Möjligheternas frisyr
Får fler erfarenheter.
Upptäcker saker om sig själv.
Förändras.
Utvecklas.
Förbättras.
De sämre sidorna försvinner och byts ut mot bra sidor.
Det är som att gå till frisören.
Ett beslut måste tas angående hur mycket som ska försvinna.
Större mod och mer vilja innebär att mer försvinner.
När klippningen är klar syns den stora hög som lämnats på golvet.
Det är skönt att vara av med de slitna topparna som skapat högen.
De dåliga sidorna man lämnat kommer inte längre vara till besvär.
Håret som sitter närmast rötterna, de goda sidorna, tyngs inte längre ned av de sämsta sidorna.
De har fått nytt liv.
Ju längre tiden går, desto fler goda sidor växer fram.
När nytt mod och vilja till att kapa fler dåliga sidor syns återigen slingor falla till marken.
Ett hår kan förbättras genom skönhetsprodukter, men utan att klippa bort de dåliga topparna kommer håret ändå aldrig kunna få den lyster det annars skulle ha... Visst tar det längre tid att bli av med sina dåliga sidor än vad det tar att gå till frisören och till skillnad från en klippning är det man själv som måste göra jobbet.
Det är den insikten som måste finnas där.
Att det är främst jag som gör skillnad i mitt liv.
Ett hopp om att göra skillnad.
Ett beslut om att det ska ske en förändring.
En beredskap att kasta sig ut.
Ett behov av att utvecklas.
En vilja att förbättra sig själv.
Ett bestämt tag om en kam och en sax...
Den nya frisyren har skapats med egen kam och egen sax.
Sakta men säkert har de slitna topparna tagits bort.
En efter en har de fallit.
En ny frisyr har skapats.
Ett hår utan slitna delar som tynger ner frisyren
Ett hår fullt av liv
Varför kan jag inte låta dig gå?
Veckorna som är ett nödvändigt ont
Söndagspromenad vid floden
Så det så!
... och det ska alltid vara!
Klokord, en fortsättning
Bara för att vi kan!
Klokord
Att vara klok kan handla om att ge andra goda råd, eller att slänga ur sig kommentarer som för den kloke verkar helt självklara. Många kallar dessa små kommentarer för visdomsord, men jag har istället valt att kalla dem för klokord.
Denna sommar har jag råkat snubbla över många klokord. Kanske är det så att man i allmänhet blir lite mer filosofisk under sommaren. Man har mer tid till att tänka på saker som inte handlar om jobb och skola och just när man sitter där med ett glas vin under infravärmen (vi är ju trots allt i Sverige...) kan man komma på en hel del kloka saker. Klokord är oftast inte några revolutionerande uttryck som kommer att förändra världen, men för stunden och för den egna individen kan dessa, just när de knäcks, betyda en hel del.
Ska jag landa någon gång?
Här får ni min beställnings... eller jag menar ÖNSKELISTA
Ni har nog förstått vad jag menar när jag säger att jag gillar överraskningar. Man skulle ju kunna tro att ett kontrollfreak (ja, jag erkänner att mitt behov av att ha koll på det mesta inte alltid är helt friskt) som jag inte alls är ett fan av överraskningar, men det är faktiskt fel.
Efter att ha gjort en utvärdering av mig själv har jag kommit på anledningen till varför jagtycker om att bli överraskad: min familj är sjukt (och då menar jag supersjukt) dåliga på att komma överraska mig. Det började vid julen -98 (och mamma jag vet att det kanske var -97 men just nu orkar jag inte kolla upp exakt år) när jag önskade mig en ängel i julklapp. I flera dagar (läs veckor) gick jag förbi julklappshögen och petade på det paket som jag trodde innehöll den här ängeln (jag vet att vi även kan diskutera hur frisk det är att en flicka på sju år önskar sig en prydnadsängel i julklapp, men detta får jag utreda i ett annat blogginlägg). På julaftonskvällen så visade det sig att jag hade haft rätt. Självklart var det min ängel i paketet och jag blev överlycklig! Visst hade jag velat ha den och det är den enda presenten jag kommer ihåg från den julen, men någon vidare överraskning var det inte.
