Oinspiration, hej här kommer den!!!
Ganska så ofta slår det mig: Livet i Frankrike består inte bara av mysfikan, vinkvällar och roliga upplevelser. Jag är faktiskt i Frankrike för att gå i skolan. Detta är något som märks för jag har under de senaste veckorna inte haft alltför långa pauser från skolarbete...
Allt i skolan är obligatoriskt, vilket innebär att trogna jag väljer att gå på allt. Dag ut och dag in sitter jag på Génie Industriel på föreläsningar och på lektioner. Vissa föreläsningar är enligt mig ganska så värdelösa. Det är inte så intressant att lyssna på någon i fyra timmar när man inte förstår vad han pratar om. Jag har inte kommit så långt än att jag kan sitta och myslyssna på franskan. Det går åt mycket kraft för att koncentrara sig, lyssna, förstå, lära sig och komma ihåg och det är faktiskt omöjligt att ha en så hög koncentration uppe under en så pass lång tid.
Många morgonar har jag tänkt att jag ska strunta i föreläsningen, men sen så slår "Tänk om jag ser denna föreläsning idag som väldigt givande" till. Än så länge har alltid min ängel vunnit över mig dävul: Jag har klivit upp. Dag ut och dag in (med start åtta varje dag...) har jag klivit upp ut sängen och under flera tillfällen har jag sedan ångrat mig lite när jag sitter och inte alls lär mig mycket. "Nästa vecka, ska jag göra något nyttigt istället för att gå på den här föreläsningen", tänker jag. Visst, detta har jag tänkt många gånger. Så kanske ska jag välja att stanna hemma nästa vecka? Kanske kan djävulen på min högra axel vinna över ängeln som är på den vänstra. Att "vakna på rätt sida" har för mig fått en annan innebörd.
Detta är också en del av erasmuslivet. Det är inte alltid fullt av rosa moln och turkosa elefanter.
Ärligt blogginlägg från en ibland lite bitter utbytesstudent.
En av mina anledningar till att älska Frankrike!
När december kommer krypande
Under eftermiddagen satt jag och Sofia på Pain & Cie och pluggade Suplly Chain Management. En café crème, två macarons och tre timmar senare kände vi att vi ville byta miljö. På väg till fik nummmer två, French Coffeehouse snubblade vi över inredningsbutiken Casa och tänkte att vi lika gärna kunde vila våra logistikhjärnor med lite julpynt. En kvart senare kom vi ut med en varsin påse med julpynt. När jag kom hem från fika-/pluggstund nummer två för dagen pluggade jag lite programmering, men efter det var det dags för julförberedelser!
Jag dammade av fjolårets julspellista, skapade min lilla pysselhörna och lite senare var min lägenhet lite mer julig än vad den varit innan. Jag satade på julpynt i silver och lila, som går hand i hand med all annan inredning. Jag kände att jag inte behövde vara så traditionell denna jul. Jag kommer ju hem till vinterlandet Kolmården om tre veckor!
Fika på Pain & cie
Toalettdörren pryds nu med ett hjärta med små bjällror
Mitt discojulfönster!
Nu kan jag bara låta första advent komma!
Ska bara gå i fransk skola i åtta timmar innan jag kan ta helg...
Chockerade fransmännen och brydda utbytesstudenter
Marknadsföringsföreläsningen är i full gång. Idag handlar det om innovation och läraren börjar prata om TetraPak.
En bit in på föreläsningen dyker denna föreläsningsslide upp:
"Varning! Efterföljande bilder kan vara chockerande", lyder texten.
Den bild som sedan visas framme vid tavlan är denna:
Först förstod jag inte vad som skulle vara chockerande med bilden, men jag märkte att bilden väckt starka känslor hos de franska studenterna.
Varför? Jo, för inte kan man ha vin i tetror. VIN I KARTONG? VAD ÄR DET FÖR PÅHITT?!
En student räcker upp handen och säger att detta måste vara något som de kommit på för den amerikanska marknaden. Föreläsaren börjar förklara varför man har valt att ha vin i tetror istället för i flaskor. Jag säger till Elodie som sitter bredvid mig att vi kan köpa vin i tetrapak hemma varpå hon frågor om vi inte har flaskor i Sverige. Jag fick förklara att vi mestadels använder oss av flaskor, men att det inte är kostigt med vintetror.
Än en gång fick jag vara med om skillnaden mellan den svenska utbytingen och fransmännen.
Tänk vilka känslor lite vin i kartong kan skapa...
När man prickar av en sak efter en annan på "att göra"-listan
Redovisning i ekonomi igår och franskaprov idag.
