Äpplet som föll så nära trädet...
Tisdagsmorgon... Jag sitter och äter frukost och stirrar på dataskärmen framför mig. Fullspäckat schema hela veckan... Två prov, en inlämningsuppgift och en lab inom loppet av tre dagar nästa vecka.
Jag säger tyst för mig själv: Det får ju ordna sig...
Jag hajar till lite av att höra denna mening. Många gånger under min uppväxt har jag fått höra detta som ett mantra. När det har uppstått problem eller liknande har min kära mor alltid plockat fram denna fras och den har nog gett mig lite mer hopp om att det faktiskt kommer göra det. Nu när jag är i Frankrike har jag inte hela tiden en mamma som kan lugna ner mig och säga att allt kommer att ordna sig... Men då får jag helt plocka fram hennes ess ur min egna rockärm.
"Det får ju ordna sig!"
Ja, det kommer det göra... Kanske...
Det var tisdagen den 13 november som jag upptäckte hur kort äpplen kan falla från sitt träd.
Plötsligt händer det!
Antal meter: 3,75
Storlek prickningsmöjliga yta: 9*9 cm
Tid på morgonen: 08:32
Jag gjorde det på första försöket. Idag kommer det att bli en superawesone day!
Jag tar med mig denna energi till svensklektionen. Idag kommer jag att skapa kaos genom att leka "Poängjakten"!
Varför...
Dessa saker har min dag fått genomsyra
Jag gick upp och kokade ägg i vatten som inte innehöll kolsyra.
Efter frukosten var det dags att plugga och jobba som en arbetsmyra.
Men efter timmar av läsande av programmering, datastrukturer, algoritmer, boolesk algebra och karnaughdiagram var goda råd svindyra.
Jag gick då till skolan för att material hitta och koperingsbestyra.
Dock så har jag glömt att betala in min månadshyra.
Men i Frankrike är det lugna puckar, för hyran ska inte in förrän dagen efter dag nummer fyra.
Snart är det läggdags och dags att tänka på refrängen och stränga min lyra.
Tack och god natt för mig. Jag måste få en god natts sömn, för imorgon väntar föreläsningar med ämnen som för mig är obskyra.
Uppochner, eller upp och ner?
- upptäcker att man med fördel inte behöver ta med sig linserna samtidigt som man borstar tänderna
- tio i åtta en onsdagsmorgon kommer på efter en stunds letande att man glömde ta med sig cykeln från Hemköp dagen innan
- tar en omväg för att man inte orkade svänga
- hittar tampongpaketet i kylskåpet fint placerad bredvid frukostmjölken
- glömmer att låsa upp cykeln innan man sätter sig på den
- efter lite frustrationsletande efter mobilen upptäcker att man håller i den
- kommer in i lektionssalen och inte förstår varför ekonomiläraren har lektionen i matematiskt statistik (för att senare inse att man uppfattat schemat fel. Kurskoder kan vara svårt ibland...)
- drömmer att man är Harry Potter, som jagar dödsätaren Torsten Flink
Mésaventures, mes aventures. Quoi?!
Var fan är linjalen?!
Äventyret till Sveriges sydligaste landskap
Flytten
Observation 1: Jag har sjukt mycket saker. (Överallt!)
Efter röjning i garderoberna under måndagen och tisdagen gick ännu en fullproppad bil från Ryd till Krokek. Under torsdagen fick jag förstärkning av mor och jag kan inte säga annat än att det var välbehövligt. Det var även här som jag började fundera över hur mycket jag ska lämna kvar av mina saker. Det går en fin gräns mellan att hjälpa Simon då jag ger honom saker han behöver och att stjälpa honom då han kan få för mycket saker.
Observation 2: Simon fick kanske för mycket saker...
Under torsdagen fick jag även reda på att Simons plan var att flytta in i lägenheten under lördagen mellan 12 och 16. jag valde faktiskt att se detta som ett litet problem, då min plan var att flytta ut från lägenheten under lördag eftermiddag. Jag fick helt enkelt tänka om lite och vi bestämde att jag och mamma skulle köra på så fort det går och inte chilla på fredagen som egentligen var planen.
Observation 3: Det gäller att vara flexibel då man har att göra med personer som under två dagar ändrar inflyttningsdatum från 9e till 17e juni.
