Då kör vi igen!
Ännu en dag har spenderats i A-huset. Antagligen så var det sista gången innan sommarlovet som jag satte mig där med penna, papper och bekymmersrynkor i pannan.
Imorgon blir det optimeringstenta i Terra. It will be awesome!!
One done, two to go!
I morse fick jag punka på cykeln på väg till tentan. Detta kunde ha varit väldigt dramatiskt, men jag är ju trots allt Louise tidsoptimisten Sandén... Trots punkteringen kom jag in i Terra en kvart innan tentan skulle börja. Ännu ett tecken på att jag är (för mycket?) ute i god tid.
Då var första tentan skriven. Nu får man hoppas att det gick bra och ladda inför optimeringen i övermorgon. Men innan jag tar i tu med pluggandet blir det lunch på stan med Erica och Elin!
Imorgon
Under tentaperioden innan jullovet när vi satt i A-huset och pluggade mekanik började jag att klaga på att vi hade TRE tentor på FYRA dagar under tentaperioden i juni månad. När jag satt där och klagade fick jag till svar att jag var inte var riktigt klok som satt där och tänkte på näst-näst-tentaperiod när jag istället skulle fokusera på vridmoment, vinkelaccelerationer och relativ rörelse (eller vad det nu var mekaniktvåan handlade om...). Och visst, det var alldeles för tidigt att börja tänka på junitentorna när snön låg över Linköping.
När det var kallt och mörkt och vi satt där på våra varsina sidor om det fyrkantiga bordet var läsårets sista tentaperiod något som kändes väldigt avlägset, men faktum är att vi nu har nått hit. Imorgon börjar det.
På något sätt brukar jag oftast känna en lättnad när jag kommit så här långt in i en tentaperiod som jag är nu. Man vill få tentorna gjorda och sedan gå vidare. Efter nio dagars non-stopplugg (nästan non-stopp...) känner jag att jag börjar bli trött på det här och vill att det ska bli slut på allt. Nu är det bara det sista plugget kvar, men förhoppningsvis har jag lärt mig tillräckligt.
Imorgon ska jag gå en match mot transformteoritentan. Vi får väl se vem som skrattar sist, jag eller MAI...
Sommar, sol och röd rygg
Visst, det lät som en perfekt plan att gå ut och lägga sig i solen och plugga lite optimering. Det var jätteskönt att vara ute och det går inte ens att jämföra med A-"ventilationen-inte-igång-på-helgerna"-huset. Resultatet efter tre timmar var röd rygg, vader och lår. Lätt värt det! Om det lägger sig till imorgon vill säga... Jag vill inte gå till skolan och med en framsida som bländar och en baksida som visar på dåligt solvett. Jag lyckades även överhetta min stackars telefon i solen. Då är det sommar på riktigt!
Eufoooooooriiia!!!!
Jag tror inte att någon har missat att Sverige vann ESC igår!
Jag fick se denna fantastiska seger på parkgatan tillsammans med Anna,Erica,Sofie, Viktor, Elin, Andreas, Bea, Da-Rin och Filip. Vi bestämde oss för att göra en egen omröstning och varje bidrag fick därför poäng för låt, kläder, utstrålning, utseende och scenshow. Som ni förstår kunde det bli en del diskussioner...
Sedan var det dags för (den riktiga) omröstningen och där kunde vi ju ute göra annat än att jubla! Att se Christer Björkmans glädje över Sveriges alla tolvpoängare var nog obetalbar. Han var som ett litet barn i Willy Wonkas fabrik. Tänk så många år och timmar han har lagt ner på melodifestivalen och mot målet att vinna ESC. Man riktigt såg i hans blick hur han började planera inför eventet nästa år...
Idag är det tillbaka till böckerna som gäller. Eftersom vädret är så himla fint tänkte jag försöka plugga ute idag. Solen skiner i Ryd!
Just nu
... känner jag för att gömma mig lite.
I alla fall springa bort från Kruskal, Prim och gänget.
Optimeringsplugg är faktiskt inte det skönaste hänget.
Men nu är det bara en vecka kvar med algoritmer, satser och paradoxer gjorda av någon ryss.
Efter ekonomitentan är det ju faktiskt dags för sommar-X (kryss alltså...).
A-huset är just nu där vi tillbringar våra dagar.
Där äter vi, läser och poäng på tentor jagar.
Men ikväll blir det i alla fall något roligare att göra som gäller för varje man gemen.
Ikväll ska vi på parkgatan heja fram Loreen!
