av arbetet i handen. 

 

Idag var det alltså dags för mig och Michaela att fixa till det som blivit fel inte som läraren ville ha det föregående vecka. Jag sätter mig i datasal F007A, redo att göra om rapporten. Efter lite styrande har vi fått dubbelt radavstånd. istället för våra fem sidor (som var max vad vi skulle skriva) har vi nu en rapport på totalt nio sidor, men det var inget som jag tänkte ändra på. Det måste ju finnas något att läsa i rapporten! Efter lite tjafs med sidnummer (alla som försökt ändra starten på numreringen i Word vet att det inte är det enklaste och att Word är på franska för min del förenklar inte situationen...) ska jag printa arbetet.

 

Framsidan skrivs ut...

Abstractet skrivs ut...

Innehållsförteckningen skrivs ut...

Sedan lyser skrivaren rött. Ett papper har fastnat vid ingången och ett annat vid utgången (om någon har bättre förslag på skrivarkomponentsord är jag mer än villig attlära mig) av skrivaren. Som så många gånger i Frankrike tänker jag att det var just typiskt att det skulle hända mig. Som utbytesstudent känner man sig redan en aning dum och man vill inte drabbas av situationer som dessa inför sina franska klasskamrater. Det var bara för mig att lirka ut papprena från skrivaren och börja göra om det igen. 

 

När jag fått ut hela arbetet upptäcker jag till min fasa att sidnumreringen mirakulöst försvunnit och inser att det bara är att börja om igen. På det tredje försöket blir arbetet bra och jag är nöjd med min insats. Lite senare kommer Michaela och vi slår följe till tryckeriet för att få den spiralad. Vi förklarar att vi vill ha papprena som en "dossier" och för en gångs skull fattar en fransman precis vad utbytingarna vill ha. Det var absolut inga problem där inte. 

 

Nu sitter jag här med vår fina rapport som handlar om att göra ett utbytesår i Grenoble. Jag slår upp den näst sista sidan, där vi har författat tips till blivande utbytesstudenter. Den ena av rubrikerna lyder "Expect the unexpected". En dag som denna är detta tips väldigt aktuellt!

 

 

 

Jag ska göra lite kompletteringshandlande dagen innan vårlovet och vår resa ska börja. jag kommer på att jag nästan inte har någon pott att ringa för i mobilen och bestämmer mig för att köpa påfyllnining. Jag tänker att det är sista gången jag kommer fylla på detta innan jag flyttar hem till Sverige och tar därför 35 € som med all säkerhet borde vara tillräckligt. Jag betalar för allting och stoppar kvittot med koden för påfyllning i plånboken.

 

18 timmar senare sitter jag bredvid Annica på den buss som ska ta oss till Valance. Nu när vi har restid vill jag fylla på min mobil och tar fram kvittot. Jag slår i numret man ringer, men när jag ska fylla i de 14 siffror stöter jag på patrull. FAN!!! 

 

Där det ska vara 14 siffror på kvittot är det endast 14 punkter... 35 € betalade... För 14 ynka tryckta punkter på ett kvitto, vilka just nu stirrar tillbaka på mig som ett hån. 

 

Jaha... Då var det helt enkelt inte så mycket att göra förutom att snällt stoppa tillbaka kvittot i plånboken och ta snacket med någon på casino när jag kommer tillbaka till Grenoble. 

 

En vecka senare står jag i kassan på casino och förklarar vad som hänt, varpå kassörskan säger att det är som det är och att det inte finns något att göra. Jag ifrågasätter detta absrupta svar och efter en tids diskussion (det sker alltid diskussioner i detta land...) säger kassörskan att hon kanske ändå kan fråga dagsansvarige. När vi kallat henne till kassan säger hon att vi visst kan ordna detta. 