Under fredagen städade vi och proppade bilen full med resterande lösa föremål. Jag passade även på att ta isär min megabokhylla. Denna dag var bokhyllan ovanligt svår att flytta på och när vi lagt den ned fick jag svaret. Det visade sig att det var en stor pöl under bokhyllan och bokhyllan hade nog sugit åt dig av vad jag trodde var vatten.
Observation 4: "Men mamma, det är inte vatten under bokhyllan. Det luktar ju öl!"
Ja det verkade inte bättre än att jag under bokhyllan haft ett hemligt ölförråd. Hur ölen kommit dit? Jo, det har jag också funderat över... Jag började att rengöra bokhyllebotten och jag tror att när jag var klar att det endast luktade rengöringsmedel om bokyllan.
Städning var det ja. Under mina två år i Linköping har det i samband med dammsugningen ibland hänt att propparna har gått. Detta är egentligen inget som jag reflekterat över, utan jag har snällt gått till proppskåpet och skjutit upp automatsäkringen och sedan fortsatt dammsuga. Elen gick även under fredagsstädningen och jag gick som vanligt till skåpet i hallen, men denna gång kunde jag inte ta upp automatsäkringen. "Det var konstig", tänker jag och börjar med proceduren stänga av, sätta på, testa, det-var-konstigt, stänga av, sätta på, testa, det-var-konstigt och så vidare... Tio i fem ringer jag och gör en felanmälan. Hon på andra änden tråden frågar om jag verkligen inte har någon el alls i lägenheten och på detta svara jag nej (eftersom jag precis sagt att min lägenhet var strömlös tyckte jag att denna fråga var lite halvt obefogad...). Jag passade även på att felanmäla mitt brandlarm, som under en längre tid pipit med (o)jämna mellanrum.
Observation 5: Om man ändå ska klaga på något, se till att ta allt på en gång.
Hon på andra änden tråden lovade att skicka en jourgubbe till Ryd. Efter lite städning i mörkret dyker en nyduschad jourhavande vakt in i lägenheten.
Observation 6: Antingen så hade han precis gått på sitt pass, eller så skulle han vidare till någon studentmottagning.
Jourkillen går fram till proppskåpet och påbörjar samma procedur som jag gjort 1 1/2 timme tidigare. Efter några omgångar stänga av, sätta på, testa säger han att det var konstigt. Ja, tänker jag, som om jag inte redan tänkt det.
Observation 7: Jag skulle också kunna jobba i som jourgubbe.
Detta var inget som han kunde fixa, säger han, och frågar om någon ska bo här under helgen. På den frågan svarade jag nej och fick då tillbaka som svar att det kommer någon på måndag och fixar felet. Jag tyckte inte att detta var något problem och tyckte att det verkade smidigast, eftersom det nog inte är så lätt att få tag på en elektriker vid sjutiden en fredagskväll. Jag ringer till Simon och berättar vad som hänt och får då reda på att han hade tänkt att flytta in i lägenheten dagen därpå. Ni kan ju tänka er att han inte var helsåld på idén med att vara strömlös hela helgen då han både hade frysvaror och (det viktigaste av allt) det var fotbolls-EM. När jag även berättade om brandlarmet utbrast han: "Din lägenhet verkar ju skitfarlig att bo i!".
Som den duktiga hyresvärd jag är ringde jag under lördagsmorgonen till akutfelanmälan och berättade mitt problem. Denna dag frågade kvinnan på andra änden av tråden att jag testat att ta upp säkringarna. När jag sa att det redan varit en jourgubbe där sa hon att hon skulle skicka dit någon som fick titta på det. Den här jourgubben började likadant med proceduren stänga av, sätta på, testa, det-var-konstigt. Sedan så öppnade han eluttaget och tittade på några sladdar, hummade lite, gick till proppskåpet och vips så hade jag el i köket!
Observation 8. Okej, jag kan nog inte vara jourgubbe trots allt.
Han kunde dock inte fixa el till badrum och hall men jag var ändå ganska så nöjd med vad han presterat under de fem minuternas hummande.
-Pappa, tänk om det blir regn, säger jag när vi lastar på soffan på kärran.
-Nej idag ska det inte regna för om det skulle det hade jag inte hyrt ett öppet släp, får jag till svar.
Observation 9: Någonstans på E4 mellan Linköping och Krokek öppnar sig himlen och regnet öser ner.