Lördagsmorgon
Det märks att man på lördagsmorgonen gått upp för tidigt när man under frukosten fortfarande kan se på barnprogram på fyran...
Golfenlunch!
När tentorna närmar sig och vi sitter och försöker banka in all information i våra huvuden måste vi ibland ta en paus.
Idag unnade vi oss en lunch på golfrestauranten intill campus. För en liten stund kunde vi tjejer slappna av och njuta i solen!
Det märks att det är tentaperiod...
... när man kommer till skolan tio över åtta och en massa bord redan är upptagna. Idag kom jag lite för sent så idag kan vi inte sitta där vi brukar. Jag får helt enkelt övertala mig själv att förnyelse är bra. Vi får se hur det blir med den saken...
Gårdagskvällen spenderades på Rydsvägen med Bella och Benjamin framför semifinalen av ESC. Favorit i repris körs redan under torsdagen och då är det dags för Loreen att hamna i sin eufori.
Nu: transformteori!
Början på slutet
Nu läggs fokus på tentorna och idag gick jag en match mot TATA57, a.k.a Transformteori.
Idag träffade jag Joel och Sofia som också ska till Grenoble i höst. Riktigt kul att träffas och nu känns utlandsåret än mer verkligt.
Kvällen spenderades framför datorn med skype-date med Malin. Det var så himla länge sedan vi pratade och jag kände att 1 1/2 timme inte var tillräckligt med tid för att summera vad vi hunnit med. Jag kan inte riktigt fatta att vi inte har setts sedan i somras! Det lär även dröja tills vi ses, eftersom jag hinner åka till Frankrike innan hon kommer hem från USA. Vilken tur att det finns skype, även om vi skulle kunna höras mycket oftare än vad vi gör. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge tills nästa gång vi hörs av!
Jag och Malin för snart två år sedan på Nya Torget i Norrköping
Födelsedagsfirande, jobb, fiske och chill
I fredags blev det födelsedagsfirande i efterhand. Jag gick upp och bakade mina scones med saffran och torkade aprikoser och hela familjen åt en långfrukost. Senare på dagen fick vi besök av mormor, morfar och moster för lunch och tårtätande.
Lördagen bjöd på jobb under eftermiddagen och kvällen. Det var faktiskt riktigt roligt att gå dit efter många månaders uppehåll och jag ser fram emot en till sommar med tusentals frågor om stugor, campingalternativ och djurparken :)
Just det, jag hann också med att halvtitta på CL-finalen under lördagskvällen.
Många rensade fiskar senare åt vi stekt strömming med potatis och lingonsylt. Mums!
Söndagskvällen har bestått av lite städning, hårkur, ansiktsmask, nagelfixande och självklart Gossip Girl och Mästarnas Mästare. Så nu är både jag och lägenheten "städade".
Nu känner jag mig redo inför kommande veckas prövningar som kommer att innehålla plugg, plugg och åter plugg.
A-huset, vi möts igen!
That's how it is in Kolmården!
Detta är det första inlägget i serien "That's how it is in Kolmården". Det första som jag tänkt visa är hur det ser ut när jag kliver av bussen för att gå den sista biten till vårt hus.
It's my birthday!
Dagen började med skönsång (läs försök till sång) från far och slutade med tårta då hela familjen var samlad.
Gullvivor har funnits med enda sedan 17 maj 1991 på BB. En fin tradition som fortfarande håller i sig!
Just my luck!
Självklart har vägen mellan busshållplatsen och huset stängts av. Så det var bara att släpa resväskan uppför slänten. För alla som har sett "The Holiday" kan föreställa sig att jag ser precis ut som Amanda (Cameron Diaz) när hon anlänt till England...
Next time: Put all eggs in one basket
Idag åker jag hem lite tidigare än beräknat till Krokek, där jag ska vara nu under Kristi Himmelsfärdshelgen (fast min packning att döma kan man ju tro att jag ska vara i djungeln i en veckas tid).
Eftersom jag är ganska så bekväm av mig men framför allt på grund av min packning tänkte jag att ta pendeln istället för campusbussen. Min beräknade rutt var att åka nio från Ryds centrum till Linköpings resecentrum och ta pendeln till Norrköping för att till slut ta bussen ut till Kolmårdsskogen (jag vet att det inte krävs ett geni för att räkna ut den rutten). Jag är som vanligt ute i god tid. Jag ville ta en tjugo minuter tidigare buss än vad som behövdes från Ryds centrum. Jag var till och med klar tjugo minuter innan den bussen skulle gå så jag började fixa med alla papper från transformteorin, vilket jag självklart hann med. Innan den tjugo minuter tidigare bussen gick hann jag även att fylla på mitt busskort, vilket egentligen inte behövdes för dagens resor men jag tyckte att det för säkerhets skull alltid är bra att ha pengar på det.