Som sagt vad, det började julen -98. Denna trend med förutsedda paket har fortsatt sedan dess. Jag kan till exempel berätta om när jag för några år sedan önskade mig en kamera i födelsedagspresent. Cirka två veckor innan min födelsedag skulle pappa göra iordning något med familjens kamera och när han hade gjort det berättade jag för mamma att han hade fixat med kameran. Det svar jag fick på min upplysning löd: "Jaha, har han redan köpt den?". Bra jobbat mamma.
Detta år önskar jag mig resväskor (jag vet, inte det roligaste att få men det är något som jag behöver). I söndags när familjen åt lunch hos mig frågade jag om de inte kunde ta med sig mitt piano hem. Jag ska ju ändå flytta och jag kände att de lika gärna kunde ta med det. Mamma och pappa tyckte inte att detta var en bra idé, men jag gav mig inte och kom med motargument mot deras dåliga argument varför de inte skulle ta med det. Tillslut säger pappa att de inte har plats i bilen. Jaha, konstaterar jag. De hade köpt mina resväskor. För jag kan inte riktigt se någon annan förklaring till varför mitt piano inte skulle få plats i deras kombibil, vilket det har gjort förut.
Ja ni hör ju, samma sak har upprepats år efter år. Det har nästan blivit en tradition att jag ska veta vad jag ska få. Det blir ju mer att jag gör en beställningslista än en önskelista. Om detta beror på min beslutsamhet och "lillasyster-lägger-näsan-i-blöt"-fasoner, eller på mina föräldrars oförmåga till smidighet lämnar jag osagt.
Studentliv ≠ Gräddhyllehäng
(kategorierna skrives upp oberoende inbördes ordning)
Plugg
Den anledning till att vi alla samlats i Linköping är på grund av att vi vill skaffa oss en utbildning. Med utbildning kommer pluggande och med pluggande tillkommer tidsbrist, deadlines och Vad-tusan-gör-MAIsnubben-moments. Alla som studerat har någon gång drabbats av detta och alla som ska studera kommer absolut att göra det.
Väder och vind
Hur många har inte kommit in i en godtycklig föreläsningssal och önskat att 80-talets volymtrend var tillbaka, eller att vetlook var det hetaste man kunde ha i frisyrväg? Vädret har varit framme igen. Som student åker man inte bil eller buss till skolan, utan man cyklar eller går oberoende årstid och vädersituation. Vid regn borde det vara vettigast att ta en promenad till skolan och använda paraply, men faktum är att man blir lika blöt oberoende om man har paraply eller inte, eftersom regnet aldrig regnar rakt ner. Detta beror på flöde av luft vilket vi kallar för vind. Det borde vara omöjligt, men jag hävdar att man aldrig kan ha medvind i Linköping. Antingen så är det motvind eller så blåser det från sidan och då får man vara glad om man denna morgon har hängt väskan på rätt sida för att få en någorlunda stabil cykelfärd. Eftersom man är relativt mån om att komma i tid till skolan tar man sin bästa vän cykeln (se nedan för tillfällen då detta påstående är falskt) och man kan då vid sin ankomst till C1 roa sig med att alla andra också kommer att ha blivit "tillfixade" av vädret sedan de stod framför sin badrumsspegel.
