Nu drar svenskundervisningen igång!

Om någon för ett år sedan sagt till mig att jag hösten 2012 skulle vara:
- lärare, hade jag inte alls ifrågasatt det
- språklärare, hade jag reagerat men inte tyckt att det verkade helt omöjligt
- svensklärare, hade jag inte förstått varför men ändå gått med på det
- svensklärare åt franska barn, hade jag börjat undra om det verkligen var mig man pratade om
- svensklärare åt franska barn i Frankrike, hade jag definitivt skakat på huvudet och sagt att det aldrig skulle hända.

Men nu så står jag här. Imorgon ska jag ha min första lektion i svenska och jag är löjligt nyfiken på hur det kommer att vara!


Wish me luck!

Jag måste lära mig att vara lite mindre i tid...

... för såhär ser föreläsningssalen ut 3 minuter innan föreläsningen ska börja.

Då var det äntligen dags!

Efter att ha gått och myst i Frankrike med endast småfixande i några veckor hade jag idag kommit till min första föreläsning. Kursnamnet hette kort och gott "Sciences industrielles automatique continue et séquentielle". Självklart var jag först in i föreläsningssalen (jag måste lära mig att bli mer sen och fransk...). Jag placerade mig i mitten av föreläsningssalen och såg fransman efter fransman träda in och ta sin plats. Klockan åtta kommer en kille in med en hel låda croissanter, som det tydligen bara skulle vara att ta av. När föreläsaren presenterat ämnet frågar han hur många utbytesstudenter det finns i föreläsningssalen, varpå jag klart och tydligt räcker upp handen. Totalt var vi två stycken: En svensk tjej och en marockansk kille. De flesta blickar vändes mot mig och när jag efter förfrågan från föreläsaren sa att jag var från Sverige gick det ett sus genom föreläsningssalen. Många började prata och fler intensiva blickar föll på mig. Inte visste jag att jag var så exotisk. Efter att jag visats upp ett tag börjar föreläsaren prata om lärarna som har lektionerna och berättar att en del av dem pratar bättre engelska än franska. Då börjar den franska publiken sucka, varpå föreläsaren har en ofantligt lång monolog om hur viktigt det är att tänka på de som kommer från andra länder och som inte är lika duktiga på det franska språket. Denna utläggning var inte att leka med och han sa att han inte kommer tolerera att folk är otrevliga mot de som inte kan prata så bra franska. Detta kändes för mig ganska så lovande. Nu har fransmännen skrämts till att vara snälla mot mig och ha med mig i diskussionerna på lektioner och labbar.

Efter detta rullade föreläsningen på som vanligt och efter 1 1/2 timmes koncentration och fokus på att förstå allting var jag ganska så trött.

Ikväll har jag haft en franskalektion och som vanligt sitter jag med min argentinare. Ibland är det tur att jag har honom, för när jag inte förstår grammatiken säger han att det är mycket lättare för alla spansktalande än för mig.

Imorgon väntar en ny spännande föreläsning i "Management stratégique de la chaîne logistique". Det kommer visa sig om jag är lika exotisk imorgon som jag varit idag...

Résumé: qu'avons Louise fait?

Gårdagen bjöd inte på så mycket dramatik, då jag egentligen inte hade något inplanerat. Jag gick på stan, men istället för att shoppa kläder hamnade jag i bokhandeln ChaPitre. Där kunde jag gå ett bra tag, då det var fyra våningar böcker att ta sig igenom! Min tur till ChaPitre resulterade i fyra böcker; en roman och tre faktaböcker. Eftermiddagen bestod av läsning på balkongen i solskenet med ost och fikon. Sämre stunder kan man ha!

Senare under kvällen pubade jag, Hannes och Jakob med "The Greek Family" på baren Subway.

Idag har jag haft datorkurs på skolan. Eftersom jag kände mig lite sen snabbade jag på processen att ta mig till skolan och sedan tog jag mig ganska så snabbt uppför trapporna när jag kom dit. Detta resulterade i att jag kom precis samtidigt som läraren och var överlägset först av eleverna. Jag fick sedan vänta en kvart på att lektionen skulle dra igång. Frågan nu är om detta egentligen är vardagsmat i Frankrike, eller om detta endast sker när utbytesstudenterna samlas. Det återstå att se...
 
Idag har jag också bokat tågbiljett till Genève. Imorgon eftermiddag anländer jag till staden och Raoul. Jag har tydligen blivit indragen i en vandring, som ska vara med i topp tio av de finaste vandringarna i Schweiz. Jag tror och hoppas på att jag inte kommer att bli alltför besviken!
 
Denna kväll var har jag träffat två av medlemmarna i den förening där jag kommer att undervisa några barn i svenska. Detta kommer att ske under lördagsförmiddagarna. Om 2 1/2 vecka drar undervisningen igång!
 
Bisous!

Uppochner, eller upp och ner?

 
När man...
  • upptäcker att man med fördel inte behöver ta med sig linserna samtidigt som man borstar tänderna
  • tio i åtta en onsdagsmorgon kommer på efter en stunds letande att man glömde ta med sig cykeln från Hemköp dagen innan
  • tar en omväg för att man inte orkade svänga
  • hittar tampongpaketet i kylskåpet fint placerad bredvid frukostmjölken
  • glömmer att låsa upp cykeln innan man sätter sig på den
  • efter lite frustrationsletande efter mobilen upptäcker att man håller i den
  • kommer in i lektionssalen och inte förstår varför ekonomiläraren har lektionen i matematiskt statistik (för att senare inse att man uppfattat schemat fel. Kurskoder kan vara svårt ibland...)
  • drömmer att man är Harry Potter, som jagar dödsätaren Torsten Flink
 
 
... är det läge att ta en paus.

