Äntligen har mina underbara föräldrar anlänt till Grenoble! Dock så har vi stött på ett litet problem...

Det stavas V-Ä-D-E-R.

 

Under stor del av oktober har jag kunnat gå runt här i Grenoble endast iklädd tunnare sensommarkläder. Senast i torsdags gick jag på stan iklädd ballerinaskor och en kort kavaj. Dock så bestämde sig vädergudarna för att slå till på stort just denna helg när mamma och pappa skulle komma hit. I morse när vi vaknade låg det ett fint, vitt snötäcke över Rue Thiers och snön har sedan fortsatt att vräka ner. Vi har tagit en promenad runt Grenoble, för att sedan gå och köpa croissanter och pain au chocolat och fika i min lägenhet. Mys-söndagen ska nu fortsätta med middag!

 

 

I torsdags var det födelsedagsfirande som gällde! . Victoria och Sara fyllde 24*2 år. Vi gick ut och åt på restauranten au Village, som ligger nära Notre Dame. 

 

 

 

Som vanligt på tisdagar så förgylls min tillvaro med Automatique. Idag var det dags för den fjärde TD:n. När jag småpratar lite med två fransmän innan lektionen ska börja utbrister den ena glatt att detta är den sista lektionen där vi ska jobba med GRAFCET. Då slog det mig att det kanske inte bara är jag som börjar tröttna på att göra detta under tisdagsförmiddagarna (för er som trots mina oinsäljande ord angående detta vill veta mer, klicka här för att läsa om GRAFCET). För mig känns detta schema helt irrelevant, eftersom det används nästintill endast i Frankrike. Fransmännen borde ju istället tycka att det är väldigt betydelsefullt, eftersom både föreläsaren och lektionsledaren envisas med att säga att detta är ytterst viktigt för en fransk ingenjör...

 

Nästa gång går vi istället in på lite Laplacetransformer. Vi får väl se om det blir mer upplyftande. I vilket fall, ikväll firar jag bland annat att mina GRAFCET-lektioner är gjorda!

 

Puss på dig livet. Du ger så mycket!

 

 

 

 

Idag tog jag en powerwalk uppför berget till Bastiljen. ÄNTLIGEN känner jag mig helt återställd efter veckor av omysig förkylning blandat med feberperioder!

 

 

 

Oj vad den här helgen har flugit iväg! Här kommer lite bilder som får beskriva hur jag har haft det:

 

Efter att ha varit svensklärare idag dog jag ut en liten sväng på stan. Tre timmar från att jag lämnade min lägenhet är jag nu tillbaka, nöjd och glad över innehållet i mina påsar! Nu blir det lite mysplugg på balkongen i solen. 

 

 

 

Då var det åter igen fredag! 

Som vanligt väntade en fyratimmarsföreläsning i "Internationalisation des Firmes".

Idag kom jag och Michaela lite förberedda med sammanfattning på en del av föreläsningsinnehållet. Problemet med den här kursen är att det är sjukt svårt att förstå föreläsaren. När jag inte förstår brukar jag vidta dessa åtgärder:

 

1. Stäng ute alla andra tankar för att stenhårt koncentrera dig på vad föreläsaren säger

2. Titta på slidesen, översätt dem och försök förstå.

3. Ta hjälp av de figurer föreläsaren ritar på tavlan

 

 

Dagens resultat 08:30 - 12:30

1. Gav upp åtgärsförslag 1 ganska så snabbt. Hur kan man lyckas få så många ord låta som ett enda?

2. Visst finns det slides i den här kursen. problemet är att det brukar visas cirka tre slides per föreläsning (För den snabbtänka inneb'är detta en bläddringshastighet på 0,5 knapptryck/timme. Till dagens föreläsning var det ännu värre: 0 slides på fyra timmar!

3. "Figurer brukar vara bra. Inte så mycket ord utan bara en basic förklaring som man kan utgå ifrån när man senare ska gå in på detaljerna", kanske ni tänker nu. Ibland säger en bild mer än tusen ord, så jag väljer att visa detta konstverk:

 

Igår besökte jag och Victoria en affär som vi i måndags blev intresserade av. Den heter Picard och består endast av frysdiskar i en lokal. Insidan är väldigt avskalad, där frysdisk efter frysdisk är uppradade efter varandra. Här kunde man köpa allt som man behövde, bara att det var fryst. Vad sägs om soppa infrusen i portionsförpackningar? Eller lite snittar att tina och lägga upp inför mingelkvällen? Frysta "Svenska köttbullar" fanns också klara för inhandling. 

