... ja nu är det knäckemackor i räknar. idag har jag sovmorgon till 10 så jag ser till ha att en chillmorgon. Efter att ha ätit frukost med ägg och youghurt tänkte jag att det var lika bra att ta en andra frukost direkt efteråt (för er som inte vet vad en andra frukost är får helt enkelt leta upp det blogginlägget jag skret för X antal månader sedan). det är så skönt att sitta färdigsminkad, ha datorn framför sig och tugga i sig knäckebröd med chèvre och abrikosmarmelad. Vilken tur att de har Wasas knäckebröd på Casino, annars hade även det varit en av alla mina saknade matovaror. 

 

I onsdagskväll var det fest hos Annica. Jag tror att vi lyckades rymma lite över 25 personer i hennes lägenhet, vilken är exakt likadan som min. igår var det en liten halvtrött dag, men jag lyckades ändå skriva på rapporten i stadslogistik. När vår handledare frågade om vi inte hade ett utländsk exempel på stadslogistik råkade jag öppna munnen och prata om trängselskatten i Stockholm, en idé som både hon och mina gruppmedelemmar nappade på.  Hoppsan! Då var det bara att sätta dig ner och skriva för min del. 

 

Nu ska jag snart bege mig till den sista engelskalektionen. Nu är det bara ett prov kvar och sedan kan jag pricka av den kursen också! 

 

I eftermiddag kommer Raoul. Det blir kul. 

 

Hörs! 

Sådär ja! Då har mer än halva arbetsveckan gått! Faktum är att jag endast har (eller tänker gå på är det ärliga sättet att säga) två timmars schemalagd tid kvar denna vecka. Dock så är det mycket att göra just nu. Det är både rapporter som ska skrivad, presentationer att förbereda och tentor att plugga inför. Så... Jag kommer helt klart ha saker att göra de två följande dagarna. Jag och Raoul har planerat in en pluggfri helg så det gäller att jobba bort så mycket som möjligt. 

 

Men nu släpper vi skolan för ett tag: Ikväll ska Annica ha sin "Hej då-fest", eller som jag väljer att kalla den, "Ses snart-fest". Tänk att folk börjar åka härifrån. Nu är det inte långt kvar...

 

 

På engelskan har jag och Michaaela som sagt vad skrivit en rapport angående hur det är att vara utbytesstudent i Grenoble och på Génie Industriel. Det verkar som att läraren tyckte att detta var ett intressant ämne, för på lektionen återberättade hon för klassen några av de exempel vi skrivit i "findings"-delen:

 

Example 1

The exchange student enters the classroom before the lecture and settles down beside a French student. When another French student comes, the exchange students get the question if he or she can move so that the French students can sit beside each other.

 

Example 2

During a class with the second year students, the teacher asks the students to work in groups. The exchange student asks a group of French students if she can join them and they work together during the whole class. The week after when the exchange student enters the classroom, she closes one of the French students she worked with the week before. The exchange students say ”Salut” but when the French student looks up at the exchange student, the exchange student receives a business mannered ”Bonjour”.

 

Example 3

The exchange student is the only exchange student in the class. One French student takes place behind her and begins to talk to her. The French student asks where she comes from and when they shall build groups, there are no problems for the French student to be in the same group as the exchange student.

 

Så eftersom vi just nu håller på med problemlösning med olika case så har vi till nästa vecka läxan att skriva om hur utbytesstudenterna lättare skulle kunna integreras på Génie Industriel. Jag hoppas att våra franska klasskamrater inte tog illa upp... Men desåg mest förvånade ut och frågade oss om vi hade tagit med verkliga exempel. Vi svarade ärligt att det var hämtat från vår tid på deras skola...

Jag skriver inte detta för att avskräcka från utbytesår. De dåliga erfarenheterna är bara en sida av myntet som överskuggas av allt det bra jag har varit med om detta år!