Jag sätter mig och väntar på att den tjugo minuter tidigare bussen och än så länge är allt frid och fröjd. Jag kliver på bussen och betalar min dygnsbiljett och sätter mig ner tryggt och säkert på ett säte. Jag passerar första hållplatsen och tänker på att det var en väldigt fin morgon med strålande sol. Sedan märker jag att det prasslar i min högra jackficka och tar upp några kvitton. Jag flyttar dessa lappar till vänstra fickan och tänker att jag ska lägga ner nycklarna, som just nu ligger där, till väskan eftersom jag inte kommer att använda dessa under helgen. Då slår det mig. Nycklar. Såna som man behöver för att öppna dörrar. Fan! Jag har inte med mig nycklarna som går till vår gula villa med gröna knutar i Krokek. För att inte tappa bort alla mina nycklar om jag någon gång skulle tappa min nyckelknippa som jag använder i Linköping har jag nyckeln till Emelies lägenhet och nyckeln till mammas och pappas hus separat ("Don't put all eggs in one basket", som jag lärt mig i ekonomisk analys). De nycklar som jag behöver ligger i tryggt förvar i min skinnväska i lägenheten (och jag kan också passa på att klaga på att min väska gick sönder igår... In till skomakaren med den helt enkelt).
För ett kort ögonblick tänker jag att det ordnar sig och att jag kommer in i huset i Krokek på något sätt, men sedan tänker jag drygt mot mig själv att det i princip är en omöjlighet. Med en pappa i utkanten av gnällbältet, en mor som inte befinner sig på skolan som hon annars brukar göra (dit jag gått lite för många gånger och hämtat nycklar när jag glömt mina...) och en syster i Linköping ser jag inget annat alternativ än att hoppa av bussen och hämta nycklarna. Jag trycker på stoppknappen och tänker tanken att det måste se väldigt konstigt ut att man hoppar på en buss med två väskor för att sedan gå av den två hållplatser senare. Jag går av buss nummer tre vid Solhaga och börjar min power walk mot alsättersgatan med ett stycke rullväska och ett stycke tung skolväska!
Jag ville hinna med den pendeln som jag hade planerat att ta, så mitt mål blir att på 17 minuter ta mig från Solhaga till lägenheten, hämta nycklarna och hinna tillbaka till hållplatsen vid Ryds centrum. Men lite tur kunde det gå och jag var faktiskt lite tacksam över mitt tidsoptimistiska jag att jag tagit en tidigare buss. Jag går och går och går och när jag kommit fram till [hg] har jag ca sju minuter kvar tills jag måste vara vid hållplatsen. Jag inser att det faktiskt kan gå och att jag glömt nycklarna från början inte behöver innebära att jag kommer fram senare än vad tänkt. Jag når fram till entrén och går upp de två trappstegen som leder till ytterdörren, sätter nyckeltaggen mot läsaren, tar tag i handtaget och märker till min förvåning att dörren inte går upp. Jag tar återigen nyckeltaggen mot läsaren men den lyser rött, rött och åter rött. Jag tänker att jag i all stress har gått till fel hus (det har hänt förut att jag försökt komma in i huset bredvid där Emelie har bott). Men den här gången är jag säker på att jag är rätt. Jag tittar bakom mig och anser att volleybollplanen alltid legat sådär i förhållande till huvudingången. Jag ser min cykel lite längre bort. Jag kikar in i trapphuset och ser att jag är i rätt hus. Det är nästan så att jag kan läsa mitt namn under "vi som bor på 11b".
Jag testar båda sidoingångarna men de lyser också rött. Jag inser att jag aldrig kommer att hinna med bussen, men väljer att se det komiska i situationen. Jag har ju inte så himla bråttom hem. Men jag måste ju på något sätt komma in i mitt eget hus. Jag lyckas smita in i huset när en annan person ska gå ut och detta innebär att jag kan hämta mina nycklar. När jag ändå nu har kommit ifrån min tidsplan kan jag lika gärna gå till studentbostäders kontor och fråga vad som är fel. Dock så var det svar jag fick att det för tillfället är lite störningar på grund av en systemuppdatering och att det (förhoppningsvis) snart ska fungera igen.