Tentaångest
Detta kan ses som en sidogren till "Plugg". Två veckor innan tenta-p brukar det gå upp för en hur mycket (läs: hur LITE) man gjort under läsperioden. Man förstår helt inte var de där första sex veckorna tagit vägen. Sedan börjar man fundera närmare på saken och man kommer på att det kan bero på den där kravallen som var under första veckan, den där spontana flammanutgången som skedde under andra veckan och sen så var det ju också sittning på NH, grillning i trädgårsföreningen (om vädret tillåter, läs ovan) och trippen hem till mor och far som innebuurit att tiden svischat förbi. När det börjar göra lite ont i magen och man känner press, då vet man att tentaångesten slagit till. Nästa läsperiod, DÅ ska jag hänga med från första början, tänker man och man blir kanske lite sur på sitt sex veckor yngre jag som var lite för mån om att ta det lugnt. Tyvärr så får man nog tentaångest oberoenden på hur mycket tid man lagt ner under läsperioden. Dock så kanske vi ska vara lite tacksamma över att tentaångesten existerar, för utan den hade vi nog inte preserat lika bra.
Cykeln
Punktering, för lite luft i däcken, för mycket luft i däcken, rostig kedja, ramla omkull på vintern, snodda cykellysen och mycket mycket mer. Jag tror inte att jag behöver göra listan längre för att man ska förstå varför Medsex har skrivit gyklet "Bajscykel"...
Overallen
Innan ni blir upprörda över detta påhopp på vår älskade ovve, låt mig förklara problematiken. Det finns alltid någonting man vill fixa på overallen. Antingen vill man ha dragkedjor på fickorna eller så vill man sy byxbenen för att slippa ramla omkull när man är full som en kastrull. Sedan måste jag nog erkänna att jag nog är lite av en extremitet gällande ordning på overallen (är det läge att erkänna att min overall fick smaka på lite tvättmedel efter overallsinvigningen. Jättehemligt, så schhhhh, säg inget till någon). De flesta nöjer sig helt enkelt med att inte behöva ha "Project Runaway" - stämplel på ovven, vilket för mig låter ganska så sunt (jag lever ju inte som jag lär). Men något som alla studenter kan hålla med om att man nog inte är riktigt helnöjd med allt som står skrivet på overallen. Ni vet när pennan kommer fram lite för sent under kvällen och man önskar dagen efter att det varit alkolås på pennkorken. När man sedan är fadder på grunkenlektionen vill man kanske inget hellre än att sudda över den där obscena skriften från VSR 2011...
Brist på kapital
... och då syftar jag på inte på realkapital eller humant kapital (även om vissa studenter även skulle kunna ta upp dessa som bristvaror). Efter den 25e brukar det till en början kännas lugnt. CSN har ju kommit och man tycket att det med stor marginal borde räcka i 30 dagar. Lite seanre kan det ta stopp och man förstår inte riktigt vart pengarna har tagit vägen. Detta leder till att ju längre in i månaden man kommer blir man (förhoppningsvis) mer sparsam. Dock så brukar det alltid lösa sig. Om detta beror på sparsamheten, intjänade pengar under sommaren eller bidrag från mor och far är nog väldigt olika från person till person.
Matlådorna
En kväll vid åttatiden händer det. Tusan också (eller så använder man mer vulgära uttryck), tänker man när man kommit på att man tog den sista matlådan i morse. Det är tomt i kylskåpet och man har ingen lust att gå ut i linköpingsvädret (ännu en gång hänvisar jag till punkt nummer två på denna lista) och handla. Antagligen så blir det att man handlar på csam eller så kan man försöka övertala sina vänner till en Kårallenlunch, eller om man vill lyxa till det ännu mer kan man till och med föreslå en Golfenlunch. Tyvärr så kan man inte göra detta alltför ofta. Pengar är ju som tidigare nämnt ibland en bristvara, så att undvika matlådor håller tyvärr inte i längden utan man kan endast se golfenlunch som en temporär lösning. Något annat som vi studenter kan drabbas av är att matlådan har läckt. Efter att detta hänt någon gång så har man fått lära sig att ha för vana att säkra sin matlåda rejält under morgonen, för jag tror inte att det är någon som vi ha tomatsås i sin väska... Ännu ett problem som jag tänk ta upp är då ens matlåda inte är lika aptitlig som den kändes kvällen innan då man utmanade sina matlagningskunskaper och man kände sig som en helt fantastisk måltidskreatör.