 

 

I april månad skrev jag detta inlägg, som handlade om ett arbete som skulle göras efter att kursen slutat. Läraren skulle maila direktiv, men sedan sen sista föreläsningen har det varit knäpptyst från läraren. Jag har gått och undrat över om jag missat något, men när jag frågat fransmännen i samma kurs säger de att de inte heller vet mer än vad jag gör. 

 

Idag när jag öppnade min franska skolmail möttes jag av en hel drös meddelanden, som handlade om en läxa...

 

Visst gillar vi svenskar att prata om vädret. Om det regnar är det för regningt. Om solen visar sig bakom molnen är det för soligt. Om vinden tycker om att visa sig är det för vindigt. Om kylan vill säga hej är det för kallt... 

 

Ja ni förstår vad jag menar. Vi har helt enkelt svårt att vara nöjda med den fina företeelsen som stavas

 

V-Ä-D-E-R.

 

Jag erkänner att jag under flertalet tillfällen klagat på vädret under tidpunkter då detta gnäll helt klart varit obefogat. Men nu mina vänner har jag faktiskt motiv till att klaga hur mycket jag vill. Nu har vi kommit till sanningens ögonblick: 

 

(konstpaus) 

 

Det fanska vädret suger! 

 

Eftersom detta inte ska ses som oberättigat gnäll från en trött svensk utbytesstudent har jag tydliga bevis att lägga fram. Eftersom en bild tydligen ska säga mer än tusen ord låter jag er kära läsare att insupa dessa bilder utan några kommentarer från bloggerskan. 

 

 

 

Hej hopp!

 

Det har inte blivit så mycket bloggande på ett tag. Detta beror dels på att internetuppkopplingen i Camp Sweden just nu är besdrövlig. Nu sitter jag på ett French Coffée Shop, ett perfekt ställe för att söndagsplugga. Idag är det logistik som står på schemat, då ett arbete om stadslogistik ska in om två veckor. 

 

Helgen inleddes med bio med Annica. Det var hennes sista fredagskväll i Grenoble. Ahhh! Kan inte fatta att hon vänder näsan mot Finland om fem dagar. Men men. Helsingfors är ju inte alltför lång borta! 

 

Vi såg The Great Gatsby. Denna film ha fått både ris och ros men av mig får den i alla fall tummen upp! Det märks att det är samma regissör som gjort Moulin Rouge. Jag älskade hur alla scener var uppbyggda och att alla går klädda i underbara 20-talskläder gör det inte sämre! 

 

På lördagsförmiddagen var jag sedvanligt lärare. Jag har kommit på att det kommer vara lite jobbigt för mig att släppa taget om mina fina elever, då jag endast har en eller två lektioner kvar att avverka innan jag åker hem till Sverige. De har blivit så duktiga! Det är en fröjd att se deras framsteg och hur mycket de har utvecklats sedan september förra året. Det har verkligen varit en upplevelse under detta år! Vi har nu börjat repetera vad vi gjort under kursens gång. I slutet av lektionen när alla kommit olika långt var det många saker som hände i klassrummet. William och Carla jobbar med att bara ihop rätt ord med rätt bild, Katerina och Elsa repeterar siffror och tal, Ugo står längst framme vid tavlan då han behöver en figur på klockan som han vill använda sig av och Leo har tagit plats på golvet, där han sätter ut lappar men namn på kroppsdelar på min egengjorda figur. Vilket underbart ordnat kaos! 

 

Nu när det endast är 3 1/2 vecka tills jag åker hem går jag runt i min lägenhet och funderar över hur allt ska packas med hem. Jag har för länge sedan insett att jag aldrig kommer kunna få in alla mina saker i de väskor jag har här. Därför begav jag mig till Vieux Campeur. Där inne kan man verligen se att Grenoble är alpernas huvudstad! Minst en fjärdedel av kunderna är sportklädda, där de handlar klätterutrustning, friluftsjackor och vandrarkängor för glatta livet. Jag känner att jag inte riktigt smälter in i mängden. Jag är liksom inte den som går igång på att det är 20 % rabatt på ishackorna... I vilket fall kom jag ut därifrån med en ny väska som är en sportbag som man också kan slänga upp på ryggen. (ja Michaela, jag har nu fått tag på en ryggsäck... Frågor? ). Först tänkte jag köpa den i storlek Large, men insåg ganska snabbt att jag aldrig skulle kunna klara av att bära den om den var full av pinaler. Jag vill faktiskt inte riskera att ramla baklänges på Genèves flygplats... 