Det känns så himla skönt att kunna lägga saker bakom sig!
Imorgon väntas en presentation i marknadsföring. (Jag ska aprata om lim. Det kunde inte bli mer intressant!)
Ännu en sak som jag kan lossa från mitt bakhuvud.
Nu tar jag kväll. Jag ska kanske fira detta med att titta på fredagens avsnitt av "På spåret".
Fast det förstårs. Först en liten genomgång av morgondagens limredovisning.
Gala de INP
I lördags var det äntligen dags: Vi skulle gå på Gala de INP!
Kvällen började med middag hos Victoria.
Svenska tjejerna uppradade
Killarna fick också vara med
Michaela, jag och Elodie
Jag med Victoria
Till galan åkte vi... spårvagn!
När vi var framme vid Galan var minglet redan igång
Elodie med en suddig Hannes i bakgrunden
Fyra tjejer, tre nationaliteter
Jag, Elodie och Catherine
Victoria och Michaela
Ju längre kvällen gick...
... desto mer spexiga blev vi
Tack alla för en superkväll!!
Fransmännen kan sina baguetter!
Ja det är nog bara att erkänna. I Frankrike har det blivit många baguettefrukostar... och baguetteluncher... och baguettemiddagar. Baguetterna är en del av det franska livet. Att man kan se personer med baguette under armen är ingen myt. Här lever vi tillsammans med det där vita brödstycket!
Idag är det tre månader sedan jag anlände till Grenoble och under denna tid har jag smakat på goda och ytterst goda baguetter (riktigt dåliga har jag aldrig varit med om).
Min favoritbaguette finns att tillgå på Caféet "Le chardon bleue":
Baguette (alltså bröd) med inbakade baconbitar
Sallad
Stekt rödlök
Lufttorkad skinka
Panerad ost
Bacon
Chips
... och ja. Allt i samma stycke.
Den är helt enkelt oslagbar!
Jag kan hålla med om att det låter konstigt med chips i en baguette, men på något sätt ger de en perfekt finish och trycker dit den där pricken över mitt i.
Om jag berättar att man i detta land har pommes fritesen i kebabruller istället för på en tallrik bredvid, kan ni kanske förstå att jag köpt idén med chips i baguetter.
Och ja... Lite fysisk träning kan krävas här. Det är jag också medveten om...
Gatubelysningständing, människokroppen, ostfondue och stressnivåstest
... japp. Det är det som händer i mitt liv just nu. Låt mig berätta:
I fredags tändes gatubelysningen på vår gata (bild tagen från min balkong). Vi tjejer i Camp Sweden inledde för några veckor sedan en tävling då vi gissade när de skulle tända gatubelysningen. När vi upptäckte att det lyste utanför mitt fönster tog vi upp kuvertet där vi krafsat ner våra gissningar. Vinnare blev Michaela, som lyckades pricka in exakt dag! Grattis till middagen!
Jag, den pedagogiska läraren, kom på hur barnen skulle lära sig kroppsdelarna. Jag lade Victoria (eller Victoria lades sig på...) på en stor vit pappersduk och sedan målade jag av henne. På lektionen fick barnen sedan sätta ut lappar på vad kroppsdelarna heter. Jag tror och hoppas att det var uppskattat.
På lördagens svensklektion började vi också sjunga sånger inför luciatåget. 
I lördags var jag, Victoria och Aris på "La fondue" och åt... Fondue! Tänk att smält ost, bröd och charcuterivaror kan vara så gott!
Efter att ha ätit oss mer än mätta på ost gick vi till ett Recidence vid Parc paul Mistral för att efter midnatt fira och överraska Dado som fyllde år.
Idag har jag haft ett test i ekonomi. Förutsättningar:
15 frågor
20 minuter
Ja... Det kändes som att de mer testade min förmåga i att hantera stress än mina kunskaper i ekonomi. Jag vet inte riktigt hur man ska kunna rabbla en massa olika teorem, rita grafer och tänka på 20 minuter... Men det ska tydligen gå.
... just det. Jag kan ju också passa på att uttrycka min lättnad över SAS:s räddning. Hur skulle jag annars komma hem till julfirandet?
Det var allt för mig. Ciao!
Crash Boom Bang!
Onsdag eftermiddag. 40 elever sitter i ett klassrum och är redo för föreläsning som ska vara i 2,5 timme (utan paus...). Läraren kommer tio minuter för sent och börjar föreläsningen med att ursäkta sig över detta. Under första halvan av föreläsningen lyssnar de flesta på vad hon säger.