Observation 10: Det var tur att sängen var välpackad i en presenning...
Tänk vad smidigt en flytt kan gå från en lägenhet på 25 kvadrat!
Visdomständer är faktiskt ganska så osmart...
Louise visdomständer växer och just nu är det den på högra sidan som bråkar extra mycket.
- Mamma, ser jag svullen ut i min kind? frågar Louise.
- Ja, lite faktiskt. Svarar mamma och pekar på Louise vänstra kind.
- Eh, det är den andra sidan jag har ont på, trycker Louise lite stött fram.
- Jaha, svarar mamma, men i så fall så syns det inte.
- Pappa, tycker du att jag ser svullen ut i ansiktet? frågar Louise.
- Men du har ju alltid varit rund om kinderna. svarar pappa.
Jojo, i det här huset är det lätt att få lite sympati...
Att följa första halvlek via radion var faktiskt ganska så intressant
"De svenska spelarna ser lite ut som Karlsson på taket i sina dräkter"
"Han står stilla och då går det ju faktiskt inte att spela fotboll"
"Den är som en present, som ett paket med blågult snöre"
"Han bara joggar omkring i sin pagefrisyr och ser bra ut, men har gör inte så mycket"
"Zlatan ser ut som en som spelat på hästar för mycket och förlorat alla gånger"
"Det är som en kalkonfarm det svenska försvaret!"
Lejonet måste ju också få lön!
I natt så drömde jag att ett lejon strosade omkring mormor och morfars hus. Jag kände mig lite obekväm och bestämde mig därför för att stänga dörrarna in till deras hus. Jag tog upp min iPhone då jag tyckte att detta var något som var värt att blogga om. Med min iPhone i ena handen ska jag låsa den sista dörren, men då lyckas lejonet smita in genom den lilla dörren bredvid den stora dörren (sen när fanns det två dörrar i hallen?!). Lejonet går in i köket och börjar prata med oss. Sedan fikar vi på verandan och lejonet får tillfälle att förklara sin situation. Det var som så att lejonet inte fått lön på sitt arbete, eftersom en av föreställningarna blivit inställda. Lejonet tyckte ändå att hon skulle få lön eftersom hon inte kunde hjälpa att hon inte fått jobba. Efter ett tag kom lejonets arbetsgivare och hävdade att det inte alls skett ett fel och hans advokat läste upp att de enda djur som kunde tilldelas lön vid utebliven föreställning var flodhästar och den äldsta hanen i gepardflocken.
Hm... Jag måste ha sommarlov snart...
Just my luck!
Självklart har vägen mellan busshållplatsen och huset stängts av. Så det var bara att släpa resväskan uppför slänten. För alla som har sett "The Holiday" kan föreställa sig att jag ser precis ut som Amanda (Cameron Diaz) när hon anlänt till England...
Next time: Put all eggs in one basket
Idag åker jag hem lite tidigare än beräknat till Krokek, där jag ska vara nu under Kristi Himmelsfärdshelgen (fast min packning att döma kan man ju tro att jag ska vara i djungeln i en veckas tid).
Eftersom jag är ganska så bekväm av mig men framför allt på grund av min packning tänkte jag att ta pendeln istället för campusbussen. Min beräknade rutt var att åka nio från Ryds centrum till Linköpings resecentrum och ta pendeln till Norrköping för att till slut ta bussen ut till Kolmårdsskogen (jag vet att det inte krävs ett geni för att räkna ut den rutten). Jag är som vanligt ute i god tid. Jag ville ta en tjugo minuter tidigare buss än vad som behövdes från Ryds centrum. Jag var till och med klar tjugo minuter innan den bussen skulle gå så jag började fixa med alla papper från transformteorin, vilket jag självklart hann med. Innan den tjugo minuter tidigare bussen gick hann jag även att fylla på mitt busskort, vilket egentligen inte behövdes för dagens resor men jag tyckte att det för säkerhets skull alltid är bra att ha pengar på det.