 

På tal om Genéve; På fredag kommer det Genèvebesök i form av Raoul. Trevlans!!! Nu måste jag bara se till att jobba bort allt som har med den franska skolan att göra, eftersom jag vill vara helt fri nästa helg. 

 

För er som orkat läsa hela vägen ner hit: Grattis! Nu ska jag fortsätta med rapportskrivandet. Pusspuss!! 

Förra veckan hade jag och Michaela skrivit klart vår engelskarapport. Vi var klara i tid och mailade läraren en Pdf dagen innan sista inlämningsdatum. Frid och fröjd tänkte vi, när vi klappade oss sjäkva på axeln och tyckte att vi varit duktiga. Dagen efter har vi engelskalektion. Där förklarar läraren att vi även får poäng för presentationen av arbetet. Tydligen ska rapporten ha en sån där tjusig spiralrygg och plastframsida. Hoppsan, det hade svenskorna missat! Hon tar upp ett av de inlämnade exemplaren och säger att just det arbetet kommer få full poäng för presentationen, med en fin framsida och dubbelt radavstånd. Självklart hade jag och Michaela skrivit med enkelt radavstånd. Läraren fortsätter och förklarar också att det tillsvidare fungerar med att man skickar den digitalt, men att hon i så fall INTE vill ha en Pdf-fil. Magic fail ännu en gång av utbytesstudenterna... Till lektionen därpå ville vår lärare trots allt ha en utskriven kopia av arbetet i handen. 

 

Idag var det alltså dags för mig och Michaela att fixa till det som blivit fel inte som läraren ville ha det föregående vecka. Jag sätter mig i datasal F007A, redo att göra om rapporten. Efter lite styrande har vi fått dubbelt radavstånd. istället för våra fem sidor (som var max vad vi skulle skriva) har vi nu en rapport på totalt nio sidor, men det var inget som jag tänkte ändra på. Det måste ju finnas något att läsa i rapporten! Efter lite tjafs med sidnummer (alla som försökt ändra starten på numreringen i Word vet att det inte är det enklaste och att Word är på franska för min del förenklar inte situationen...) ska jag printa arbetet.

 

Framsidan skrivs ut...

Abstractet skrivs ut...

Innehållsförteckningen skrivs ut...

Sedan lyser skrivaren rött. Ett papper har fastnat vid ingången och ett annat vid utgången (om någon har bättre förslag på skrivarkomponentsord är jag mer än villig attlära mig) av skrivaren. Som så många gånger i Frankrike tänker jag att det var just typiskt att det skulle hända mig. Som utbytesstudent känner man sig redan en aning dum och man vill inte drabbas av situationer som dessa inför sina franska klasskamrater. Det var bara för mig att lirka ut papprena från skrivaren och börja göra om det igen. 

 

När jag fått ut hela arbetet upptäcker jag till min fasa att sidnumreringen mirakulöst försvunnit och inser att det bara är att börja om igen. På det tredje försöket blir arbetet bra och jag är nöjd med min insats. Lite senare kommer Michaela och vi slår följe till tryckeriet för att få den spiralad. Vi förklarar att vi vill ha papprena som en "dossier" och för en gångs skull fattar en fransman precis vad utbytingarna vill ha. Det var absolut inga problem där inte. 

 

Nu sitter jag här med vår fina rapport som handlar om att göra ett utbytesår i Grenoble. Jag slår upp den näst sista sidan, där vi har författat tips till blivande utbytesstudenter. Den ena av rubrikerna lyder "Expect the unexpected". En dag som denna är detta tips väldigt aktuellt!

 

 

 

Förra våren skrev jag ett blogginlägg om min så kallade övermognad. Detta kan läsas här. 