Efter 1,5 timmar börjar många få lite svårt att koncentrera sig och börjar prata om helt andra saker än marketing. I mitten av salen sitter jag och Axel tysta och försöker koncentrera oss på vad föreläsaren säger. Jag frågar Axel vad det är som händer och varför alla plötsligt börjar ha kafferep runt omkring oss. Axel svarar att det just nu bara är kulturerna som frontalkrockar i 180.
Föreläsningen ska sluta halv sex, men föreläsaren fortsätter att prata och måste bara avsluta och göra ett sista statement. Nu börjar fransmännen intressera sig för ämnet och börjar diskutera och ställa motfrågor till föreläsaren. En sak är säker: fransmännen älskar att prata och trots att man redan slutat kan man inte låta bli att säga sin mening.
Kvart i sex kan jag lämna klassrummet. Om man börjar 10 minuter senare slutar man antagligen en kvart senare...
Mmm... Kulturkrock. Hur skulle mitt franska liv se ut utan dig?
Campus France Suéde
... har publicerat min beskrivning av mina två första månader i Grenoble!
Äpplet som föll så nära trädet...
Tisdagsmorgon... Jag sitter och äter frukost och stirrar på dataskärmen framför mig. Fullspäckat schema hela veckan... Två prov, en inlämningsuppgift och en lab inom loppet av tre dagar nästa vecka.
Jag säger tyst för mig själv: Det får ju ordna sig...
Jag hajar till lite av att höra denna mening. Många gånger under min uppväxt har jag fått höra detta som ett mantra. När det har uppstått problem eller liknande har min kära mor alltid plockat fram denna fras och den har nog gett mig lite mer hopp om att det faktiskt kommer göra det. Nu när jag är i Frankrike har jag inte hela tiden en mamma som kan lugna ner mig och säga att allt kommer att ordna sig... Men då får jag helt plocka fram hennes ess ur min egna rockärm.
"Det får ju ordna sig!"
Ja, det kommer det göra... Kanske...
Det var tisdagen den 13 november som jag upptäckte hur kort äpplen kan falla från sitt träd.
Ny vecka, nya problem, nya möjligheter!
Min måndagmorgon började med att min lärare i Advances economics meddelade att vi om en vecka har prov på allt vi hittills har lärt oss i kursen... Denna lilla överraskning var inget som uppskattades av mig men jag kan inte göra så mycket åt det. Nu är det "bara" att lära sig allt tills nästa måndag.
Vid lunchen träffade jag Michaela och Sofia och vi köpte biljetter tlll en galafest som går av stapeln nästa helg. Sedan gick vi och åt på ett ställe på Cours Berriat. De hade den godaste baguetten som jag än så länge ätit i Frankrike. Fem av fem ostbågar till den!
Efter lunchen kom vi på att vi inte kan gå på gala utan att ha klänningar. Shoppingsuget tog över pluggsuget och vi hamnade på manoukian. Detta resulterade att alla tre tjejer kom ut därifrån med en varsin långklänning.
Under kvället tog jag en promenad med Victoria. Idag upptäckte vi palmer på andra sidan floden.
En liten veckosammanfattning
Oj, vilken vecka!
Efter att ha haft lov visste fransmännen precis vad de skulle ställa till med för att få mig att vakna upp från ledighetsdimman.
Det var denna vecka som jag var med om att ekonomiläraren totalsågade tre tjejers arbete... mitt framför hela klassen.
Ser jag fram emot min grupps presentation om två veckor? Nej.
Det var denna vecka då en fransyska utbrast "Hon kan ju allting!" och syftade på mig under Automatique-lektionen. Jag har dock svårt att tro att detta från och med kommer att vara ett ständigt återkommande tema.
Once in a lifetime experience? Ja.
Det var denna vecka som jag hade mitt första programmeringsprov. Papper, penna, fyra uppgifter på 30 minuter. Ihopblandning av Ada, Matlab och Java...
Stressigt? Ja.
Det var denna vecka som jag under en dag totalt hade åtta föreläsningstimmar... I samma sal... Och då föreläsaren drog över tjugo minuter på den sista föreläsningen.
Trött och bitter erasmusstudent som vill gå hem? Ja.
Det var denna vecka som jag träffade erasmusstudenternas riddare! Det är min föreläsare tillika lektionsledare i "Analyse marketing du besoin, cahier des charges fonctionel" (och detta är inte den kurs med det längsta namnet... I frankrike kan kursbeskrivningarna vara kortare än själva namnet på kursen). Under lektionerna ska vi göra ett projekt om ett företag som gör 3D-kartor. När läraren såg att jag och Elin (även kallade för "svenskorna") var med i gruppen började han energiskt prata om hur ett företag gjort en modell av Stockholm, varpå han uppmanade fransmännen att logga in på en hemsida för att titta på miniatyrstockholm. När lektionen var slut hade jag och Elin skrivit lite mer än en halv sida och det var meningen att rapporten skulle vara på två. Men vår lärare sa bara att det räckte och att vi skulle skicka in det och poängterade att vi hade kunnat skriva på engelska om vi ville. Tänk om alla älskade erasmus som han gör!''