 

Jag och Annica ställer oss vid infodisken för att vänta på att dagsansvariga ska hitta information om betalningen så att jag kan få koden. Hon börjar rota i pappershögen (det är alltid pappershögar i detta land). Samtidigt som hon letar efter min försvunna kod för hon en vild diskussion med en annan kund, medan vakten står bredvid och tittar på. Efter ett tag när jag och Annica lyssnat och analyserat, har vi nog listat ut hur det ligger till. Mannen, som just nu pratar i telefon, vill köpa hushållspapper på extrapris. Han har fyllt en hel vagn med hushållspapper (en ettårsförbrukning för ett relativt stor barnfamilj enligt mina uppskattningar). Dock så fanns det inte tillräckligt mycket av Casinorullarna och på grund av detta hade han även gott lös på hushållspapper av ett annat märke. Eftersom det var samma pris på dessa två olika typer av hushållspapper tyckte han att det inte var me än rätt att han kunde få Casinorabatten även på de andra rullarna. Dagsansvarig gick inte med på detta, men självklart var detta något som mannen tyckte var förfärligt. Efter en stunds diskussion lägger sig vakten i och försöker avbryta diskussionerna. Han lägger även till att "les mademoiselles", jag och Annica, också måste få hjälp. 

 

När mannen lugnat ned sig lite kan dagsansvarige fokusera på att hitta min betalning, men lyckas inte. Då går hon fram till kassörskan som tidigare gjort avslag på mitt förslag att få hjälp och säger till henne att skriva ut ett nytt kvitto till mig. Lite senare går jag och Annica ut från Casino och jag håller i kvittot med en ny 14-siffrig kod i handen. Annica är förundrad över att vi utbytesstudenter alltid drabbas av situationer som dessa. Vi skulle bli tacksamma om problem som dessa inte uppstod för oss icke-fransmän... 

 

Men men, jag fick en ny kod och slapp slänga 35 € i sjön. 

Vem har sagt att det ska vara enkelt? 

C'est normal! 

 

 

 

Klockan har inte hunnit slå 08:00. 

Jag går längs gatan i solskenet.

Idag har jag min blå klänning med vita prickar.

Solglasögonen är på. 

Håret är uppsatt i en hög tofs, som åker åt höger och vänster i takt med mina fotsteg. 

Benen är bara och de har redan hunnit få en lite brunare nyans.

 

Jag går in på bageriet.

Bonjour, je voudrai un croissant, s'il vous plaît. 

Ut kommer jag med en nybakad croissant. 

 

Klockan har precis passerat 08:00.

Jag går på gatan i solskenet. 

 

Jag vill inte vakna upp från den dröm som mitt franska liv skapar åt mig. 

 

 

 

 

 

Idag började jag med en ny kurs. I denna kurs har vi tre föreläsare som håller i en vasin del av kursen. Första delen tillhandahas av en ekonom. Under den andra delen av kursen ska vi läsa om "sociologie" och den tredje förläsaren ska prata om "gestion", management. 

 

Vad är det för kurs jag ska läsa? 

 

Jo, självklart är det en kurs i Logistik! 

Glasklart, eller hur? 

 

 

Idag började jag med en franskakurs. Denna hålls på campusområdet under kvällarna för utbytesstudenterna. Denna termin har jag avancerat till grupp B2. Pas mal! Pas mal du tout :) 

Idag gick vi igenom fördomar om fransmän och tittade på en film. Här får ni den engelska versionen (även om jag kan hålla med om att det låter som franska fast med engelska ord. Tänk att ja har lärt mig hänga med i denna accent!). 

 

 

 

 

 

Nu ska jag krypa ner i min säng och läsa "Den tomma stolen". 

Idag har jag provat bikini... 

 

... i februari. Ni vet den där månaden när kroppen inte exponerats för solen på flera månader och då man fortfarande kan se spår av julbord på kroppen.  

 

... i Frankrike. Ni vet det där landet med smala fransyskor. När jag skulle ställa mig i provhytten ser jag en smal tjej säga att hon måste ha storlek 40 i sin överdel. Redan där anade jag att detta kunde bli klurigt.

 

... och köpte en till slut. Jag fick gå upp till den största storleken i båda över- och underdel. Sådant är livet i detta land. Kan inte baguettedieten fungera snart? 

 

... och kommer vara riktigt snygg på godtycklig strand i Sydamerika om några veckor! 

