Mellan onsdag och söndag fick jag finbesök av mina Saror. Först öppnades vinflarran:

 

Too late my friend...

På måndagskvällen släppte jag böckerna för att dricka lite öl på "Les frères Berthom". Det hade blivit dags att säga hej då till Elodie och Farah som flyttar till Toulouse för att göra sina exjobb. 

 

Andra som var med på äventyret var Halston, Sofia och Quentin. 

 

Merci beaucoup pour ce semestre!
Elodie, tu a été un marrain parfaite pour moi. Merci pour ton aide sur l'ecole et tout le chouettes que nous eu emsemble.

Bonne chance avec vos stages à Toulouse! 

 

Jag och Hannes sitter och pluggar marketing när Elodie ringer till mig. 

Hon börjar prata om att äta middag och jag förstår det som att det är imorgon vi ska göra det innan vi drar vidare till avslutningsfesten innan julen. Hon förklarar var restauranten ligger och att vi ska vara där vid åttatiden. Jag säger att jag ska se om någon annan vill hänga på. Sedan frågar jag vilken tid hon ska vara vid Bastiljen (platsen för festen) imorgon. Jag har köpt biljett för att vara där 22:30 och hon hade köpt för 23:00 och det tyckte vi var ganska så bra tajmat.

 

När jag lagt på säger jag till Hannes att det är lätt att förstå Elodie och han säger att samtalet verkat gå smidigt. Jag känner mig nöjd och tänker att jag faktiskt klarar mig ganska så bra med min franska nuförtiden. 

 

Tio över åtta ringer Elodie till mig och frågar var jag är... Restaurantbesöket var tydligen för ikväll... 

OUPS!!! Aj då... Ett litet missförstånd hade tydligen uppstått...

 

Jag sa att jag ju hade tenta imorgon så det blir till att plugga ikväll, varpå hon sa att hon tyckte att jag kunde det ganska så bra vad hon hade sätt och hon önskade mig lycka till. Samtalet avslutades med att vi skulle ses imorgon. Elodie har också varit utbytesstudent. Förhoppningsvis förstår hon hur det känns. 

 

Jaja... Ibland är det svårt för mig att hinna med i alla höger- och vänstersvängar... 

Såhär kan mitt franska liv se ut ibland. 

Igår kväll bjöd jag över Aris på en plockmatskväll med svenskt glöggmys som avslutnimg.

Halvvägs in i käkandeet tittade Victoria in.

 

 

Jag och Victoria har en lista på vad vi ska ha hunnit göra i Grenoble innan vi åker härifrån. Det kan vara allt från att dricka green chaud till att åka på utflykt till någon närliggande stad. Igår skulle vi pricka av ännu en sak från listan. Vi skulle nämligen lära oss (eller, försöka lära oss i alla fall...) dansa salsa! Det finns en klubb som har gratis salsalektioner på torsdagar så det skulle passa oss perfekt. 

 

När vi fattat mod till oss mötte vi upp Elodie och Farah för att gå till klubben. Tyvärr hade kursen redan slutat när vi kom dit så det var bara för oss att föröka klura ut hur man gjorde ändå. 

 

På klubben fanns många kända ansikten. Det var här alla mina latinoamerikaner från franskalektionerna hängde! Det är alltså på det här stället jag kan knyta kontakter med argentinarna, colombianerna och brasilianarna. 

 

Det skulle inte förvånade om vi halkar in på det här stället någon annan gång...

 

 

Under eftermiddagen satt jag och Sofia på Pain & Cie och pluggade Suplly Chain Management. En café crème, två macarons och tre timmar senare kände vi att vi ville byta miljö. På väg till fik nummmer två, French Coffeehouse snubblade vi över inredningsbutiken Casa och tänkte att vi lika gärna kunde vila våra logistikhjärnor med lite julpynt. En kvart senare kom vi ut med en varsin påse med julpynt. När jag kom hem från fika-/pluggstund nummer två för dagen pluggade jag lite programmering, men efter det var det dags för julförberedelser! 

