Var fan är linjalen?!
Ibland tål ordningen på jobbet att diskuteras. Vi i receptionen vill ofta förbättra arbetsmiljön och detta innebär att fixarlasse och tänkarfia får härja (kanske lite för) fritt bakom disken. Uttryck som "var sak har sin plats" existerar, men problemet är att arbetskamraterna ibland är en aning oense om var alla prylar hör hemma.
Om man varit ledig i någon dag kan man ge sig tusan på att det är något som har förändrats. Detta innebär att man lär sig vara sjukt flexibel på arbetet och många gånger ser man en aning förbryllad ut inför gästerna när man öppnar en låda och upptäcker att adaptrarna till elskåpen har upplösts och förvandlats till glödlampor eller sjukvårdsssaker...
Jag har under ett flertal gånger haft mina funderingar över var vissa saker tar vägen (vem är det till exempel som äter upp alla pennor?). Som tur är kommer det mesta fram efter att ens frustrationskurva skjutit mot oändligheten som vilken tangensfunktion som helst (jag strävar efter att ha ett humör lika jämnt och fint som en cosinuskurva, men jag uppnår inte alltid perfektion).
När man stått på kontoret i anslutning till receptionen, har utbrustit "Var fan är linjalen?!" och upptagit jakt "Finn linjal" kan man efter en stunds letande andas ut. För det man hittar ser bara inte ut som en linjal, utan tack vare den spitpennetryckta texten kan man vara helt säker på att man hittat rätt föremål. Övertydlighet är tydligen något som vi inom serviceyrket bär med oss...
Lugnet efter stormen. "Var fan är linjalen?!", byts ut till "Det här måste vara linjalen".
That's how it is in Kolmården!
Detta är det första inlägget i serien "That's how it is in Kolmården". Det första som jag tänkt visa är hur det ser ut när jag kliver av bussen för att gå den sista biten till vårt hus.