 

Mina vänner påminner mig ganska så ofta om att jag egentligen är en gammal tant fångad i en ung kropp. Att bli kallad för mormor hör till min vardag. Även om jag ibland slår bort dessa tankar om att min mentala ålder är cirka 40 år äldre än min verkliga, så måste jag ju faktiskt intyga att det ofta kan vara så. 

 

Så nu vill jag återigen erkänna min megaövermognad. Här kommer alltså ett andra erkännande från bullmormor:

 

 

1. Jag har några år senare än alla upptäckt det fantastiska med podcasts
   Visst, jättebra Louise. Problemet är att när jag lyssnar på podkasts blir det oftast en dokumentär från SR. 
   När det inte blir en podkast från SR blir det Filip och Fredriks podkast. Men jag kan inte koncentrara mig fullt ut på vad de diskuterar, för en stor del av min uppmärksamhet dras mot att irritera mig på deras ovårdade språk och förfasas över hur ofta de svär.
   
   
2. Jag tycker att det är jobbigt att läsa på dataskärmen. Detta leder till att jag skriver ut allt jag ska läsa för att kunna göra anteckningar på pappret. Att kunna använda motsvarande metod i Adobe Reader ger absolut inte samma känsla.
   
   
3. Jag tycker att orden berså, baldakin, särk, katekes och betuttad används alltför sällan.
   
   
4. Jag tänker alltför ofta "Vart är världen på väg?"
   
   
5. Under frågesporter är det troligare att jag vet när franska revolutionen började än vad Eminems riktiga namn är. 
   
   
6. Jag har en förkärlek för matchning. Förra veckan hade jag orange-rött nagellack och orangeröd skavs. Denna vecka har jag lila nagellack och lila skavs. 
   
   
7. Korrigering från punkt 3: Jag tycker att orden berså, baldakin, särk, katekes, betuttad och skavs används alltför sällan.
   
   
8. Jag är helt säker på att det var bättre förr.
   
   
9. Varje år väntar jag med spänning på vilka som ska vara de nya deltagarna i "Stjärnorna på slottet"
   
   
10. Nu när jag är i Frankrike längtar jag till jag kommer hem till Sverige och få en ugn...
    ... för att kunna baka mandelkubbar.

Mellan onsdag och söndag fick jag finbesök av mina Saror. Först öppnades vinflarran:

 

Japp. Det är så lång tid kvar tills jag tar flyget hem till Sverige! 

 

Idag har jag satt upp en schema på min vägg över resterande dagar i detta land. Det är inte långt tid kvar nu och det börjar kännas. Mitt huvud åker stundtals 165 mil nordost, då jag har massa saker i huvudet om vad jag ska fixa när jag kommit hem. Jag håller just nu att leta upp en ny lägenhet i Linköping och jag börjar lägga mitt logistikpussel då jag ska växla mellan Linköping, Norrköping och Stockholm denna sommar. Varför göra det lätt för sig? 

 

Men trots att det är mycket att tänka på måste jag fokusera på det franska livet. Det är mycket kvar att göra här nere innan det är dags att lämna rue Thiers. 

 

Idag har jag varit i skolan och jobbat med mitt lilla Gantt-schema. Sedan har det även blivit lite logistikplugg blandat med skypesamtal och promenad. ganska så väldigt ospännande alltså. 

 

Imorgon är det en ny dag. Den börjar med 4 1/2 h föreläsning med ugglan. Wish me luck!!!! 

Min kropp har äntligen återigen fått tillbaka viljan och förmågan att röra på sig! När mamma och pappa anlände till Grenoble för cirka två veckor sedan hann jag inte midre än komma till trapporna i trapphuset innan megahostattacken satte igång. Men efter antibiotika- och kortisonkur är jag på benen igen! 