 

Jag dammade av fjolårets julspellista, skapade min lilla pysselhörna och lite senare var min lägenhet lite mer julig än vad den varit innan. Jag satade på julpynt i silver och lila, som går hand i hand med all annan inredning. Jag kände att jag inte behövde vara så traditionell denna jul. Jag kommer ju hem till vinterlandet Kolmården om tre veckor!

 

 

Mitt discojulfönster!

 

 

Nu kan jag bara låta första advent komma!

Ska bara gå i fransk skola i åtta timmar innan jag kan ta helg...

Marknadsföringsföreläsningen är i full gång. Idag handlar det om innovation och läraren börjar prata om TetraPak. 

En bit in på föreläsningen dyker denna föreläsningsslide upp:

 

 

I lördags var det äntligen dags: Vi skulle gå på Gala de INP!

 

Kvällen började med middag hos Victoria. 

 

Ja det är nog bara att erkänna. I Frankrike har det blivit många baguettefrukostar... och baguetteluncher... och baguettemiddagar. Baguetterna är en del av det franska livet. Att man kan se personer med baguette under armen är ingen myt. Här lever vi tillsammans med det där vita brödstycket!

 

Idag är det tre månader sedan jag anlände till Grenoble och under denna tid har jag smakat på goda och ytterst goda baguetter (riktigt dåliga har jag aldrig varit med om).

 

Min favoritbaguette finns att tillgå på Caféet "Le chardon bleue":

Baguette (alltså bröd) med inbakade  baconbitar

Sallad

Stekt rödlök

Lufttorkad skinka

Panerad ost

Bacon

Chips

 

... och ja. Allt i samma stycke. 

 

Den är helt enkelt oslagbar! 

Jag kan hålla med om att det låter konstigt med chips i en baguette, men på något sätt ger de en perfekt finish och trycker dit den där pricken över mitt i. 

 

Om jag berättar att man i detta land har pommes fritesen i kebabruller istället för på en tallrik bredvid, kan ni kanske förstå att jag köpt idén med chips i baguetter. 

 

Och ja... Lite fysisk träning kan krävas här. Det är jag också medveten om...

... har publicerat min beskrivning av mina två första månader i Grenoble!

 

 

Klicka här för att läsa:  Livet som utbytesstudent i Grenoble

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen har mina underbara föräldrar anlänt till Grenoble! Dock så har vi stött på ett litet problem...

Det stavas V-Ä-D-E-R.

 

Under stor del av oktober har jag kunnat gå runt här i Grenoble endast iklädd tunnare sensommarkläder. Senast i torsdags gick jag på stan iklädd ballerinaskor och en kort kavaj. Dock så bestämde sig vädergudarna för att slå till på stort just denna helg när mamma och pappa skulle komma hit. I morse när vi vaknade låg det ett fint, vitt snötäcke över Rue Thiers och snön har sedan fortsatt att vräka ner. Vi har tagit en promenad runt Grenoble, för att sedan gå och köpa croissanter och pain au chocolat och fika i min lägenhet. Mys-söndagen ska nu fortsätta med middag!

 

 

Igår besökte jag och Victoria en affär som vi i måndags blev intresserade av. Den heter Picard och består endast av frysdiskar i en lokal. Insidan är väldigt avskalad, där frysdisk efter frysdisk är uppradade efter varandra. Här kunde man köpa allt som man behövde, bara att det var fryst. Vad sägs om soppa infrusen i portionsförpackningar? Eller lite snittar att tina och lägga upp inför mingelkvällen? Frysta "Svenska köttbullar" fanns också klara för inhandling. 

 

Ljushetsfaktor: 5/5

Mysighetsfaktor: 1/5 (Jag föredrar en mjukare ljus (läs ljushetsfatorn) och en inte alltför avskalad inredning.

Utbud: 3/5 (Fryst gurka låter för min del inte så tilltalande... Och var är chipsen och tandkrämen? Men plus för svenska köttbullar!)