 

Söndagsnöjet för dagen blev skridskoåkning i AlpExpo med Michaela och Henrik. Vi hade alla haft några års uppehåll från att stå på smala skenor på is, men vi lyckades ändå stå på fötterna!

 

Michaela var den av oss som mest har tränats till att bli en isprinsessa, så hon skulle lära oss att göra en piruett. Efter lite träning yttrades dagens kommentar av henrik: "Vi struntar i att åka runt. Här ska det övas piruetter!". Till slut hade alla tre snurrat runt lite på isen. 

 

På lördagseftermiddage tog jag, Michaela och Henrik telepheriquen upp till Bastiljen. Solen sken och sikten var så pass bra att vi kunde se ända till Mont Blanc. 

 

 

 

Självklart var semlor ett måste på fettisdagen. Det blev helt enkelt till att baka själva.

 

19:20 anländer jag, Joel och Michaela till italienska tjejen Caterina (eftersom vi inte har en ugn i Camp Sweden var vi tvugna att bjuda in oss till någon annan)

19:50 sätter vi degen på jäsning

19:55 anländer tyskan Christina med kardemumman

20:30 börjar vi knåda degen

20:35 kommer vi på att "leuvre chimique" kanske inte är torrjäst

20:40 har vi gjort en bakparlör

( levure = jäst, levure sèche = torrjäst, levure chimique = bakpulver)

20:45 tänker vi att det får bli bullar innehållandes bakpulver

20:50 börjar vi vispa grädde och göra mandelmassesmet (mandelmassesmet = marsipan, grädde och bröd)

 

 

 

21:00 är bullarna klara att tas ut från ugnen

21:05 är grädden färdigvispad efter att den skickats runt bland gruppen och handvispats med lite kärlek från varje gruppmedlem

21:15 är semlorna klara

 

 

 

21:20 är alla såhär glada:

 

 

 

 

 

 

Mellan onsdag och söndag var Emelie i Grenoble. Vi hade en helt perfekt systerweekend innehållandes shopping, promenader och en massa god mat!

 

 

Torsdagen inleddes med frukost på Chardon Bleu. Vi var ju tvugna att ladda upp inför shoppingrundan!

Igår drog vi iväg till Lyon för att uppleva "Fête des lumières", ljusfesten. jag tror att det är lättare att förklara denna kväll med hjälp av bilder:

 

 

Jag har absolut förståelse för att man ibland måste ändra i schemat. Ibland passar det hel enkelt inte och att en lektion hoppar från ett ställe till ett annat är jag ju ändå ganska så van vid.

Dock har jag svårt för schemaändringar som sker på onlineschemat om:

1. Man endast får info om detta genom att klicka upp onlineschemat (vilket det för övrigt krävs tre inloggningar för att tillgå...)

2. De görs samma dag som föreläsningen eller lektionen ska vara. Ibland kan det ske precis innan och ibland efteråt. 

 

Detta resulterar i att:

a. I fredags när jag sätter mig i Amphitetre C kommer ingen föreläsare. Efter 30 minuters väntan går alla. Ändringen att vi inte hade någon föreläsning skedde på schemat 2 timmar efter att föreläsningen skulle börja.

b. Idag när jag går in i klassrummet där lektionen ska hållas får jag av fransmannen som sitter där höra att han nyss tittat på schemat och att salen inte ska vara bokad. Eftersom jag inte hade tillgång till schemat i mobilen gick jag till en datasal för att dubbelkolla, även fast jag var säker på att jag hade rätt då jag innan vandringen till skolan tittat på schemat. När jag loggat in på mitt schema ser jag lagom förtjust att lektionen flyttats till imorgon till samma tid som jag har en föreläsning. Schemaändringen måste ha skett någon gång mellan att jag drog om nyckeln i mitt lås och att jag steg in i lektionssalen, så jag skulle chansa på att det var ca 40 minuter innan lektionens start. 

 

 

Aldrig trodde jag att jag skulle sakna timeedit så mycket som jag gör...