 

Igår tog jag en promenad med Hannes och Michaela och idag tog jag en kvällspromenad. Visst känner jag att lungorna blir ansträngda när jag går snabbare än i vanlig gångtakt, men jag antar att de är ganska så trötta efter min sjuveckorsperiod av hosta. Mamma har gett mig löpningsförbud tills jag kommer hem i Sverige. Vi får se om jag följer det. Just nu pallar inte mina lungor något snabbt tempo, men det viktigaste  är att jag känner att jag återigen har kraft att röra på mig! Jag hoppas att detta är det sista inlägget ängående min hälsa ni får läsa. Så intressant är det ju inte! 

 

Sarorna besökte mig i Grenoble mellan onsdagen och söndagen. Jättemysigt att återse mina fina flickor! Bilder från helgen kommer snart! 

 

Efter att jag följt Sarorna till bussen i söndags gick jag hem och satte mig och pluggade. Måndagen bestod också av pluggande, eftersom det idag var dags för ett prov i produktionsekonomi. Hur det gick? Det var inte min mest fantastiska insats jag gjort... 

 

Imorgon är jag ledig, men det franska universitetet kommer ändå hjälpa mig att hålla mig sysselsatt. Om fyra veckor har jag haft min sista tenta. Jag är just nu i sista kurvan innan upploppet. Snart kan jag se mållinjen! 

 

 

Jag, Hannes och Michaela har hängt med på WED - en helg innehållandes olika aktiviteter som anordnas med skolan. En av kvällarna hålls en konsert. De tre utbytesstudenterna sitter längst fram närmast scen. En bit in på konserten kommer en lugn del av en låt. Alla i salen kan höra att denna del av låten är på väg mot peaken på låten och alla väntar på att den ska komma. Michaela säger till mig att vi ska ställa oss upp när bryggan har övergått i refräng. Men Michaela är så ivrig att hon stället sig upp INNAN den lugna delen är slut och till råga på allt drar hon även upp mig. Nu står de svå Erasmustjejerna längst fram i den stora lokalen och har allas blickar på sig. Jag säger till Michaela att det är för tidigt att ställa sig upp och att vi måste sätta oss ner igen, men Michaela propsar på att vi ska fortsätta stå upp. Fransmännen som har platsen bredvid mig säger att vi ska sätta oss ner, men trots mina övertalningsförsök fortsätter Michaela att stå upp och hon håller fast mig så att även jag hålls i stående ställning. Hannes tittar på oss och förstår inte alls vad vi håller på med. 

 

Fransmännen har nu börjat tröttna på att de två utbytingarna skymmer scenen och fler börjar hojta att vi ska sätta oss ner. Jag tänker att det är så himla typiskt att det alltid ska vara Erasmus-studenterna som gör fel... Jag vill sjunka genom jorden.

 

Tillslut sätter sig michaela ner och jag andas ut. När DJ:n som står på scen har spelat en stund till och spelar det bästa partiet i låter ställer sig alla fransmän upp, men nu är Michaela allt annat än med på noterna. Hon vägrar ställa sig upp och menar på att om det inte dög att hon stod upp förut ska hon minsan inte röra sig från stolen nu. 

 

Jag vet inte hur konserten slutade, för jag hann vakna innan dess.

Vilken tur att vissa minnen visar sig bara vara drömmar...

... som jag sa till Emily när hon ringde mig i söndags. Hon hade inte hört något från mig på två dagar och efter ingen aktivitet på varken Facebook eller Skype var hon ju tvungen at höra av sig. Men i vilket fal: Jag lever!

 

I torsdags åkte jag med mamma och pappa till Antibes och vi kom tillbaka till Grenoble i söndags eftermiddag. under söndagskvällen packade vi. Det blev tillslut lite över 60 (!) kilo av mina saker som mamma och pappa fick ta hem till Sverige. Dock måste jag nog köpa en till väska för att få med mig det sista hem till Sverige i mitten på juni. 

 

Mamma och pappa åkte hem i måndags, men jag väntar redan nytt besök. Sara och Sara anländer till Grenoble om 1 1/2 timme! 

 

 

Nu har vi kommit fram till den sista dagen på resan. Vi strade med en fransk frukost på ett café och efter det något som jag väntat på: Besök av Maison de Bonaparte! 