När situationer som dessa sker kan jag inte låta bli att fundera över vad det var för fel på de vanliga dödliga nycklarna, men sedan så inser jag att det är ganska så skönt med nyckeltaggen när man kommer hem med två matkassar från Hemköp. Men man kan ju fundera över varför man inte både kan få en nyckeltagg och en vanlig nyckel. Då skulle man ju vara helgarderad. För det kan ju inte vara ett alltför stort krav att man dygnet runt vill komma in i sitt eget hus?
Dagens lärdom
Put all eggs in one basket. Då är det omöjligt att gömma halva nyckelknippan hemma.
Damn you keys, damn you!
I väntan på 17 maj
... tjuvstartas firandet av min födelsedag. Denna tisdag var vi hos Erica och Anna. De andra som var med på detta festliga tåg var Sofie, Viktor, Bea, Madde och Lina.
Först åt jag, Erica och Anna hamburgare (de andra valde att antingen äta innan eller ha med sig egen mat. Vissa var väldigt kloka att komma precis innan efterrätten). Till detta dracks det även lite vin, det var ju faktiskt fest.
Efter lite småprat och en ypperlig massage av Viktor (som stoltserade med att han tagit en massagekurs en gång i tiden...) kom det vi alla väntat på: EFTERRÄTTEN
I samband med denna fick jag också skönsång i form av "Ja må hon leva".
Ett stycke hamburgare. Eftersom denna senare skulle mumsas i av Erica är den med gul lök och utan (?) dressing.
Bild tagen från: Erica Sechers privata album
Här sjunger dem, vi kan i alla fall säga att de gör det.
Fotograf: Beatrice Palmgren
Fotograf: bloggaren själv
Just nu så har jag inte koll på receptet, men jag lovar att det inte dröjer länge förrän jag meddelar er det. För denna efterrätt förtjänar att spridas och ätas många gånger framöver!
Tack så mycket mina underbaringar för denna kväll!
I'm in!
... det är i alla fall vad jag tror att de vill säga.
4 september är det inskrivning på Institut National Polytechnique de Grenoble!
Skogstransporter, resursfördelning och maskinschemaläggning
Idag har vi redovisat alla laborationsuppgifter i optimeringen. Skönt att bocka av ännu en sak från listan på allt som ska göras innan tenta-p! Ingen mer frustration framför Vineopt och Matlab och heller inga svordomaar över att det inte går att kompilera i AMPL.
Denna eftermiddag väntas plugg och matlagning. Det är dags för min matlagningskväll innan tenta-p som sker en gång varje kvartal (här försöker jag hitta ord för något som händer varje kvartal, som typ "årligen" eller "annuellt", fast bara för en tredjedel av dessa... Kanske årligen^4 eller liknande...) Ni kan kanske vänta er att nästa blogg-inlägg handlar om bilder på mat (om den ser någorlunda okej ut, vill säga).
När man är med i en sms-grupp är man aldrig ensam
En bild säger mer än tusen ord så jag väljer att visa en bild:
Siktet inställt!
Vad jag också hunnit med denna helg i maj är lite myskvällar, bakning och kontraktsskrivande. Det mest dramatiska som hänt denna helg var att jag för ett ögonblick trodde att min cykel varit stulen, men det visade sig att någon under natten tyckt att det var kul att flytta den till huset mitt emot. Jajamen, det är Ryd jag bor i! Mer spännande än så blir det kanske inte under helgen, när tenta-p är på ingång...
Landningsljusen på parkgatan
Kladdkaka, glass, chips, popcorn, te och mycket annat. Ja ni hör, det var dags för tjejkväll. Jag, Sofie, Anna och Bea såg till att ha en kväll med mycket prat, skratt och även en del allvar.
När vi var mitt i det tjejigaste tjejsnacket kom Erica, Viktor och Elin hem från bion och de fick självklart delges vad vi kommit fram till under kvällen.
Det var skönt att få landa lite och rikta tankarna åt annat håll än saker som man blir stressad av. De personer som jag umgås med ger mig tillfälle att se landningsbanan och det är jag väldigt glad över!
Ska jag landa någon gång?
I-n-s-p-i-r-a-t-i-o-n!
Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan vad jag ska bli när jag utexaminerats från Industriell Ekonomi (och vissa personer har frågar många gånger, eller hur Carolina? :p). Jag svarar alltid att jag egentligen kan bli vad som helst och tar upp exempel som inköpare, säljare, jobb med logistik, konsult med mera.