 

Ljushetsfaktor: 5/5

Mysighetsfaktor: 1/5 (Jag föredrar en mjukare ljus (läs ljushetsfatorn) och en inte alltför avskalad inredning.

Utbud: 3/5 (Fryst gurka låter för min del inte så tilltalande... Och var är chipsen och tandkrämen? Men plus för svenska köttbullar!)

Affärsidé: 3/5 (Konceptet är enligt min mening ganska så speciellt: "Vi vänder oss till de kunder som inte vill gå runt i en affär och tänka att varorna är färska och fräscha. Istället satsar vi på en miljö där man inte alls inspireras till att laga mat utan istället bara kan tänka på att man borde ha frostat av frysen innan betuksbesöket". Jag kan heller inte riktigt släppa tanken på hur illa det skulle vara för Picard om strömmen gick...)

Pris: 3/5. Helt okej pris. Inte billigt, men inte heller för dyrt. 

 

Totalt: 15/25 (Would go there again)

 

 

 

Efter ett par veckor på Génie Industriel börjar jag känna att kurserna börjar komma igång på allvar och det blir fler och fler uppgifter att göra. Under förmiddagen jobbade jag med ett projekt i "Advanced Economics for Industrial Engineering". Power Pointen fixad och på måndag har min första redovisning här i Frankrike. Under eftermiddagen läste jag under håltimman in mig inför morgondagens TD (lektion) i "Informatique". Sedan var det dags för projektet i "Marketing d'Affaires". Tillsammans med två fransyskor och en marockan skulle jag diskutera och bestämna frågeställningar angående B2B och Lead Users. Grejen är att jag på franska är helt okej på att föra ett samtal om man står och pratar med en person, men när det blir brainstormingsdiskussioner och snabba vändningar i samtalet är jag lite borttappad... Det var lite som att titta på en tennismatch, där jag tittade på den ena fransyskan som föreslog något, för att sedan vända huvudet åt andra hållet på andra fransyskan som svarar. Jag hade innan vi sågs snabbsläst några artiklar om ämnen och punktat upp vad jag tyckte var viktigt. En stund in på diskussionen fick jag frågan vad jag skrivit och mina anteckningar (skrivna på engelska...) började läsas, varpå de säger att de redan diskuterat lite av det jag skrivit ner. Så helt borta från ämnet kan jag ju inte vara! Jag förundras över mina gruppmedlemmars tålamod, för de uppmuntrar mig och hjälper till när jag ska föklara vad jag tänker. Det är ganska så stor skillnad att diskutera innovation inom företag än att sitta på en franskalektion i Sverige och svara på vilket väder det är idag. 

 

Så fast jag enligt schemat var ledig idag, så var jag ändå i skolan mellan nio och fem. Jag behöver inte vara rädd för att vara sysslolös resten av den här terminen i alla fall! 

Onsdagen den 17 oktober började så smått på Rue Thiers vid sjutiden. Som vanligt hoppar jag gladeligen upp ur sängen för att sedan ta fem snabba, långa kliv mot duschen. Den här dagen var inte en helt vanlig dag. Den här dagen visste jag att jag skulle vara i skolan i minst 11 timmar. Jag visste att jag skulle ha föreläsningar på franska i minst nio av dessa elva. Som sagt vad: Livet skulle leka denna dag! Efter en kort-mys-frukost var det dags att snöra på sig Conversen och marchera till skolan tillsammans med Sofia. En minut i nio var vi inne i sal C101 (Vi har börjat lära oss att det är helt onödigt att vara beredda innan dess). Det var dags för en föreläsning i Management stratégique de la chaîne logistique. En föreläsning som skulle hålla på i tre timmar. Det mest festliga som skedde under föreläsningen inträffade då föreläsaren frågade hur McDonalds jobbade vad gällande management. tyska Chaterine räcker upp handen och svarar "Franchiseing", varpå föreläsaren frågade vad hon menade. När de repeterat detta tre gånger till hjälper de franska eleverna till och säger "Franchise" och uttalar det på franska. Då lyser föreläsare upp. Man kunde riktigt se hur glödlampan började lysa över hans huvud. "Jaha, du menar franchise. Jag tyckte att du sa French Fries". Och visst hade det också stämt, men föreläsaren tyckte nog att det hade inneburit att utbytesstudenten gick lite för långt ifrån managementämnet...