 

 

 

 

 

Idag blev det en uppstigning ur sängen lite efter tio. Det känns som att hela min kropp skriker efter all sömn den kan få. frukosten inleddes med två piller innehållandes kortison och två piller anti-biotika.Det går bra nu! resterande dag har jag hostat... och hostat... och hostat. Det är inte förrän nu som jag insett hur mycket jag verkligen hostar. Deet är nog det som Annica försökt berätta för mig de senaste veckorna. Hon bor i lägenheten över mig och har för länge ställt diagnosen "onormal hosta". Men förhoppningsvis så ska den ju utrotas nu! 

 

Det läskigs just nu är att min kropp inte orkar någonting. När jag bär hem matvarorna från affären vill den stanna på vägen. Den vill stanna halvvägs i trapphuset då den tycker att tredje våningen är för högt upp att bo. Den vill inte gå till tvättstugan eftersom den vet att den kommer bli trött. Min kropp berättar detta genom att jag blir anfått, kallsvettas och hostar. Myyyyys! Efter att ha tagit itu med alla måsten har jag tagit det lugnt. Jag tror att det är precis vad jag behöver.

 

Under mina sjukdomsveckor har jag insett hur bra vänner jag har runt mig här.

 

... Michaela och Annica som tjatar på att jag ska gå till en läkare. Det var typ inte förrän de tvingade mig att gå till läkaren som jag gjorde det. De har sagt länge att det inte är bra för mig att gå runt sådär... 

 

... Ett meddelande på Facebook från Hannes som undrar hur det är med min feber

 

... Ett SMS från Victoria som frågar om hon kan hjälpa till med något. Hon hör mig tydligen varje gång jag passerar hennes våningsplan. 

 

 

 

Nu väntar jag in mot och far som ska anlända till Grennan inom kort. Imorgon blir det att ta route Napoelon ner till syd!

 

 

 

 

 

Skypesamtal med Sarorna. Lite prat inför deras frankrikeresa. Om en vecka komme de! 

 

 

Vaknade av att jag drömde att jag försovit mig till ett prov - sjukt oskön start på en tisdag

 

Tvättade håret för första gången efter klippningen - använde sjukt lite schampo

 

Tog en längre frukost samtidigt som jag övande på presentationen som skulle hållas under eftermiddagen - sjukt lång matematisk modell

 

Föreläsning i produktionsekonomi - sjukt mycket nytt att lära sig

 

Jag gick till skolhälsovården - jag har ju ändå varit sjuk och hostat under sex veckor

 

Jag förklarade att jag hostat i sex veckor - sjuksköterskan hade sjukt svårt att ta in detta och trodde att jag sa fel

 

Sjuksköterskan säger att jag ska få träffa en läkare - jag var sjukt nöjd med detta

 

Jag går ut i receptionen och lämnar fram mitt sjukförsäkringskort

 

Jag får gå till ett annat rum och träffa en läkare - sjukt trevlig person

 

Hon lyssnade på mina lungor och började förklara - sjukt snabb fransk förklaring

 

Jag uppfattar "svullna luftrör", "irriterade bronker" och "värst med högra lungan".  - helt sjukt att jag fattar detta på franska

 

Hon skriver ut två läkemedel, antibiotika och kortison - allt för att bekämpa sjukdomen

 

Jag får ett intyg att visa upp för att jag missat en timme av min lektion - sjukt bra ifall han blir sur

 

Går till klassrummet där min projektgrupp är i full gång med att jobba - sjukt effektiva för att vara fransmän!

 

Går iväg till en datasll för att göra Gantt-schema med Benjamin - sjukt intressant att veta att hans namn uttalas "Benschamän" på franska

 

Upptäcker att vi inte kan öppna Ms Project på datorerna i datasal 204 - sjukt irriterande

 

Går till biblioteket för att se om det fungerar där, men icke - sjukt mycket mer frustration

 

Går till datoransvarig på skolan, som säger att Ms Project ska fungera i sal 203 - sjukt frustrerande

 

Går tillbaka till sal 204 efter att datasnubbarna säger att de fixat problemet - sjukt rännande på skolan

 

Börjar med Gantt-schemat - inte allt så sjukt faktiskt

 

Förbereder presentationen till produktionsekonomin med Camille och Paul - sjukt lite tid för att äta lunch

 

Har presentationen - det gick inte sjukt bra

 

Fick resultaten på provet vi hade för några veckor sedan - det hade gått sjukt bra!