Jag sätter mig och väntar på att den tjugo minuter tidigare bussen och än så länge är allt frid och fröjd. Jag kliver på bussen och betalar min dygnsbiljett och sätter mig ner tryggt och säkert på ett säte. Jag passerar första hållplatsen och tänker på att det var en väldigt fin morgon med strålande sol. Sedan märker jag att det prasslar i min högra jackficka och tar upp några kvitton. Jag flyttar dessa lappar till vänstra fickan och tänker att jag ska lägga ner nycklarna, som just nu ligger där, till väskan eftersom jag inte kommer att använda dessa under helgen. Då slår det mig. Nycklar. Såna som man behöver för att öppna dörrar. Fan! Jag har inte med mig nycklarna som går till vår gula villa med gröna knutar i Krokek. För att inte tappa bort alla mina nycklar om jag någon gång skulle tappa min nyckelknippa som jag använder i Linköping har jag nyckeln till Emelies lägenhet och nyckeln till mammas och pappas hus separat ("Don't put all eggs in one basket", som jag lärt mig i ekonomisk analys). De nycklar som jag behöver ligger i tryggt förvar i min skinnväska i lägenheten (och jag kan också passa på att klaga på att min väska gick sönder igår... In till skomakaren med den helt enkelt).
För ett kort ögonblick tänker jag att det ordnar sig och att jag kommer in i huset i Krokek på något sätt, men sedan tänker jag drygt mot mig själv att det i princip är en omöjlighet. Med en pappa i utkanten av gnällbältet, en mor som inte befinner sig på skolan som hon annars brukar göra (dit jag gått lite för många gånger och hämtat nycklar när jag glömt mina...) och en syster i Linköping ser jag inget annat alternativ än att hoppa av bussen och hämta nycklarna. Jag trycker på stoppknappen och tänker tanken att det måste se väldigt konstigt ut att man hoppar på en buss med två väskor för att sedan gå av den två hållplatser senare. Jag går av buss nummer tre vid Solhaga och börjar min power walk mot alsättersgatan med ett stycke rullväska och ett stycke tung skolväska!
Jag ville hinna med den pendeln som jag hade planerat att ta, så mitt mål blir att på 17 minuter ta mig från Solhaga till lägenheten, hämta nycklarna och hinna tillbaka till hållplatsen vid Ryds centrum. Men lite tur kunde det gå och jag var faktiskt lite tacksam över mitt tidsoptimistiska jag att jag tagit en tidigare buss. Jag går och går och går och när jag kommit fram till [hg] har jag ca sju minuter kvar tills jag måste vara vid hållplatsen. Jag inser att det faktiskt kan gå och att jag glömt nycklarna från början inte behöver innebära att jag kommer fram senare än vad tänkt. Jag når fram till entrén och går upp de två trappstegen som leder till ytterdörren, sätter nyckeltaggen mot läsaren, tar tag i handtaget och märker till min förvåning att dörren inte går upp. Jag tar återigen nyckeltaggen mot läsaren men den lyser rött, rött och åter rött. Jag tänker att jag i all stress har gått till fel hus (det har hänt förut att jag försökt komma in i huset bredvid där Emelie har bott). Men den här gången är jag säker på att jag är rätt. Jag tittar bakom mig och anser att volleybollplanen alltid legat sådär i förhållande till huvudingången. Jag ser min cykel lite längre bort. Jag kikar in i trapphuset och ser att jag är i rätt hus. Det är nästan så att jag kan läsa mitt namn under "vi som bor på 11b".
Jag testar båda sidoingångarna men de lyser också rött. Jag inser att jag aldrig kommer att hinna med bussen, men väljer att se det komiska i situationen. Jag har ju inte så himla bråttom hem. Men jag måste ju på något sätt komma in i mitt eget hus. Jag lyckas smita in i huset när en annan person ska gå ut och detta innebär att jag kan hämta mina nycklar. När jag ändå nu har kommit ifrån min tidsplan kan jag lika gärna gå till studentbostäders kontor och fråga vad som är fel. Dock så var det svar jag fick att det för tillfället är lite störningar på grund av en systemuppdatering och att det (förhoppningsvis) snart ska fungera igen.
När situationer som dessa sker kan jag inte låta bli att fundera över vad det var för fel på de vanliga dödliga nycklarna, men sedan så inser jag att det är ganska så skönt med nyckeltaggen när man kommer hem med två matkassar från Hemköp. Men man kan ju fundera över varför man inte både kan få en nyckeltagg och en vanlig nyckel. Då skulle man ju vara helgarderad. För det kan ju inte vara ett alltför stort krav att man dygnet runt vill komma in i sitt eget hus?