 

Fördelen med den här kursen är att den är intressant och att det känns relevant för mig att läsa den. En liten nackdel är att jag inte förstår allt det sjukt intressanta. Speciellt inte när föreläsaren upptäcker att han inte hinner gå igenom allt, utan kör på systemet "Varannan slide räcker" och kör en typ av höghastighetsförklaring. Men men, vilken tur att det där Internet finns. Då kan man ju faktiskt slå upp sakerna i efterhand och läsa i ett tempo som medför att man faktiskt hinner ta in all fakta. 

 

Efter lunchrast var det dags för föreläsningen i Marketing d'Affaires. jag såg framför mig fyra långa timmar med en fransyska som stod framför whiteboarden och lekte "Hur många ord kan man få plats med i en mening som är en minut lång". Och... ja, det var väl lite så det var. Dock så kan jag faktiskt förstå föreläsaren ganska så bra, för även om det är snabbt så är det också tydligt.

 

Fyra timmar senare var det dags för en halvtimmes rast, vilken följdes av en frivillig obligatorisk (jag slutar aldrig förvåna mig ver fransmännens sätt att förklara hur det ligger till...) gästföreläsning som handlade om säkerhet inom företag. Den skulle vara i två timmar, men eftersom fransmännen hade ett helt gäng med intressanta frågor som följdees av underbara diskussioner slutade den en halvtimme senare än vad den skulle gjort. 

 

20:30 var föreläsningen klar och då var det dags för mingel i "Salle de reception" med en miniplockmatsbuffé. 

 

Sammanfattningsvis var jag i skolan i 11 1/2 timmar, varav jag hade föreläsing i 9 1/2. Nu blir det sängen för min del. Vi får se om jag drömmer om lösenordsskydd eller om pommes frites som sysslar med MTS på Donken. 

 

God natt alle sammans!

... vara otydlig när man inte behöver vara det?

 

På Camp Sweden avslutades helgen med tacokväll och solsidan-tittande. Att titta på Solsidan-söndagar ska bli lite av en tradition är det tänkt. Vi kan ju inte vara sämre än de som sitter och myser framför sina tv-apparater hemma i Sverige! Så visst finns det en hel del svenskhet kvar i oss. Ibland är det tillåtet att svenska till det!

 

 

 

Igårkväll var det utgång som stod på schemat! Kvällen startade hos Michaela med drinkar och klackar (Ni hör att det var en tjejig utgång vi ville åt denna kväll!). Sedan gick jag, Michaela, Annica och Sofia vidare till Nox, ett uteställe som ligger i närheten av Parc Paul Mistral. Tack för en grym utekväll tjejer!

 

 

 

 

Hemkommen från lärarjobbet. Förhoppningsvis har jag lyckats pränta in några svenskunskaper! 

   

 

 

Då var det dags för lördag igen. Kaffekoppen är bredvid mig här när jag sitter och knaprar på mackan med camembertost. Den här veckan kände jag att jag tröttnat på det franska "luft-brödet" (visst, det står att det är massa fibrer i det, men... Ja jag kan inte riktigt hitta dem) och köpte tyskt "Vollkornbrot", vilket än så länge känna som ett klokt beslut. 

 

Fredagen avslutades med chokladtårteätande hos Hannes.

Alltså myskväll på Camp Sweden!

 

Idag ska jag gå igenom veckodagarna och siffrorna på svensklektionen. Vi får väl se om jag lyckas leverera! 

Under denna vecka har jag insett hur mycket jag tycker om att bo i Frankrike. Jag har den verkligen vant mig vid  mitt franska vardagsliv och för var dag som går tycker jag mer och mer om det (även fast jag ibland får mina "Jag vill lämna landet"-känslor när saker och ting inte funderar som jag vill att de ska göra...). Livet här i Grenoble har så mycket att erbjuda mig och jag har märkt hur mycket det finns att upptäcka. Som igår när jag besökte den lilla väskaffären i gatuhörnet Rue Thiers - Cours Berriat. Försäljningen skedde till stor del över disk och jag frågade efter en svart skinnväska. Efter en liten stund låg det ett stort antal väskor på disken och där stod jag och diskuterade, på franska, om kvalitet, storlek, form och så vidare. Hon som jobbade där inne var väldigt trevlig (och jag vet att det är hennes jobb att vara det. Det är så hon tjänar pengar, men ändå). Min spontankik resulterade i att jag slog till på en svart väska i skinn, vilket jag under en tid funderat på att köpa. När jag gick därifrån sa hon i butiken att jag gärna fick kommma tillbaka för handskar sen när det blir kallare, vilket jag troligtvis kommer att göra!