Vad jag strävar mot att bli vet jag inte än. Detta beror nog till största del på att det finns väldigt många valmöjligheter och på grund av detta är det lätt att bli förvirrad. Tänk dig att du har två kilo godis till godo och att det bara finns en godisbit av varje godissort. Ditt uppdrag blir nu att välja ut en av alla dessa godisbitar och du inser snabbt att detta innebär väldigt många alternativ att välja mellan. Du bestämmer dig för att ta något med lakrits, vilket innebär att du har valt bort 3/4 av godisbitarna. Trots att du valt bort många godisbitar har du fortfarande ett halvt kilo godis kvar att välja bland. Ska du nu välja salt- eller sötlakrits? Vill du ha en godisbit som är avlång, apformad (djungelvrål) eller kanske rund? Ja du förstår att du trots valt bort en stor del av alla möjligheter är det fortfarande många beslut som återstår att ta...
Det är såhär det kan kännas när jag börjar fundera över "vad jag ska bli när jag blir stor". Förstår ni nu varför det inte är så lätt att veta exakt vad man vill?
Under läsperioderna har vi föreläsningar, lektioner och laborationer och vårt kortsiktiga mål är att klara tentan där kunskapen sätts på prov. Detta leder till att i alla fall jag har lättare att fokusera mer på studierna än på vad studierna till slut kommer att leda till. Att få tillfälle att besöka företag och se hur det fungerar "i verkligheten" är viktigt för mig för det är då som jag kan få en känsla för vad jag är intresserad av och få en försmak på vad en tjänst på det företaget kan innebära. På detta sätt börjar jag tänka på vad jag vill göra efter utbildningen och tiden som utexaminerad känns inte längre lika långt bort. Jag börjar helt enkelt tack vare erfarenhet och information plocka bort godisbitar ur påsen eller (ännu bättre) hitta några riktigt goda godisbitar ur påsen att spara för att bli potentiella kandidater till bästa smakupplevelsen.
Förhoppningsvis kommer jag att under mina återstående år som student minska min godispåse så mycket att jag gör ett slutgiltigt val. Men jag tror också att jag måste komma ihåg att om jag märker att den godisbit som jag valde inte är jättegod, kan jag alltid gå tillbaka och testa en ny godisbit. Der kanske visar sig att jag med facit i hand känner att ploppen var bättre än jordnötsrutan...
Kort och gott: jag är tacksam över dagar som dessa där jag fåt tillfälle att dyka ner i godispåsen och börja fundera över vilka vägar kan kan gå.
(Jag blir om uräkt om detta blogginlägg gjorde er godissugna...)
Här får ni min beställnings... eller jag menar ÖNSKELISTA
Ni har nog förstått vad jag menar när jag säger att jag gillar överraskningar. Man skulle ju kunna tro att ett kontrollfreak (ja, jag erkänner att mitt behov av att ha koll på det mesta inte alltid är helt friskt) som jag inte alls är ett fan av överraskningar, men det är faktiskt fel.
Efter att ha gjort en utvärdering av mig själv har jag kommit på anledningen till varför jagtycker om att bli överraskad: min familj är sjukt (och då menar jag supersjukt) dåliga på att komma överraska mig. Det började vid julen -98 (och mamma jag vet att det kanske var -97 men just nu orkar jag inte kolla upp exakt år) när jag önskade mig en ängel i julklapp. I flera dagar (läs veckor) gick jag förbi julklappshögen och petade på det paket som jag trodde innehöll den här ängeln (jag vet att vi även kan diskutera hur frisk det är att en flicka på sju år önskar sig en prydnadsängel i julklapp, men detta får jag utreda i ett annat blogginlägg). På julaftonskvällen så visade det sig att jag hade haft rätt. Självklart var det min ängel i paketet och jag blev överlycklig! Visst hade jag velat ha den och det är den enda presenten jag kommer ihåg från den julen, men någon vidare överraskning var det inte.
Som sagt vad, det började julen -98. Denna trend med förutsedda paket har fortsatt sedan dess. Jag kan till exempel berätta om när jag för några år sedan önskade mig en kamera i födelsedagspresent. Cirka två veckor innan min födelsedag skulle pappa göra iordning något med familjens kamera och när han hade gjort det berättade jag för mamma att han hade fixat med kameran. Det svar jag fick på min upplysning löd: "Jaha, har han redan köpt den?". Bra jobbat mamma.
Detta år önskar jag mig resväskor (jag vet, inte det roligaste att få men det är något som jag behöver). I söndags när familjen åt lunch hos mig frågade jag om de inte kunde ta med sig mitt piano hem. Jag ska ju ändå flytta och jag kände att de lika gärna kunde ta med det. Mamma och pappa tyckte inte att detta var en bra idé, men jag gav mig inte och kom med motargument mot deras dåliga argument varför de inte skulle ta med det. Tillslut säger pappa att de inte har plats i bilen. Jaha, konstaterar jag. De hade köpt mina resväskor. För jag kan inte riktigt se någon annan förklaring till varför mitt piano inte skulle få plats i deras kombibil, vilket det har gjort förut.