Dagens lärdom
Put all eggs in one basket. Då är det omöjligt att gömma halva nyckelknippan hemma.
Damn you keys, damn you!
Studentliv ≠ Gräddhyllehäng
(kategorierna skrives upp oberoende inbördes ordning)
Plugg
Den anledning till att vi alla samlats i Linköping är på grund av att vi vill skaffa oss en utbildning. Med utbildning kommer pluggande och med pluggande tillkommer tidsbrist, deadlines och Vad-tusan-gör-MAIsnubben-moments. Alla som studerat har någon gång drabbats av detta och alla som ska studera kommer absolut att göra det.
Väder och vind
Hur många har inte kommit in i en godtycklig föreläsningssal och önskat att 80-talets volymtrend var tillbaka, eller att vetlook var det hetaste man kunde ha i frisyrväg? Vädret har varit framme igen. Som student åker man inte bil eller buss till skolan, utan man cyklar eller går oberoende årstid och vädersituation. Vid regn borde det vara vettigast att ta en promenad till skolan och använda paraply, men faktum är att man blir lika blöt oberoende om man har paraply eller inte, eftersom regnet aldrig regnar rakt ner. Detta beror på flöde av luft vilket vi kallar för vind. Det borde vara omöjligt, men jag hävdar att man aldrig kan ha medvind i Linköping. Antingen så är det motvind eller så blåser det från sidan och då får man vara glad om man denna morgon har hängt väskan på rätt sida för att få en någorlunda stabil cykelfärd. Eftersom man är relativt mån om att komma i tid till skolan tar man sin bästa vän cykeln (se nedan för tillfällen då detta påstående är falskt) och man kan då vid sin ankomst till C1 roa sig med att alla andra också kommer att ha blivit "tillfixade" av vädret sedan de stod framför sin badrumsspegel.
Tentaångest
Detta kan ses som en sidogren till "Plugg". Två veckor innan tenta-p brukar det gå upp för en hur mycket (läs: hur LITE) man gjort under läsperioden. Man förstår helt inte var de där första sex veckorna tagit vägen. Sedan börjar man fundera närmare på saken och man kommer på att det kan bero på den där kravallen som var under första veckan, den där spontana flammanutgången som skedde under andra veckan och sen så var det ju också sittning på NH, grillning i trädgårsföreningen (om vädret tillåter, läs ovan) och trippen hem till mor och far som innebuurit att tiden svischat förbi. När det börjar göra lite ont i magen och man känner press, då vet man att tentaångesten slagit till. Nästa läsperiod, DÅ ska jag hänga med från första början, tänker man och man blir kanske lite sur på sitt sex veckor yngre jag som var lite för mån om att ta det lugnt. Tyvärr så får man nog tentaångest oberoenden på hur mycket tid man lagt ner under läsperioden. Dock så kanske vi ska vara lite tacksamma över att tentaångesten existerar, för utan den hade vi nog inte preserat lika bra.
Cykeln
Punktering, för lite luft i däcken, för mycket luft i däcken, rostig kedja, ramla omkull på vintern, snodda cykellysen och mycket mycket mer. Jag tror inte att jag behöver göra listan längre för att man ska förstå varför Medsex har skrivit gyklet "Bajscykel"...
Overallen
Innan ni blir upprörda över detta påhopp på vår älskade ovve, låt mig förklara problematiken. Det finns alltid någonting man vill fixa på overallen. Antingen vill man ha dragkedjor på fickorna eller så vill man sy byxbenen för att slippa ramla omkull när man är full som en kastrull. Sedan måste jag nog erkänna att jag nog är lite av en extremitet gällande ordning på overallen (är det läge att erkänna att min overall fick smaka på lite tvättmedel efter overallsinvigningen. Jättehemligt, så schhhhh, säg inget till någon). De flesta nöjer sig helt enkelt med att inte behöva ha "Project Runaway" - stämplel på ovven, vilket för mig låter ganska så sunt (jag lever ju inte som jag lär). Men något som alla studenter kan hålla med om att man nog inte är riktigt helnöjd med allt som står skrivet på overallen. Ni vet när pennan kommer fram lite för sent under kvällen och man önskar dagen efter att det varit alkolås på pennkorken. När man sedan är fadder på grunkenlektionen vill man kanske inget hellre än att sudda över den där obscena skriften från VSR 2011...