Med tiden så kommer man som student lär man sig tackla problemen som nämnts ovan, men det finna stunder då man åter igen trillar dit.
Oh yes, I'm an addict!
Jag skulle egentligen inte kalla mina brukandee av varorna för missbruk, utan jag skulle nog egentligen kalla det för tillfälliga cravings eller temporära egenheter. Detta brukar till största del handla om mat, men det skulle lika gärna kunna handla om underkläder, apotekets hudsalva eller en mobilapp. När det kommer till mat så brukar jag under korta perioder äta ovanligt mycket av en matvara. Detta behöver nödvändigtvis inte vara något onyttigt, även om jag måste erkänna att det under vissa perioder är väldigt lätt att halka in på chokladspåret. När jag blivit inkörd på ett speciellt livsmedel medför det att jag väljer att köpa hem olika typer av det och kombinerar det med olika komplementvaror. Detta handlingssätt innebär att jag upptäcker nya smakkombinationer. Vissa har varit lyckade, men det finns även de som har varit mindre tillfredsställande.
Under denna vår har jag under mina perioder bland annat ätit körsbärstomater, sharonfrukt, soltorkade tomater, ost (camembert, getbrie, mozzarella och listan kan göras ännu längre) och parmaskinka. Just nu är jag helsåld på knäckebröd. Under några dagars tid har jag ätit ett dinkelknäckebröd, som tog slut igår. Denna morgon får jag äta havreknäcke istället, men det skulle förvåna mig om jag inte idag efter skolan går in på hemköp och väljer att testa något annat hårdbröd...
Hjälp! Vem stal min tid?!
Jag fick i uppdrag att fylla i den lilla svarta boken. Det är meningen att vi i denna bok ska samla alla svarta onsdagar vi haft i Linköping. Glad i hågen tar jag fram mina kalendrar från tidigare år för att fylla i de onsdagar som redan varit och som jag dokumenterat i kalendern.
Dock så kom jag inte så långt med att fylla i den svarta boken. Istället så sitter jag och läser i böckerna. För visst är det intressant att veta vad jag gjorde den 26 januari 2010. För er som är nyfikna i struten kan jag berätta att jag denna dag var i tornet i Tornby med Sara för att hälsa på stångåstaden angående deras passivhusbyggande. Det finns även andra intressanta fakta såsom att jag klippte mig den 28 maj 2010 kl 14.45 på modeklipparna.
Det är nu när jag läser dessa kalendrar som jag inser vad mycket roligt jag varit med om och jag blir påmind om alla personer som jag umgåtts och umgås med. Det är också nu som jag börjar förstå att det har gått ganska så lång tid efter studenten. Det känns faktiskt ganska så rimligt att det gått två år när jag ser vad jag gjort. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig en aning lurad. Om dessa två år har gått så här snabbt, hur snabbt kommer inte de kommande åren att gå? Nej jag tror att det sitter en lite tomte på min axel som ibland får för sig att snabbspola min tid när det passar honom. Han snor alltså min tid den jäveln...
Nej nu är det dags att dokumentera dagens händelse. Tisdag den 24 april 2012: häng på rydsvägen med Bella Sonny och Benjamin. Nostalgitripp vid genomläsning av tidigare kalendrar, med förväntan på allt annat som jag ännu inte upplevt och som kommer att bli awesome!
(ursäkta för cheezy inlägg... Typ)
När goda råd är dyra är det inte lätt att vara billig
Ibland är det bra att fokusera på det positiva.
När man säger tur i oturen istället för att inte fokusera på det hemska som olyckan förorsakade. Bara för att en singelolycka inte är ekvivalent med att en bil kör av grusvägen.
När man får grus i ögonen och man är helt slut, men vet att man inte får gå och lägga sig. Trots att man är helt slut så brukar ju övertrötthet innebära att det är helt omöjligt att sova. Ni vet när man alltså inte får besök av John blund och fåren som man försöker räkna springer runt och leker följa John. Fåren springer runt i cirklar.