Ja ni hör ju, samma sak har upprepats år efter år. Det har nästan blivit en tradition att jag ska veta vad jag ska få. Det blir ju mer att jag gör en beställningslista än en önskelista. Om detta beror på min beslutsamhet och "lillasyster-lägger-näsan-i-blöt"-fasoner, eller på mina föräldrars oförmåga till smidighet lämnar jag osagt.
En helt vanlig tisdag...
Idag försökte jag öppna dörren till Island genom att blippa in min nyckeltagg (eller vad man ska kalla det) som går till ytterdörren i Ryd. Resultat: Jag står där och ser allmänt dum ut med nyckeln i handen och blir frustrerad över att det ine fungerar. Tillbaka vid mitt sinnes fulla bruk kommer jag på att det nog är bättre med Liu-kortet.
Jag och Bea lärde oss idag att det inte är så bra att dricka en massa vatten under första halvan av föreläsningen och en massa kaffe på andra halvan. Resultat: Det uppstod ett akut behov av en tidigare avslutad föreläsning...
En annan observation under dagen var att de bytt konservburkar till Fontanas svarta oliver.
Som sagt vad, en helt vanlig tisdag lär jag mig saker både utom och inom skolans väggar...
26-årsfirande med en rosa tårta!
Idag fyller Madde år och det firas med tårta! Vid niotiden klampade vi in på rydsvägen med tårta och sång.
Igår satte jag och Elin våra tårtgörarkunskaper på prov:
In the making...
Den blivande ingenjörens sätt att förhindra att ljuset glider av innan glasyren torkat
... och här har vi resultatet! Vi kan ju i alla fall konstatera att tårtan blev originell.
Studentliv ≠ Gräddhyllehäng
(kategorierna skrives upp oberoende inbördes ordning)
Plugg
Den anledning till att vi alla samlats i Linköping är på grund av att vi vill skaffa oss en utbildning. Med utbildning kommer pluggande och med pluggande tillkommer tidsbrist, deadlines och Vad-tusan-gör-MAIsnubben-moments. Alla som studerat har någon gång drabbats av detta och alla som ska studera kommer absolut att göra det.
Väder och vind
Hur många har inte kommit in i en godtycklig föreläsningssal och önskat att 80-talets volymtrend var tillbaka, eller att vetlook var det hetaste man kunde ha i frisyrväg? Vädret har varit framme igen. Som student åker man inte bil eller buss till skolan, utan man cyklar eller går oberoende årstid och vädersituation. Vid regn borde det vara vettigast att ta en promenad till skolan och använda paraply, men faktum är att man blir lika blöt oberoende om man har paraply eller inte, eftersom regnet aldrig regnar rakt ner. Detta beror på flöde av luft vilket vi kallar för vind. Det borde vara omöjligt, men jag hävdar att man aldrig kan ha medvind i Linköping. Antingen så är det motvind eller så blåser det från sidan och då får man vara glad om man denna morgon har hängt väskan på rätt sida för att få en någorlunda stabil cykelfärd. Eftersom man är relativt mån om att komma i tid till skolan tar man sin bästa vän cykeln (se nedan för tillfällen då detta påstående är falskt) och man kan då vid sin ankomst till C1 roa sig med att alla andra också kommer att ha blivit "tillfixade" av vädret sedan de stod framför sin badrumsspegel.
Tentaångest
Detta kan ses som en sidogren till "Plugg". Två veckor innan tenta-p brukar det gå upp för en hur mycket (läs: hur LITE) man gjort under läsperioden. Man förstår helt inte var de där första sex veckorna tagit vägen. Sedan börjar man fundera närmare på saken och man kommer på att det kan bero på den där kravallen som var under första veckan, den där spontana flammanutgången som skedde under andra veckan och sen så var det ju också sittning på NH, grillning i trädgårsföreningen (om vädret tillåter, läs ovan) och trippen hem till mor och far som innebuurit att tiden svischat förbi. När det börjar göra lite ont i magen och man känner press, då vet man att tentaångesten slagit till. Nästa läsperiod, DÅ ska jag hänga med från första början, tänker man och man blir kanske lite sur på sitt sex veckor yngre jag som var lite för mån om att ta det lugnt. Tyvärr så får man nog tentaångest oberoenden på hur mycket tid man lagt ner under läsperioden. Dock så kanske vi ska vara lite tacksamma över att tentaångesten existerar, för utan den hade vi nog inte preserat lika bra.