Brist på kapital
... och då syftar jag på inte på realkapital eller humant kapital (även om vissa studenter även skulle kunna ta upp dessa som bristvaror). Efter den 25e brukar det till en början kännas lugnt. CSN har ju kommit och man tycket att det med stor marginal borde räcka i 30 dagar. Lite seanre kan det ta stopp och man förstår inte riktigt vart pengarna har tagit vägen. Detta leder till att ju längre in i månaden man kommer blir man (förhoppningsvis) mer sparsam. Dock så brukar det alltid lösa sig. Om detta beror på sparsamheten, intjänade pengar under sommaren eller bidrag från mor och far är nog väldigt olika från person till person.
Matlådorna
En kväll vid åttatiden händer det. Tusan också (eller så använder man mer vulgära uttryck), tänker man när man kommit på att man tog den sista matlådan i morse. Det är tomt i kylskåpet och man har ingen lust att gå ut i linköpingsvädret (ännu en gång hänvisar jag till punkt nummer två på denna lista) och handla. Antagligen så blir det att man handlar på csam eller så kan man försöka övertala sina vänner till en Kårallenlunch, eller om man vill lyxa till det ännu mer kan man till och med föreslå en Golfenlunch. Tyvärr så kan man inte göra detta alltför ofta. Pengar är ju som tidigare nämnt ibland en bristvara, så att undvika matlådor håller tyvärr inte i längden utan man kan endast se golfenlunch som en temporär lösning. Något annat som vi studenter kan drabbas av är att matlådan har läckt. Efter att detta hänt någon gång så har man fått lära sig att ha för vana att säkra sin matlåda rejält under morgonen, för jag tror inte att det är någon som vi ha tomatsås i sin väska... Ännu ett problem som jag tänk ta upp är då ens matlåda inte är lika aptitlig som den kändes kvällen innan då man utmanade sina matlagningskunskaper och man kände sig som en helt fantastisk måltidskreatör.
Med tiden så kommer man som student lär man sig tackla problemen som nämnts ovan, men det finna stunder då man åter igen trillar dit.
Oh yes, I'm an addict!
Jag skulle egentligen inte kalla mina brukandee av varorna för missbruk, utan jag skulle nog egentligen kalla det för tillfälliga cravings eller temporära egenheter. Detta brukar till största del handla om mat, men det skulle lika gärna kunna handla om underkläder, apotekets hudsalva eller en mobilapp. När det kommer till mat så brukar jag under korta perioder äta ovanligt mycket av en matvara. Detta behöver nödvändigtvis inte vara något onyttigt, även om jag måste erkänna att det under vissa perioder är väldigt lätt att halka in på chokladspåret. När jag blivit inkörd på ett speciellt livsmedel medför det att jag väljer att köpa hem olika typer av det och kombinerar det med olika komplementvaror. Detta handlingssätt innebär att jag upptäcker nya smakkombinationer. Vissa har varit lyckade, men det finns även de som har varit mindre tillfredsställande.
Under denna vår har jag under mina perioder bland annat ätit körsbärstomater, sharonfrukt, soltorkade tomater, ost (camembert, getbrie, mozzarella och listan kan göras ännu längre) och parmaskinka. Just nu är jag helsåld på knäckebröd. Under några dagars tid har jag ätit ett dinkelknäckebröd, som tog slut igår. Denna morgon får jag äta havreknäcke istället, men det skulle förvåna mig om jag inte idag efter skolan går in på hemköp och väljer att testa något annat hårdbröd...
Blöta troll ångrar att de inte tog regnjackan trots att väderprognosen visade att det skulle regna
Ja, jag är en av de blöta trollen
Onsdagen den 25 april vaknar jag och märker att solen hittar in mellan springorna i persiennerna.
Vårsol! Yey! tänker jag (eller om jag ska vara ärlig var jag nog mest ledsen över att behöva gå upp ut sängen, men vi låtsas att jag alltid vaknar upp med ett leende på läpparna) och tänker att perioden med dåligt väder äntligen är över.
