Jag, Hannes och Michaela har hängt med på WED - en helg innehållandes olika aktiviteter som anordnas med skolan. En av kvällarna hålls en konsert. De tre utbytesstudenterna sitter längst fram närmast scen. En bit in på konserten kommer en lugn del av en låt. Alla i salen kan höra att denna del av låten är på väg mot peaken på låten och alla väntar på att den ska komma. Michaela säger till mig att vi ska ställa oss upp när bryggan har övergått i refräng. Men Michaela är så ivrig att hon stället sig upp INNAN den lugna delen är slut och till råga på allt drar hon även upp mig. Nu står de svå Erasmustjejerna längst fram i den stora lokalen och har allas blickar på sig. Jag säger till Michaela att det är för tidigt att ställa sig upp och att vi måste sätta oss ner igen, men Michaela propsar på att vi ska fortsätta stå upp. Fransmännen som har platsen bredvid mig säger att vi ska sätta oss ner, men trots mina övertalningsförsök fortsätter Michaela att stå upp och hon håller fast mig så att även jag hålls i stående ställning. Hannes tittar på oss och förstår inte alls vad vi håller på med. 

 

Fransmännen har nu börjat tröttna på att de två utbytingarna skymmer scenen och fler börjar hojta att vi ska sätta oss ner. Jag tänker att det är så himla typiskt att det alltid ska vara Erasmus-studenterna som gör fel... Jag vill sjunka genom jorden.

 

Tillslut sätter sig michaela ner och jag andas ut. När DJ:n som står på scen har spelat en stund till och spelar det bästa partiet i låter ställer sig alla fransmän upp, men nu är Michaela allt annat än med på noterna. Hon vägrar ställa sig upp och menar på att om det inte dög att hon stod upp förut ska hon minsan inte röra sig från stolen nu. 

 

Jag vet inte hur konserten slutade, för jag hann vakna innan dess.

Vilken tur att vissa minnen visar sig bara vara drömmar...