Affärsidé: 3/5 (Konceptet är enligt min mening ganska så speciellt: "Vi vänder oss till de kunder som inte vill gå runt i en affär och tänka att varorna är färska och fräscha. Istället satsar vi på en miljö där man inte alls inspireras till att laga mat utan istället bara kan tänka på att man borde ha frostat av frysen innan betuksbesöket". Jag kan heller inte riktigt släppa tanken på hur illa det skulle vara för Picard om strömmen gick...)

Pris: 3/5. Helt okej pris. Inte billigt, men inte heller för dyrt. 

 

Totalt: 15/25 (Would go there again)

 

 

 

Under denna vecka har jag insett hur mycket jag tycker om att bo i Frankrike. Jag har den verkligen vant mig vid  mitt franska vardagsliv och för var dag som går tycker jag mer och mer om det (även fast jag ibland får mina "Jag vill lämna landet"-känslor när saker och ting inte funderar som jag vill att de ska göra...). Livet här i Grenoble har så mycket att erbjuda mig och jag har märkt hur mycket det finns att upptäcka. Som igår när jag besökte den lilla väskaffären i gatuhörnet Rue Thiers - Cours Berriat. Försäljningen skedde till stor del över disk och jag frågade efter en svart skinnväska. Efter en liten stund låg det ett stort antal väskor på disken och där stod jag och diskuterade, på franska, om kvalitet, storlek, form och så vidare. Hon som jobbade där inne var väldigt trevlig (och jag vet att det är hennes jobb att vara det. Det är så hon tjänar pengar, men ändå). Min spontankik resulterade i att jag slog till på en svart väska i skinn, vilket jag under en tid funderat på att köpa. När jag gick därifrån sa hon i butiken att jag gärna fick kommma tillbaka för handskar sen när det blir kallare, vilket jag troligtvis kommer att göra!

 

Var jag än går pratar fransmännen med mig. Som till exempel idag när jag var på väg ut från hyreshuset stoppade städaren mig vid entrén och frågade mig vad jag tyckte om det nya rengöringsmedlet. Den lilla pratstunden var anledningen till att jag gick ut på gatan med ett leende på läpparna, medan mina ben styrde mig mot tidningsaffären där jag skulle hämta ut mitt bokpaket från Amazon.

 

På vägen dit passerade jag en keramiker, vars skyltfönster fångade mitt intresse. Jag gick in för att titta och pratade med henne. Där stod vi i hennes lilla krypin och verkstad och diskuterade hennes verk. Sådana små saker tycker jag verkligen om!

 

 

 

 

 

Senare delen av eftermiddagen spenderades på Pain et Cie. Jag låter nog bilden tala för sig själv varför jag tycker om att plugga där.

 

 

 

Sammanfattning: Jag tycker helt enkelt om Frankrike!

 

 

 

Efter att jag kommit tillbaka från svenskundervisningen skulle jag och Victoria dra en shoppingtur på IKEA. Denna gång skulle det inhandlas saker till hennes lägenhet. Hon har känt ett behov av mysighet, eftersom hon har ganska så många kvadrat att fylla upp i lägenheten våningen under mig. Vid tvåtiden sätter sig två svenskor på bussen som avgår från Place Doctor Martin. Bussen åker till utkanten av Grenoble där de stora varuhusen står packade bredvid varandra. IKEA ligger dock lite avsides från de andra affärerna i utkanten av shoppingområdet. Det fina med att ta buss nummer 41 är att den stannar precis utanför IKEA, varpå man efter avstigning går på en bro som leder rakt in i IKEA-varuhuset. 

 

Vi började med en inspirationsrunda. Soffor testades och mysighetsfaktor diskuterades. Efter inspirtionsrundan var det dags för mat och självklart var det köttbullarna man ville åt. IKEA-resturanten är som i Sverige bara att:

Obeservation 1 - Vinglasen står uppdukade, redan påfyllda

Obeservation 2 - Potatismos finns inte, utan det är pasta eller pommes frites som gäller

Observation 3 - Man måste be om att få lingonsylt, varpå fransmannen slevar upp en minimal hög med den fina röda röran

Observation 4 - Restauranten har utsikt över bergen

 

Annars är det precis som det ska vara.