 

Var jag än går pratar fransmännen med mig. Som till exempel idag när jag var på väg ut från hyreshuset stoppade städaren mig vid entrén och frågade mig vad jag tyckte om det nya rengöringsmedlet. Den lilla pratstunden var anledningen till att jag gick ut på gatan med ett leende på läpparna, medan mina ben styrde mig mot tidningsaffären där jag skulle hämta ut mitt bokpaket från Amazon.

 

På vägen dit passerade jag en keramiker, vars skyltfönster fångade mitt intresse. Jag gick in för att titta och pratade med henne. Där stod vi i hennes lilla krypin och verkstad och diskuterade hennes verk. Sådana små saker tycker jag verkligen om!

 

 

 

 

 

Senare delen av eftermiddagen spenderades på Pain et Cie. Jag låter nog bilden tala för sig själv varför jag tycker om att plugga där.

 

 

 

Sammanfattning: Jag tycker helt enkelt om Frankrike!

 

 

 

Idag blev det lunch hemma. Den svenska "Köttbullar och stuvade makaroner" har bytts ut mot denna variant:

Tortellini med spenat och crème fraîche, franska köttbullar och smörstekta champinjoner. 

 

Efter att jag kommit tillbaka från svenskundervisningen skulle jag och Victoria dra en shoppingtur på IKEA. Denna gång skulle det inhandlas saker till hennes lägenhet. Hon har känt ett behov av mysighet, eftersom hon har ganska så många kvadrat att fylla upp i lägenheten våningen under mig. Vid tvåtiden sätter sig två svenskor på bussen som avgår från Place Doctor Martin. Bussen åker till utkanten av Grenoble där de stora varuhusen står packade bredvid varandra. IKEA ligger dock lite avsides från de andra affärerna i utkanten av shoppingområdet. Det fina med att ta buss nummer 41 är att den stannar precis utanför IKEA, varpå man efter avstigning går på en bro som leder rakt in i IKEA-varuhuset. 

 

Vi började med en inspirationsrunda. Soffor testades och mysighetsfaktor diskuterades. Efter inspirtionsrundan var det dags för mat och självklart var det köttbullarna man ville åt. IKEA-resturanten är som i Sverige bara att:

Obeservation 1 - Vinglasen står uppdukade, redan påfyllda

Obeservation 2 - Potatismos finns inte, utan det är pasta eller pommes frites som gäller

Observation 3 - Man måste be om att få lingonsylt, varpå fransmannen slevar upp en minimal hög med den fina röda röran

Observation 4 - Restauranten har utsikt över bergen

 

Annars är det precis som det ska vara.

 

 

Efter köttbullelyckan var det dags att skrida till verket. "Uppdrag myshörna" hade dragit igång! Planen var att köpa en mysmatta, ett lågt bord och en massa mys-/sittkuddar. 

Frågeställning 1 - Hur stor ska mattan vara? Är två meter i längd för stort och får bredden vara mindre än 130 cm?

Frågeställning 2 - Vilken färg ska mattan ha? Eftersom möblerna som ingår i vår hyra har en lagom fräsch ton av turkost i sig kan man inte bara välja och vraka bland alla färger.

 

Efter att ha funnit några mattkandidater vägde vi fördelarna mot nackdelarna och detta resulteraade i ganska så många "hur skulle det se ut om" och "hur skulle känslan vara om".

 

Frågeställning 3 - Vad är vår budget? En matta för 200 € känns som lite bortkastade pengar, medan mattan som kostar 20 € faktiskt inte är den finaste i stan.

Frågeställning 4 - Vad är viktigast; fluffet, färgen eller formen? 

 

Efter ett tag kom vi fram till att det inte räcker att ha visionerna i huvudet, utan vi måste få en verklig bild av hur det faktiskt skulle kunna se ut.

 

Frågeställning 5 - Vilka kuddar och filtar skulle passa till respektive matta? 

 

Frågeställning 6 - Vilken storlek ska det vara på kuddarna? Hur stor är en lagom skön sittkudde och hur tjock ska den vara så att baken inte somnar före ett lagom långt samtal är slut?

 

Efter ett tag kom vi på den briljanta idén att hämta alla kuddar som var starka "passa i Victorias lägenhet"-kandidater. Resultat: Hela IKEA-vagnen fylldes med kuddar, kuddöverdrag och filtar. Fransmännen runt omkring oss måste ha känt på sig att det var stordåd på gång... 