När jag går ut från lägenheten tio i åtta (eller för att vara ärlig var klockan tre över åtta, men vi kan ju låtsas att jag hade en massa tid på mig att cykla till skolan) väljer jag min blå tygjacka, trots att jag vet att väderprognosen sa att det skulle bli regn. Cykelturen till a-huset var behaglig och jag hade på mig perfekt mycket kläder.
Tjugo över fyra Ska jag cykla hem och nu regnar det. Jag bannar mig själv för att ha låtit optimistiska Louise få för mycket spelrum.
Dagens lärdom: ta en vattentät jacka om väderprognosen lovar regn och lita inte på optimistiska troll när det gäller ytterkläder...
Funderarhatten åker på igen
Hänger detta hjärta ihop med föregående hjärta?
(jag måste erkänna att jag kände mig en aning, hm, speciell när jag fotade soptunnan...)
Om man tänker på hur man ska gå så går det inte bra att gå
Dagen i korta drag:
08.15: Transformteorilektion. Vi börjar bli grymma på (eller kan iallafall hantera) komplexa Fourierserier.
10.15: Ekonomiföreläsning. Det mest spännande som skedde där var att föreläsarns dator bestämde sig för att uppdatera sig själv (10:30)
11.40: Fika på csam. Behöver ingen längre förklaring.
12.20: Campusbussen mot Norrköping med Elin. Jag kan inte säga annat än att färden gick finfint.
13.10: Sallad på paus. Bästa fetaosten i stan (och detta betyg ges av två kunniga ostexperter)
14.00: Optikern. Min syn hade inte förändrats någonting, vilket aldrig hänt förut. Ålderstecken...
14.32: Snabbhälsa på Emily som också var på stan.
15.07: Fika på kuriosa med Elin och Liza.
16.20: Missade campusbussen.
16.34: Tog pendeln
17.10 Tog bussen till Ryd.
17.28: Handlade inför svart onsdag.
18.15: Svart onsdag hos Elin: Paj med bacon, champinjoner, purjolök och fetaost. Till detta serverades sallad, tomat och gurka tillsammans med fetaost (det kan aldrig bli för mycket ost) och granatäpple.
22.55: Sova. God natt!
... och det var vi som först såg tentaresultatet
Igår var det två veckor sedan vi skrev tentan i matstat, vilket innebär att resultatet dimper ner i studieresultatslistan på studentportalen när som helst. Dock så kommer resultatet bara in där om man klarat tentan. En kuggning innebär alltså ingen förändring alls. Nu när jag har förklarat vad som gäller kan jag gå vidare i min historia:
Denna tisdag har jag med cirka en timmas mellanrum loggat in på studentportalen för att se om tentaresultatet kommit in. Varje gång jag ser att ingen förändring skett blir jag lite frustrerad men intalar mig själv att det inte har kommit in för någon. Klockan fyra sitter vi och fikar på csam (det var ju ändå tisdag). Återigen loggar jag in på studentportalen och ser att något har förändrats i listan för studieresultat. Det jag ser är att labresultatet kommit in, men tentaresultatet lyser med sin frånvaro. Jag berättar högtidligt för flickorna att labresultatet kommit in och vi konstaterar att de borde lägga in tentaresultatet när som helst. När jag trycker på knappen för att logga ut har Erica fått upp sin studieresultatlista och jag märker att hon tittar på sin mobil, tittar på mig och sedan på mobilen igen. Hennes tentaresultat har kommit in. Jaha, tänker jag. Då har jag kuggat. Då blir det att skriva en omtenta i maj...
(byter stycke för spänningens skull)
Elin säger att hon inte tror på det och jag vill ju gärna tro henne. Så jag loggar in på studentportalen igen bara för att dubbelkolla. Och se där! Nu hade tentaresultatet kommit in. (för de lite trögtänkta och för de som inte noggrant läste början av detta blogginlägg kan jag förklara att detta innebar att jag inte alls kuggat...)
Så de sekunderna mellan min och Ericas inloggning hade tentaresultatet kommit in. Detta händer inte varje dag. Vilket drama!
Det fina är att jag nu kan pusta ut angående matstaten. Ett av tre resultat inne. Undra hur många gånger jag ska logga in på studentportalen för att få reda på de andra två resultaten...
(ursäkta om du som läsare blev illa till mods på grund av att detta inlägg innehöll för mycket utav orden "resultat" samt "studentportalen", men författaren ansåg detta nödvändigt för att låta historien fortskrida)