Oftast så försöker man vara beräknande och målet är då att i förväg veta vad som ska ske. Men ibland så stämmer teorin inte ihop med praktiken. Då utbjuden kvantitet inte stämmer överens med efterfrågad kvantitet.
Oftast så går kvalitet före kvantitet, men samtidigt så måste man ha någon form av kvantitet för att kunna visa upp exemplar av god kvalitet.
När goda råd är dyra är det inte lätt att vara billig. När man har för lite kläder på sig och fryser ångrar man att man inte tog den tjockaste jackan, eller den där mössan, trots att den förstör frisyren. När man sedan står där med intakta lockar var det kanske värt att frysa en stund. Ibland är det bra att fokusera på det positiva.
Alla mina sidor gör mig flerdimensionell
Vi kan ju börja med pessimisten Louise. Ni vet den där tjejen som aldrig tror att saker ska ordna sig. Hon tror inte att man kommer att hinna till en viss plats på utsatt tid (tidspessimisten) och hon tror inte heller att saker kommer att lösa sig. Ibland har hon haft rätt, men mycket av hennes oro är helt obefogad. Hon borde träffa optimisten Louise. Hon oroar sig inte för många saker hon. Den här tjejen väljer att inte oroa sig i onödan. Hon förstår inte idén om att ha ont i magen för något som man inte kan göra något åt. Pessimisten Louise och Optimisten Louise har rykt ihop många gånger under årens lopp. Jag måste ändå säga att ju äldre jag har blivit så har Optimisten Louise kommit att vinna många gånger fler än Pessimisten Louise. Jag vet att detta för vissa i min umgängeskrets verkar osannolikt, då jag kanske är den som brukar ta på mig oroarmössan först.
Ännu en person som ni ska bekanta er med idag är Effektiva Louise. Den här tjejen är inte att leka med. Många bollar i luften och struktur är nog de uttryck som passar bäst in i hennes liv. Hon tycker att det är väldigt skönt att få saker gjorda och därmed kunna pricka av dessa aktiviteter på alla hennes "Att göra"-listor. Ofta så har Effektiva Louise förmåga att dyka up när hon låtit Tidsoptimisten Louise handla alltför länge.
Trots att Effektiva Louise får många saker gjorda, så vill hon ändå prestera och göra sitt bästa. Hon han alltså ett nära samarbete med Noggranna Louise. Noggranna Louise är nog den tjejen som kommer bäst överens med alla andra typer av Louise. Jag måste ju erkänna att Slarviga Louise vunnit många kamper mot Noggranna Louise. Det verkar sjukt jobbigt att låte Nogranna Louise härja hela dagarna.DSå hade jag fått så många färre saker gjorda. Dock så håller Noggranna Louise mig till största del i handen. Jag kan ju hålla med om att det inte låter så spännande att kallas noggrann, men det behöver nog inte alla egenskaper vara. Detta lämnar ju utrymme till mer spännande egenskaper, men dessa ska jag inte skriva om här. Jag riskerar ju redan att skriva ett långt inlägg så jag lämnar detta till läsaren att fundera ut vilka dessa egenskaper kan vara. Jag väljer alltså att för en stund skuffa undan Omständiga Louise. Hon är inte så himla rolig att dras med.
Den sista personen som jag måste berätta om är Skritt-Louise. Hon är expert på att göra allt och ingenting. Att fokusera på en sak för att sedan göra klart den är inte hennes melodi. Istället för att göra allt av en sak väljer hon att göra lite av allt. Ni kan ju tänka er hur frustrerande detta måste vara för Noggranna Louise och Effektiva Louise. Men hur mycket de än försöker att skrämma bort Skritt-Louise, så lyckas de inte alltid.