 

Frågeställning 7 - Kommer vi komma ihåg var vi tagit allt?

 

Tillbaka till mattorna började "Operation visionstestning". 

 

Frågeställning 8 - Tänk om man skulle ta den här mattan, de här kuddarna och den här filten?

 

Frågeställning 9 - Ja, men tänk om man istället tar den här mattan, de här kuddarna och den här filten?

 

Frågeställning 10 - Tänk om det finns en ännu bättre lösning? 

 

Frågeställning 11 - Hur många gånger har vi gått mellan avdelningarna "Filtar", "Kuddöverdrag", "Sänglinne" och "Mattor" ?

 

Frågeställning 12 - Har vi kommit fram till den bästa lösningen?!

 

Frågeställning 13 - Ska vi ta en fika på saken? 

 

Efter ett stort antal om och sjukt många men kände vi oss ändå rätt så nöjda och vi gick tillbaka med det vi inte skulle ha och samlade ihop det som ingick i optimallösningen. 

 

Frågeställning 14 - Varför samlade vi på oss ett centrallager med kuddar i vår vagn?

 

Frågeställning 15 - Vi tar väl en fika nu?

 

Efter att ha bästämt oss gick vi tillbaka till restauranten för att ta en fika. 

 

Obervation 5 - Om man tar en cappuccino i kaffeautomaten får man en lagom mängd kaffe och mjölk som får plats i koppen. Om man istället tar Café Crème får man gå väldigt långsamt till sitt bord och vara tacksam för att fenomenet utspänning existerar. 

 

Efter en långfika begav vi oss till kassorna. Vid sjutiden stod två nöjda svenskor vid hållplatsen till buss nummer 41. Hemma på Rue Thiers packade Victoria upp sina shoppingfynd. Efterår firade vi vår insats med lite rosévin. 

 

 

 

Frågeställning 16 - Blev det bra?

 

Konstaterande 1 - Abolut! Skål på det!

 

 

Mina lördagsförmiddagar i Frankrike kommer att se ut på följande vis:

 

Uppstigningen sker vid halv åtta och jag gör mig iordning. 

Lite efter åtta är det dags för mysfrukost.

 

 

Tio över nio går jag hemifrån för att sedan bli upphämtad och bli sljutsad till la Terasse.

Klockan tio drar svenskundervisningen igång.

 

 

Vid tolv är svensklektionen slut och vi packar ihop för hemfärd.

Lite före ett är jag åter igen på Rue Thiers och det är dags för lunch.

 

Så, nu kan hela intresseklubben anteckna detta. Tack för mig!

 

 

 

Den här veckan kan beskrivas med många känslor.
I tisdags upplevde jag irritation över inställda lektioner och schemakrockar.
I onsdags övergick irritationen i frustration och känslan av att inte kunna någonting. Efter tio timmar i skolan upplevde jag under onsdagskvällen en megatrötthet, vilken resulterade i att jag somnade mitt under ett skypesamtal. Det var helt omöjligt för min skypepartner att väcka mig, så på torsdagsmorgonen vaknade jag upp med en urladdad dator bredvid mig... Så kan det gå!

 

När jag druckit lite kaffe på torsdagsmorgonen bestämde jag mig för att vända onsdagens uppgivenhet och jag marcherade iväg till min första CM/TD (föreläsning/lektion) i Informatique. Till min förtjusning kommer hela den kursen vara på engelska! Jag kände att jag kunde tillföra något i diskussionerna, trots att jag var den enda utbytesstudenten i klassen. Efter detta kände jag ändå ett litet hopp växa. Det kanske inte är så att jag är helt bakom flötet...

Torsdagseftermiddagen spenderades med Sofia på ett fik i stan, där vi gick igenom föreläsningsslides till vår kurs inom Supply Chain Management. Torsdagskvällen startade hos mig med lite vin med tjejerna och sedan drog vi vidare till "Bar Jeux", "Spelbaren". Detta var alltså en bar där man kunde ta något att dricka och samtidigt spela ett sällskapsspel. Tillsammans med en massa Erasmusfolk blev det ett musikspel.

Fredagen startade med en fyratimmarsföreläsning i "Internationalisation des firmes". När det var dags att göra grupper i ett projektarbete lyckades jag smussla in mig i en grupp med två fransmän, varav en hade pluggat på KTH. De verkar trevliga och snälla, så jag hoppas att de kommer stå ut med hopplösa mig.