Glad erasmusstudent som kan tänka sig att anstränga sig lite i denna kurs? Ja.
Det var denna vecka som jag gick in för att förbereda mig inför föreläsningen i Internationalisation des firmes. Jag läste igenom de två artiklarna à 20 sidor som skulle diskuteras. Efter det skriv jag även upp stödord på vad jag kunde säga om föreläsaren skulle inför hela klassen fråga mig vad jag tyckte. Jag och Michaela var i föreläsningssalen 07.58 och vi var nummer två och tre in i salen. Sedan följer ett dropp in där den sista personen anländer runt 08.24. 08.45 kommer en av de franska eleverna in och säger att det inte blir någon föreläsning.
Trött och bitter erasmusstudent som anstängt sig för att sedan upptäcka att föreläsaren ville ha en chillfredag? Ja.
Det var denna vecka som jag för första gången besökte baren 365. Dock så blev det en ganska så tidig hemgång för min del eftersom jag hade jobbet att tänka på dagen efter.
Ansvarsfull svensklärare? Ja.
Det var denna vecka som mina svenskelever inte ville ta en paus, utan fortsätta lära sig motsatsord.
Förvirrad svensklärare? Ja.
Det var denna vecka som det blev egenlagad trerättersmiddag under lördagskvällen. Förrätten bestod av baconinlindade dadlar med chèvreost, salladstäcke samt chèvre- och tomatstavar. Till huvudrätt blev det Kyckling på spenat- och kornblandningsbädd med päron, chèvreost och balsamicosirap. Efterrätten innehöll granatäpple, kiwi och vindruvor med vit chokladmousse.
Mätta och glada erasmusstudenter? Ja.
Det var denna vecka som jag under söndagen läste ett case på 16 sidor och efter detta skrev en rapport.
Trött erasmusstudent? Ja.
Det var denna vecka som jag drack mycket te. Kanske lite för mycket te...
Lycklig tjej? Ja!
Lite bilder kan jag ju ta att bjuda på:
Till min underbara mormor!
Stort grattis på 80-årsdagen!
Lilltjejen är i Frankrike just nu, men i jul ses vi igen!
Till min syster
27 timmar i skolan på 3 dagar...
Ja hej kära läsare!
Jag får nog efter min spontana bloggpaus berätta att fransmännen ännu inte tagit död på mig här nere. Jag har helt enkelt haft det fullt upp på lovet och många bollar i luften sedan jag kom tillbaka till Grenoble sent i söndags kväll. (av rubriken på detta inlägg kan ni nog förstå att jag den franska skolan ser till att jag får jobba jobba jobba...)
Men snart kommer jag åter igen få tid till att berätta om mina äventyr! Då kommer jag även skriva om hur mitt franska liv var när päronen kom hit. En del av berättelsen ni inte får missa är vår restaurantupplevelse i Avignon.
Jag kommer också skriva om hur det var när jag gjorde en snabbvisit till Sverige och var i Linköping mellan torsdagen och söndagen. Här kommer jag också reda ut vem det var som kastade papperslappar på mig och Victoria på flyget hem till Grenoble.
Men som sagt vad, ni får vänta lite till...
Nu ska jag återgå till min egenskrivna franska ekonomirapport.
Puss så länge!
Jag får nog efter min spontana bloggpaus berätta att fransmännen ännu inte tagit död på mig här nere. Jag har helt enkelt haft det fullt upp på lovet och många bollar i luften sedan jag kom tillbaka till Grenoble sent i söndags kväll. (av rubriken på detta inlägg kan ni nog förstå att jag den franska skolan ser till att jag får jobba jobba jobba...)
Men snart kommer jag åter igen få tid till att berätta om mina äventyr! Då kommer jag även skriva om hur mitt franska liv var när päronen kom hit. En del av berättelsen ni inte får missa är vår restaurantupplevelse i Avignon.
Jag kommer också skriva om hur det var när jag gjorde en snabbvisit till Sverige och var i Linköping mellan torsdagen och söndagen. Här kommer jag också reda ut vem det var som kastade papperslappar på mig och Victoria på flyget hem till Grenoble.
Men som sagt vad, ni får vänta lite till...
Nu ska jag återgå till min egenskrivna franska ekonomirapport.
Puss så länge!