 

 

Efter köttbullelyckan var det dags att skrida till verket. "Uppdrag myshörna" hade dragit igång! Planen var att köpa en mysmatta, ett lågt bord och en massa mys-/sittkuddar. 

Frågeställning 1 - Hur stor ska mattan vara? Är två meter i längd för stort och får bredden vara mindre än 130 cm?

Frågeställning 2 - Vilken färg ska mattan ha? Eftersom möblerna som ingår i vår hyra har en lagom fräsch ton av turkost i sig kan man inte bara välja och vraka bland alla färger.

 

Efter att ha funnit några mattkandidater vägde vi fördelarna mot nackdelarna och detta resulteraade i ganska så många "hur skulle det se ut om" och "hur skulle känslan vara om".

 

Frågeställning 3 - Vad är vår budget? En matta för 200 € känns som lite bortkastade pengar, medan mattan som kostar 20 € faktiskt inte är den finaste i stan.

Frågeställning 4 - Vad är viktigast; fluffet, färgen eller formen? 

 

Efter ett tag kom vi fram till att det inte räcker att ha visionerna i huvudet, utan vi måste få en verklig bild av hur det faktiskt skulle kunna se ut.

 

Frågeställning 5 - Vilka kuddar och filtar skulle passa till respektive matta? 

 

Frågeställning 6 - Vilken storlek ska det vara på kuddarna? Hur stor är en lagom skön sittkudde och hur tjock ska den vara så att baken inte somnar före ett lagom långt samtal är slut?

 

Efter ett tag kom vi på den briljanta idén att hämta alla kuddar som var starka "passa i Victorias lägenhet"-kandidater. Resultat: Hela IKEA-vagnen fylldes med kuddar, kuddöverdrag och filtar. Fransmännen runt omkring oss måste ha känt på sig att det var stordåd på gång... 

 

Frågeställning 7 - Kommer vi komma ihåg var vi tagit allt?

 

Tillbaka till mattorna började "Operation visionstestning". 

 

Frågeställning 8 - Tänk om man skulle ta den här mattan, de här kuddarna och den här filten?

 

Frågeställning 9 - Ja, men tänk om man istället tar den här mattan, de här kuddarna och den här filten?

 

Frågeställning 10 - Tänk om det finns en ännu bättre lösning? 

 

Frågeställning 11 - Hur många gånger har vi gått mellan avdelningarna "Filtar", "Kuddöverdrag", "Sänglinne" och "Mattor" ?

 

Frågeställning 12 - Har vi kommit fram till den bästa lösningen?!

 

Frågeställning 13 - Ska vi ta en fika på saken? 

 

Efter ett stort antal om och sjukt många men kände vi oss ändå rätt så nöjda och vi gick tillbaka med det vi inte skulle ha och samlade ihop det som ingick i optimallösningen. 

 

Frågeställning 14 - Varför samlade vi på oss ett centrallager med kuddar i vår vagn?

 

Frågeställning 15 - Vi tar väl en fika nu?

 

Efter att ha bästämt oss gick vi tillbaka till restauranten för att ta en fika. 

 

Obervation 5 - Om man tar en cappuccino i kaffeautomaten får man en lagom mängd kaffe och mjölk som får plats i koppen. Om man istället tar Café Crème får man gå väldigt långsamt till sitt bord och vara tacksam för att fenomenet utspänning existerar. 

 

Efter en långfika begav vi oss till kassorna. Vid sjutiden stod två nöjda svenskor vid hållplatsen till buss nummer 41. Hemma på Rue Thiers packade Victoria upp sina shoppingfynd. Efterår firade vi vår insats med lite rosévin. 

 

 

 

Frågeställning 16 - Blev det bra?

 

Konstaterande 1 - Abolut! Skål på det!