Min första (riktiga...) vecka med kurserna har alltså varit en bergochdalbana i humör och känslor. Det gäller att bita ihop när det inte går så bra och sedan vara extra glad när man har lite flyt. Men en sak är i alla fall säker: Den här veckan hade varit så mycket jobbigare om inte fransmännen varit där och bidragit med både stödhjul coh flytväst. Jag har oftast blivit vänligt bemött, fått hjälp på lektioner och fått vänliga blickar och ord vid bildande av grupper i olika arbeten. Om jag klarar av mitt utbytesår kommer det till stor det bero på de franska studenternas hjälpsamhet! Vi svenska studenter har en hel del att lära från fransmännen. Det händer inte ofta (händer det ens?) att vi sätter oss bredvid en okänd person och visar ett sådant intresse och en sådan hjälpsamhet som jag har upplevt här. Även fast jag ibland klagar på dem, måste jag säga att fransmännen är riktigt bra!

Jag har absolut förståelse för att man ibland måste ändra i schemat. Ibland passar det hel enkelt inte och att en lektion hoppar från ett ställe till ett annat är jag ju ändå ganska så van vid.

Dock har jag svårt för schemaändringar som sker på onlineschemat om:

1. Man endast får info om detta genom att klicka upp onlineschemat (vilket det för övrigt krävs tre inloggningar för att tillgå...)

2. De görs samma dag som föreläsningen eller lektionen ska vara. Ibland kan det ske precis innan och ibland efteråt. 

 

Detta resulterar i att:

a. I fredags när jag sätter mig i Amphitetre C kommer ingen föreläsare. Efter 30 minuters väntan går alla. Ändringen att vi inte hade någon föreläsning skedde på schemat 2 timmar efter att föreläsningen skulle börja.

b. Idag när jag går in i klassrummet där lektionen ska hållas får jag av fransmannen som sitter där höra att han nyss tittat på schemat och att salen inte ska vara bokad. Eftersom jag inte hade tillgång till schemat i mobilen gick jag till en datasal för att dubbelkolla, även fast jag var säker på att jag hade rätt då jag innan vandringen till skolan tittat på schemat. När jag loggat in på mitt schema ser jag lagom förtjust att lektionen flyttats till imorgon till samma tid som jag har en föreläsning. Schemaändringen måste ha skett någon gång mellan att jag drog om nyckeln i mitt lås och att jag steg in i lektionssalen, så jag skulle chansa på att det var ca 40 minuter innan lektionens start. 

 

 

Aldrig trodde jag att jag skulle sakna timeedit så mycket som jag gör...

 

 

Idag när jag gick upp ur sängen stod klockan på 8:24. 
Jag gick upp och kokade ägg i vatten som inte innehöll kolsyra. 
Efter frukosten var det dags att plugga och jobba som en arbetsmyra. 
Men efter timmar av läsande av programmering, datastrukturer, algoritmer, boolesk algebra och karnaughdiagram var goda råd svindyra. 
Jag gick då till skolan för att material hitta och koperingsbestyra. 

Hemkommen från skolan kurrade magen och det var dags för en efterlängtad kronärtskockeyra.

Effektivitet har denna dag fått genomsyra. 
Dock så har jag glömt att betala in min månadshyra. 
Men i Frankrike är det lugna puckar, för hyran ska inte in förrän dagen efter dag nummer fyra. 
Snart är det läggdags och dags att tänka på refrängen och stränga min lyra. 
Tack och god natt för mig. Jag måste få en god natts sömn, för imorgon väntar föreläsningar med ämnen som för mig är obskyra. 

 

 

Efter att ha legat i feberkoma under veckan har jag under helgen känt att jag börjat få mitt liv tillbaka (Idag kunde jag nästan gå upp de två trapporna till lägenheten utan att känna att jag varit tvungen att ta en pausvila...). Helgen inleddes med fredagsfika med Hannes, Sofia och Michaela. 

 

 

Under lördagsförmiddagen var det premiär för mig som svensklärare. Sjukt kul och jag tror verkligen att det kommer vara en sak som förgyller mitt år här i Frankrike! Första lektionen fick de svara på enkla frågor om sig själva och sedan hade vi en liten talövning. Nästa gång blir det årstider, månader, veckodagar och färger. 

 

På lördagskvällen gick vi på rugbymatch på Stade des Alpes. Med 18 500 besökare på läktarna hejades FC Grenoble fram till vinsten 27-14!