 

 

1. Gå till ett klassrum för att fylla i och skriva under en massa papper. Lämna sedan in megajättehögen.
2. Gå till ett kontor, leta fram din megajättehögen. Låt fransyskan knappa in lite saker på datorn och få sedan ett papper där det står att jag ska betala till skolavgiften.
3. Gå upp upp till femte våningen i en expedition och betala skolavgiften. Få ett kvitto på betalningen.
4. Gå tillbaka till kontoret och lämna in kvitto på betalningen
5. Efterföljande vardag kan du hämta ut ditt student-ID.

Administration när den är som mest effektiv...

Efter cirka tre timmars sömn vaknade jag upp för att sedan få nycklarna till Sofias lägenhet. Hon skulle skriva engelskaprov och jag skulle visa felen i hennes lägenhet för den ansvariga på Fonciere Etolie. Halv nio anländer damen och jag börjar på knackig franska och med galant kroppsspråk visa henne bordsbenet som är cirka 6 centimeter för kort, ena skiktet av taket som håller på att falla ner och madrassen som passerat bäst före-datum. När jag sedan skulle förklara det viktigaste blev det väldigt svårt för oss båda. Det var nämligen såhär att toaletten började läcka under gårdagskvällen varpå vatten sprutade från toaletten. När jag försökte förklara detta och hon inte förstod vad jag menade såg jag ingen annan möjlighet än att dra på vattnet i lägenheten. Jag blev minst sagt orolig när den prydliga fransyskan lutade sig över toaletten för att försöka se vad jag menade. I huvudet fick jag katastrofsynen att hon skulle få vatten över hela sig och det kan aldrig vara bra att ha en dyngsur hyresvärd.

Som tur var rann vattnet bara rakt ner och jag tyckte mig se att hon blev lite oroad över denna toalett. Efter att hon med sina kilklacksskor dragit de framtagna handdukarna och börjat torka golvet tog hon upp telefonen och ringde och sa: C'est très urgent. Jag blev väldigt glad över att höra den frasen, eftersom jag vet att det ibland kan ta ganska så lång tid att få saker fixade i det här landet (det tog ju närmare bestämt tre veckor att få en ny kyl...).

En halvtimme senare kom hantverkaren eller hyresvärdens allt-i-allo. När vi åkte i hissen upp till fjärde våningen tittade han lite fundersamt på mig och frågade om det inte var jag som fick en ny kyl av honom förra veckan. Jag kunde inte göra annat än att medge att jag var kylskåpstjejen. Han verkade i alla fall nöjd med att höra att kylen fungerade som den skulle. Fixarkillen tittade på toaletten och begav sig sedan för att köpa en ny överdel till den. Några timmar senare hade Sofia en fungerande toalett. Halleluja!

Nu återstår det att se hur lång tid det kommer ta tills hennes tak inte längre hänger ner 15 centimeter...

Jag har varit i fransmännens land i två veckor och på den korta tiden har jag lärt mig en hel del om fransk kultur och mina franskakunskaper har slipats till något bättre. Det är så stor skillnad att vara i landet och uppleva det och prata franska direkt med fransmän, jämfört med hur det är att vara hemma i Sverige och läsa om landet och gå på sina franskalektioner och göra läxan (ibland) lite halvt opassionerat.

 

Som sagt vad, inlärningsprocessen är mycket kortare när man dagligen under de flesta vakna timmarna på dygnet utsätts för fransmännen och allt vad det franska livet innebär.

Så nu till dagens stora upptäckt:

 

Det tog mig alltså bara två veckor att inse att namnet på min blogg inte är helt optimalt." Laissez-moi présenter mes aventures!", "Låt mig presentera mina äventyr!", lyder bloggens rubrik, vilket är (vad jag nu vet) korrekt skrivet. Dock så uppkommer en viss förvirring och risk för missförstånd när man skriver ihop "mes" (mina) och "aventures" (äventyr). Tillsammans bildar dessa två ord mésaventures, som betyder kort och gott "missöden".

 

Man kan nu med denna nya kunskap se min blogg från två olika vinklar. Man kan välja att se mitt liv här nere på två olka sätt. Antingen läser man om mina äventyr eller om de missöden som drabbar mig. Men bara för att klarlägga: Denna blogg handlar inte om och kommer inte heller handla om missöden. Det är mina franska äventyr jag skriver om!