Cykeln
Punktering, för lite luft i däcken, för mycket luft i däcken, rostig kedja, ramla omkull på vintern, snodda cykellysen och mycket mycket mer. Jag tror inte att jag behöver göra listan längre för att man ska förstå varför Medsex har skrivit gyklet "Bajscykel"...
Overallen
Innan ni blir upprörda över detta påhopp på vår älskade ovve, låt mig förklara problematiken. Det finns alltid någonting man vill fixa på overallen. Antingen vill man ha dragkedjor på fickorna eller så vill man sy byxbenen för att slippa ramla omkull när man är full som en kastrull. Sedan måste jag nog erkänna att jag nog är lite av en extremitet gällande ordning på overallen (är det läge att erkänna att min overall fick smaka på lite tvättmedel efter overallsinvigningen. Jättehemligt, så schhhhh, säg inget till någon). De flesta nöjer sig helt enkelt med att inte behöva ha "Project Runaway" - stämplel på ovven, vilket för mig låter ganska så sunt (jag lever ju inte som jag lär). Men något som alla studenter kan hålla med om att man nog inte är riktigt helnöjd med allt som står skrivet på overallen. Ni vet när pennan kommer fram lite för sent under kvällen och man önskar dagen efter att det varit alkolås på pennkorken. När man sedan är fadder på grunkenlektionen vill man kanske inget hellre än att sudda över den där obscena skriften från VSR 2011...
Brist på kapital
... och då syftar jag på inte på realkapital eller humant kapital (även om vissa studenter även skulle kunna ta upp dessa som bristvaror). Efter den 25e brukar det till en början kännas lugnt. CSN har ju kommit och man tycket att det med stor marginal borde räcka i 30 dagar. Lite seanre kan det ta stopp och man förstår inte riktigt vart pengarna har tagit vägen. Detta leder till att ju längre in i månaden man kommer blir man (förhoppningsvis) mer sparsam. Dock så brukar det alltid lösa sig. Om detta beror på sparsamheten, intjänade pengar under sommaren eller bidrag från mor och far är nog väldigt olika från person till person.
Matlådorna
En kväll vid åttatiden händer det. Tusan också (eller så använder man mer vulgära uttryck), tänker man när man kommit på att man tog den sista matlådan i morse. Det är tomt i kylskåpet och man har ingen lust att gå ut i linköpingsvädret (ännu en gång hänvisar jag till punkt nummer två på denna lista) och handla. Antagligen så blir det att man handlar på csam eller så kan man försöka övertala sina vänner till en Kårallenlunch, eller om man vill lyxa till det ännu mer kan man till och med föreslå en Golfenlunch. Tyvärr så kan man inte göra detta alltför ofta. Pengar är ju som tidigare nämnt ibland en bristvara, så att undvika matlådor håller tyvärr inte i längden utan man kan endast se golfenlunch som en temporär lösning. Något annat som vi studenter kan drabbas av är att matlådan har läckt. Efter att detta hänt någon gång så har man fått lära sig att ha för vana att säkra sin matlåda rejält under morgonen, för jag tror inte att det är någon som vi ha tomatsås i sin väska... Ännu ett problem som jag tänk ta upp är då ens matlåda inte är lika aptitlig som den kändes kvällen innan då man utmanade sina matlagningskunskaper och man kände sig som en helt fantastisk måltidskreatör.
Med tiden så kommer man som student lär man sig tackla problemen som nämnts ovan, men det finna stunder då man åter igen trillar dit.
God morgon världen!
Efter en god natts sömn är jag förhoppningsvis ganska så utsövd. Vad som står på schemat idag är lite pluggande samt lunch med familjen.
Nu: frukost!
Idag tar vi det lugnt
UK blev vad jag skulle kalla för en succé. Dagsturen till stan innebar glass på Bosses och cappuccino på Esspresso House. Framåt kvällen grillades det. Vi gjorde laxknyten med fänkål, purjolök och fetaost. Till detta hade vi knyten med potatis, sötpotatis, morötter och paprika. Riktigt lyckat blev det! Efteråt grillade vi såklart marshmallows!
Senare på kvällen var vi hos mig där bland annat Viktors ölspel fick sätta guldkant på tillvaron.
Själva kravallen var riktigt lyckad :)
Efter knappa tre timmars sömn vaknar jag och kan omöjligt somna om. That's life.