Som sagt vad, alla har många sidor. Vissa är man mer stolt över och vissa vill man nog inte kännas vid. Dock så tror jag att man måste lära sig att leva med alla sina sidor, då det är svårt att ändra sig själv helt och hållet. Man kan säkert välja att plocka ut vissa egenskaper och putsa lite på dem för att senare stoppa tillbaka dem. Idag har jag valt att plocka ut mina egenskaper, men ni kan tänka er som att de är i ett tittskåp. Jag ändrar dem inte idag, utan väljer att bara inspektera dem. Förhoppningsvis har jag lärt mig något nytt om mig själv.
Louise tar på sig funderarhatten
När jag går förbi rydshallen så går jag förbi denna text och varje gång så börjar jag att reflektera över innebörden av och bakgrunden för texten. Jag tar på mig min funderarhatt och oftast så hinner jag att gå bra bit innan jag filosoferat klart.
Det fördsta som dyker upp i mitt huvud handlar om huruvida om personen som skrivit texten skrivit "dad", där det borde stå "bad". Om så är fallet, så blir jag förbryllad över varför det är ett hjärta bredvid texten och tänker att dessa kanske inte hänger ihop utan kommer från två olika personer som ville göra avtryck på väggen.
Om det är så att författaren menat att skriva"dad" blir jag kanske ännu mer fundersam över innebörden. Är det så att det är en glad prick som vill påvisa att faderskapet kan vara riktigt nice. I så fall så undrar jag vilken ålder sonen eller dottern har. Jag har ju faktiskt svårt att tro att det är en liten bebis på några månader, för det känns inte som att en person som genomlider sömnlösa nätter och andra sysslor (ja, jag vet att jag egentligen inte kan uttala mig i denna fråga då jag inte har någon erfarenhet...) som småbarn för med sig kan vara så här positiv. Barnet är kanske lite äldre, sisådär 9 år. Då kan det handla om en sportpappa som är lycklig över att dess son eller dotter lyckats göra mål i en viktigt match i rydshallen och uttrycks sin glädje genom att köpa färg och göra ett avtryck efter sig.
Ett tredje alternativ som jag funderat över är utifall det ligger en del ironi bakom texten och i så fall är jag kanske inne på rätt spår angående att det är en förälder som har barn som utövar någon sport i rydshallen. Denna pappa har kanske tröttnat på att sitta ute i bilen och vänta på att träningen ska sluta så att kan efter en lång arbetsdag får åka hem. Hans sätt att visa sin bitterhet och sitt missnöje var genom att gå igång med färg och skriva ett ironiskt meddelande på väggen.
Ja det kan vara en text som dykt upp på väggen av många anledningar. Jag och min funderarhatt kommer nog att komma på fler idéer...
Oh yes. I'm an oldie!
Mina övermogna handlingar finns där, men jag vill förtydliga att det inte värre än att jag vet om det.
Så nu mina vänner, här kommer en samlad lista på anledningar till att fortsätta kalla mig gammal:
- Nu när snön har smält så använder jag uttrycket "Det som göms i snö kommer upp i tö"
- Jag blir väldigt upprörd när jag ser allt skräp som gömts i snön under vintern och som man nu kan se i alla diken och buskar (dock är detta kanske bara vanligt hyfs...)
- När jag frågar om något sett ett TV-program får jag alltför ofta svaret "Nej, men jag vet att min mamma tittar på det"
- När jag väl tittar på betalkanalerna ser jag till att göra någon produktivt under reklampauserna. Detta leder till att jag fastnar vid den nyttiga sysslan för att sedan missa en stor del av TV-programmet.
- Höftproblem (kräver ingen längre förklaring...)
- Jag kan inte sova längre än till (om jag har tur) klockan nio. På grund av detta ser jag till att göra något produktivt på lördags- och söndagsmornarna såsom tvättning eller städning.
- Jag har ganska så många prydnadssaker, vilka självklart ska stå på virkade dukar eller min egengjorda näversömsduk (ja, du får googla näversöm)