 

Inser att jag var topp tio av 120 stycken - SJUKT NÖJD TJEJ

 

Går till apoteket för att hämta mina piller - Sjukdomseliminering påbörjad

 

Tar en power-nap - sjukt välbehövlig

 

Åker till Campus för att göra franskaprov - skjut mig

 

Två timmar senare har jag haft hörförståelse, läsförstsåelse och skrivit en egen text - skjut mig

 

Kommer hem 21:20 efter en sjuk dag - Vad sjukt...

 

 

 

Imorgon kväll kommer mamsen och pappsen hit - SJUKT MYYYYSIGT!!!! 

 

 

 

 

 

Mamma och pappa kommer hit under nästa veckoslut. Först ska vi ner och glassa lite på Rivieran, men när de åker hem ska de ta med sig mycket av det jag har här nere. De senaste dagarna har jag därför plockat, rensat och packat. Jag har skrivit ett brev om uppsägning av lägenheten och även meddelat vem som ska ta över den efter mig i augusti. Den 19 juni sätter jag mig på ett plan i Genève och lämnar Grenoble, bergen och baguetterna bakom mig. 

 

När jag ändå var igång med klädrensning tyckte jag ikväll att det var lika bra att ta tag i pappersrensning. Och vilken rensning det blev! Jag kan inte förstå hur mycket papper man kan samla på sig! 

 

De som känner mig väl vet att jag väldigt lätt kan bli lite känslig och sentimental när jag ska avsluta något, byta miljö och göra en förändring i mitt liv. Mamma brukar alltid vara väldigt snabb med att säga att "allt har sin tid" och visst är det så. Man måste vända blad och läsa ett nytt kapitel av livet. Viljan att veta vad som kommer hända sen måste finnas där! Man kan inte gå bakåt för att komma framåt...

 

Det är nog bra att jag börjar min flyttprocess tidigt för då kan det sjunka in i mitt huvud sakta men säkert. Jag är inte helt redo just nu, men jag tror faktiskt att jag i juni kommer vilja åka hem till Sverige...

Mitt riktiga hem! 

 

 

Fräääscht!!!

 

Nu när det hade blivit över 8 månader sedan jag klippte mig tyckte jag inte att jag hade så mycket val. mitt ruffs var helt enkelt tvunget att försvinna. Efter svensklektionen igår gick jag till frisörsalongen. Två timmar senare med schampo, balsam, hårinpackning, hårbottenmassage, klippning och superlång föning kom jag ut från salongen. Superskönt att skippa se det där långa, slitna, varma håret!

 

På fredagen åkte vi från Porto-Vecchio och hamnade i Ajaccio. Vi möttes av värme och solsken.

Äntligen! tänkte de sommarlängtande svenskorna.

 

Idag har det varit en lugn dag. Jag har pysslat lite och tagit det lugnt hemma. Det måste man också ibland! 

 

 

Efter åska och hagel blev det lite bättre väder framåt kvällen. 

Jag och Annica gick ut på en shoppingtur. Med kassar från Sephora och Lafayette bestämde vi oss för att ta en kaffe, men när vi gick förbi uteserveringarna fick vi lite feeling. Varför inte ta ett glas vin istället?!

 

Jag ska göra lite kompletteringshandlande dagen innan vårlovet och vår resa ska börja. jag kommer på att jag nästan inte har någon pott att ringa för i mobilen och bestämmer mig för att köpa påfyllnining. Jag tänker att det är sista gången jag kommer fylla på detta innan jag flyttar hem till Sverige och tar därför 35 € som med all säkerhet borde vara tillräckligt. Jag betalar för allting och stoppar kvittot med koden för påfyllning i plånboken.