Jag och Sofie bestämde oss för att ha lite picknick så vi möttes upp på Hemköp (för att se vad vi bland annat köpte, var vänlig se bild nedan). Lite senare kom Bea och Axel och hängde med oss en liten stund. Perfekt lagom mycket att göra dagen efter innegrejen som är ute! (eller utegrejen som är inne?)
Fredag den 4 maj
Idag är UK-dagen här. Nu får vi se till att det blir ett dygn att minnas!!
Såhär glad är jag:
UK 2012 - Here we come!
Taggelitaggtagg!!
Oh yes, I'm an addict!
Jag skulle egentligen inte kalla mina brukandee av varorna för missbruk, utan jag skulle nog egentligen kalla det för tillfälliga cravings eller temporära egenheter. Detta brukar till största del handla om mat, men det skulle lika gärna kunna handla om underkläder, apotekets hudsalva eller en mobilapp. När det kommer till mat så brukar jag under korta perioder äta ovanligt mycket av en matvara. Detta behöver nödvändigtvis inte vara något onyttigt, även om jag måste erkänna att det under vissa perioder är väldigt lätt att halka in på chokladspåret. När jag blivit inkörd på ett speciellt livsmedel medför det att jag väljer att köpa hem olika typer av det och kombinerar det med olika komplementvaror. Detta handlingssätt innebär att jag upptäcker nya smakkombinationer. Vissa har varit lyckade, men det finns även de som har varit mindre tillfredsställande.
Under denna vår har jag under mina perioder bland annat ätit körsbärstomater, sharonfrukt, soltorkade tomater, ost (camembert, getbrie, mozzarella och listan kan göras ännu längre) och parmaskinka. Just nu är jag helsåld på knäckebröd. Under några dagars tid har jag ätit ett dinkelknäckebröd, som tog slut igår. Denna morgon får jag äta havreknäcke istället, men det skulle förvåna mig om jag inte idag efter skolan går in på hemköp och väljer att testa något annat hårdbröd...
Plugg, tentaresultat, promenad och kylskåpsrensning
Efter fyra dagars ledighet var det åter dags att entra Campus Valla. Denna skoldag bestod av transformteorilektion, fysiklabrapportsskrivande samt matlabsprogrammerande av optimeringslab. Jag skulle kunna gå djupare in på detta med förklaringar till laplacetransform, torsionspendel och heuristik, men så pass intressant är det inte så att det behöver ta en alltför stor plats i bloggen. Vad som kan vara lite intressantare är att jag denna dag fick tillbaka tentaresultatet från neken (som jag väntat på i TRE veckor. De som rättat denna tenta kan inte ha känt tvång att ge eleverna snabb uppkoppling...). Jag fick (som tur var!) det bekräftat att mina nationalekonomikunskaper pallade trycket. Vad skönt att pluggandet under påsklovet gav det resultat jag ville!
Ni som läser detta undrar säkert varför Svart Onsdag inte ingått i mitt liv idag. Faktum är att jag umgås med relativt (ALLT är relativt) viktiga personer, vilket ibland kan innebära att de har annat inplanerat under onsdagar. Men det blev i alla fall en promenad med Anna och Elin, vilken kom att bli två timmar lång. Idag gick vi ut mot Tinnerö eklandskap. Jättehärligt att vara ute när det är så pass fint väder!
När promenaden närmade sig sitt slut kom jag på att jag tagit upp kyckling ur frysen, vilket innebar att jag var tvungen att laga mat. Kycklingen fick på grund av en rejäl kylskåpsrensning samsas med bacon, tomat, champinjoner, oliver, fetaost och crème fraîche. Till detta hade jag blomkol och babymorötter. (och åter igen får jag be om ursäkt för matbloggsinfluerade inlägg).
Tänk vad onsdagen den 2 maj 2012 (inte att förglömma sparrisens dag) kunde bjuda på!
Första dagen i maj 2012
En annan upptäckt jag gjort idag är vad vädergudarna hittat på inför fredagens bravad UK. Tydligen har de fått för sig att ge oss festande studenter snöblandat regn framåt helgen. Jag hoppas att de kommer på bättre tankar. För jag vill verkligen uppleva en lika fin UK-dag som det var förra året. Jag vill kunna sitta i märkesbacken med ovven, solisarna och biran. Åh, det är vad jag mitt studentsinne kallar för livskvalité!
Sena kvällen bjöd på skypesamtal med flickorna på tivolit. Temat denna gång var husdjur som på något sätt stökar till i ens liv, vilket om möjligt kan vara ännu värre än vädergudar på krigsstigen!