 

 

Den här veckan kan beskrivas med många känslor.
I tisdags upplevde jag irritation över inställda lektioner och schemakrockar.
I onsdags övergick irritationen i frustration och känslan av att inte kunna någonting. Efter tio timmar i skolan upplevde jag under onsdagskvällen en megatrötthet, vilken resulterade i att jag somnade mitt under ett skypesamtal. Det var helt omöjligt för min skypepartner att väcka mig, så på torsdagsmorgonen vaknade jag upp med en urladdad dator bredvid mig... Så kan det gå!

 

När jag druckit lite kaffe på torsdagsmorgonen bestämde jag mig för att vända onsdagens uppgivenhet och jag marcherade iväg till min första CM/TD (föreläsning/lektion) i Informatique. Till min förtjusning kommer hela den kursen vara på engelska! Jag kände att jag kunde tillföra något i diskussionerna, trots att jag var den enda utbytesstudenten i klassen. Efter detta kände jag ändå ett litet hopp växa. Det kanske inte är så att jag är helt bakom flötet...

Torsdagseftermiddagen spenderades med Sofia på ett fik i stan, där vi gick igenom föreläsningsslides till vår kurs inom Supply Chain Management. Torsdagskvällen startade hos mig med lite vin med tjejerna och sedan drog vi vidare till "Bar Jeux", "Spelbaren". Detta var alltså en bar där man kunde ta något att dricka och samtidigt spela ett sällskapsspel. Tillsammans med en massa Erasmusfolk blev det ett musikspel.

Fredagen startade med en fyratimmarsföreläsning i "Internationalisation des firmes". När det var dags att göra grupper i ett projektarbete lyckades jag smussla in mig i en grupp med två fransmän, varav en hade pluggat på KTH. De verkar trevliga och snälla, så jag hoppas att de kommer stå ut med hopplösa mig.

Min första (riktiga...) vecka med kurserna har alltså varit en bergochdalbana i humör och känslor. Det gäller att bita ihop när det inte går så bra och sedan vara extra glad när man har lite flyt. Men en sak är i alla fall säker: Den här veckan hade varit så mycket jobbigare om inte fransmännen varit där och bidragit med både stödhjul coh flytväst. Jag har oftast blivit vänligt bemött, fått hjälp på lektioner och fått vänliga blickar och ord vid bildande av grupper i olika arbeten. Om jag klarar av mitt utbytesår kommer det till stor det bero på de franska studenternas hjälpsamhet! Vi svenska studenter har en hel del att lära från fransmännen. Det händer inte ofta (händer det ens?) att vi sätter oss bredvid en okänd person och visar ett sådant intresse och en sådan hjälpsamhet som jag har upplevt här. Även fast jag ibland klagar på dem, måste jag säga att fransmännen är riktigt bra!

Om någon för ett år sedan sagt till mig att jag hösten 2012 skulle vara:
- lärare, hade jag inte alls ifrågasatt det
- språklärare, hade jag reagerat men inte tyckt att det verkade helt omöjligt
- svensklärare, hade jag inte förstått varför men ändå gått med på det
- svensklärare åt franska barn, hade jag börjat undra om det verkligen var mig man pratade om
- svensklärare åt franska barn i Frankrike, hade jag definitivt skakat på huvudet och sagt att det aldrig skulle hända.

Men nu så står jag här. Imorgon ska jag ha min första lektion i svenska och jag är löjligt nyfiken på hur det kommer att vara!

Wish me luck!

1. Gå till ett klassrum för att fylla i och skriva under en massa papper. Lämna sedan in megajättehögen.
2. Gå till ett kontor, leta fram din megajättehögen. Låt fransyskan knappa in lite saker på datorn och få sedan ett papper där det står att jag ska betala till skolavgiften.
3. Gå upp upp till femte våningen i en expedition och betala skolavgiften. Få ett kvitto på betalningen.
4. Gå tillbaka till kontoret och lämna in kvitto på betalningen
5. Efterföljande vardag kan du hämta ut ditt student-ID.

Administration när den är som mest effektiv...