 

18 timmar senare sitter jag bredvid Annica på den buss som ska ta oss till Valance. Nu när vi har restid vill jag fylla på min mobil och tar fram kvittot. Jag slår i numret man ringer, men när jag ska fylla i de 14 siffror stöter jag på patrull. FAN!!! 

 

Där det ska vara 14 siffror på kvittot är det endast 14 punkter... 35 € betalade... För 14 ynka tryckta punkter på ett kvitto, vilka just nu stirrar tillbaka på mig som ett hån. 

 

Jaha... Då var det helt enkelt inte så mycket att göra förutom att snällt stoppa tillbaka kvittot i plånboken och ta snacket med någon på casino när jag kommer tillbaka till Grenoble. 

 

En vecka senare står jag i kassan på casino och förklarar vad som hänt, varpå kassörskan säger att det är som det är och att det inte finns något att göra. Jag ifrågasätter detta absrupta svar och efter en tids diskussion (det sker alltid diskussioner i detta land...) säger kassörskan att hon kanske ändå kan fråga dagsansvarige. När vi kallat henne till kassan säger hon att vi visst kan ordna detta. 

 

Jag och Annica ställer oss vid infodisken för att vänta på att dagsansvariga ska hitta information om betalningen så att jag kan få koden. Hon börjar rota i pappershögen (det är alltid pappershögar i detta land). Samtidigt som hon letar efter min försvunna kod för hon en vild diskussion med en annan kund, medan vakten står bredvid och tittar på. Efter ett tag när jag och Annica lyssnat och analyserat, har vi nog listat ut hur det ligger till. Mannen, som just nu pratar i telefon, vill köpa hushållspapper på extrapris. Han har fyllt en hel vagn med hushållspapper (en ettårsförbrukning för ett relativt stor barnfamilj enligt mina uppskattningar). Dock så fanns det inte tillräckligt mycket av Casinorullarna och på grund av detta hade han även gott lös på hushållspapper av ett annat märke. Eftersom det var samma pris på dessa två olika typer av hushållspapper tyckte han att det inte var me än rätt att han kunde få Casinorabatten även på de andra rullarna. Dagsansvarig gick inte med på detta, men självklart var detta något som mannen tyckte var förfärligt. Efter en stunds diskussion lägger sig vakten i och försöker avbryta diskussionerna. Han lägger även till att "les mademoiselles", jag och Annica, också måste få hjälp. 

 

När mannen lugnat ned sig lite kan dagsansvarige fokusera på att hitta min betalning, men lyckas inte. Då går hon fram till kassörskan som tidigare gjort avslag på mitt förslag att få hjälp och säger till henne att skriva ut ett nytt kvitto till mig. Lite senare går jag och Annica ut från Casino och jag håller i kvittot med en ny 14-siffrig kod i handen. Annica är förundrad över att vi utbytesstudenter alltid drabbas av situationer som dessa. Vi skulle bli tacksamma om problem som dessa inte uppstod för oss icke-fransmän... 

 

Men men, jag fick en ny kod och slapp slänga 35 € i sjön. 

Vem har sagt att det ska vara enkelt? 

C'est normal! 

 

 

 

Självklart skulle valborg firas även i Frankrike! 

Husfesten i Camp Sweden började hos mig och efter att ha passeat ytterligare sex lägenheter avslutades kvällen hos Hannes. 

 

På onsdagen tog vi bussen från Bastia till Porto-Vecchio.

 

 

Igår var det valborgsfirande i Camp Sweden. Vi körde en lägenhetsrunda där alla hade något att bjuda på hos sig. Ordningen blev:

- Louise (2E)

- Annica (3E)

- Michaela (3B)

- Sofia (4F)

- Joel (3A)

- Jennie (1D)

- Victoria (1B)

- Hannes (2B)

 

Fest i hela huset kan man säga! Bilder kommer lite senare :)

 

Just nu har jag precis kommit hem från en timmes svenskundervisning med Ingrid. Dock så blir det inte så mycket annat produktivt denna dag. Var det nån som sa filmmys?!