Benen gillar mig inte nu... men senare kommer de tacka mig

På förmiddagen bestämde jag och Sofia att vi skulle springa upp till La Bastille. Efter en kvarts promenad var vi framme vid berget.
 
Ja det finns ju sämre vägar till ett joggingspår
 
Gångbron som leder till andra sidan floden Isère. Målet var toppen på berget
 
 
Sedan var det bara att sätta igång och springa. Sofia sprang ganska så snabbt ifrån mig, men jag matade på i mitt tempo. Jag kan ju säga såhär att det är ganska så jättejobbigt att hela tiden springa uppför och totalt ska man bestiga cirka 300 höjdmeter.Mesta delen av banan är en serpentinväg som är grusad.
 
När jag var riktigt trött och möter en fransman ser han till att bonjoura mig. Bara för att han redn bestigit alla meter och kunde i lagom tempo springa i nerförsbacke... Det var ganska så jobbigt att få fram ett bonjour tillbaka.
 
Den värsta delen på banan är när man kommer fram till trapporna. Benen är ganska så möra vid den tidpunkten och vill inte riktigt samarbeta. På banan finns en hundrameterssträcka som är plan. Himmelriket ska denna del komma att kallas!
 
Efter 27 minuter var jag i alla fall uppe. Trött, men nöjd över att jag gjort det!
 
Målfoto!
 Sofia är nöjd över att vara uppe på toppen!

Tummen upp!
 
Utsiken en bit nedanför toppen
 
Sofia går nerför serpentinvägen

Procedur: Fixa student-ID

1. Gå till ett klassrum för att fylla i och skriva under en massa papper. Lämna sedan in megajättehögen.
2. Gå till ett kontor, leta fram din megajättehögen. Låt fransyskan knappa in lite saker på datorn och få sedan ett papper där det står att jag ska betala till skolavgiften.
3. Gå upp upp till femte våningen i en expedition och betala skolavgiften. Få ett kvitto på betalningen.
4. Gå tillbaka till kontoret och lämna in kvitto på betalningen
5. Efterföljande vardag kan du hämta ut ditt student-ID.

Administration när den är som mest effektiv...

Så det så!

Ska det vara så ska det vara...

... och det ska alltid vara!

Le lit qui grince

Visst har jag en av de bästa madrasserna i Camp Sweden.
Visst har jag turen att ha en extrasäng under huvudbädden.
Visst har jag bra kuddar och ett mysigt täcke.

Men,
Om sängen låter när man släpper ner prydnadskudden på den, då har man en säng som knarrar alldeles för mycket.

When in France, right?

C'est très urgent!

Efter cirka tre timmars sömn vaknade jag upp för att sedan få nycklarna till Sofias lägenhet. Hon skulle skriva engelskaprov och jag skulle visa felen i hennes lägenhet för den ansvariga på Fonciere Etolie. Halv nio anländer damen och jag börjar på knackig franska och med galant kroppsspråk visa henne bordsbenet som är cirka 6 centimeter för kort, ena skiktet av taket som håller på att falla ner och madrassen som passerat bäst före-datum. När jag sedan skulle förklara det viktigaste blev det väldigt svårt för oss båda. Det var nämligen såhär att toaletten började läcka under gårdagskvällen varpå vatten sprutade från toaletten. När jag försökte förklara detta och hon inte förstod vad jag menade såg jag ingen annan möjlighet än att dra på vattnet i lägenheten. Jag blev minst sagt orolig när den prydliga fransyskan lutade sig över toaletten för att försöka se vad jag menade. I huvudet fick jag katastrofsynen att hon skulle få vatten över hela sig och det kan aldrig vara bra att ha en dyngsur hyresvärd.

Som tur var rann vattnet bara rakt ner och jag tyckte mig se att hon blev lite oroad över denna toalett. Efter att hon med sina kilklacksskor dragit de framtagna handdukarna och börjat torka golvet tog hon upp telefonen och ringde och sa: C'est très urgent. Jag blev väldigt glad över att höra den frasen, eftersom jag vet att det ibland kan ta ganska så lång tid att få saker fixade i det här landet (det tog ju närmare bestämt tre veckor att få en ny kyl...).

En halvtimme senare kom hantverkaren eller hyresvärdens allt-i-allo. När vi åkte i hissen upp till fjärde våningen tittade han lite fundersamt på mig och frågade om det inte var jag som fick en ny kyl av honom förra veckan. Jag kunde inte göra annat än att medge att jag var kylskåpstjejen. Han verkade i alla fall nöjd med att höra att kylen fungerade som den skulle. Fixarkillen tittade på toaletten och begav sig sedan för att köpa en ny överdel till den. Några timmar senare hade Sofia en fungerande toalett. Halleluja!

Nu återstår det att se hur lång tid det kommer ta tills hennes tak inte längre hänger ner 15 centimeter...

Beach Party

Några av oss erasmusstudenter har lyckats smuggla oss in även på fransmännens nolle-p och detta bäddar för många nya upplevelser! Igår var det dags för Beach Party. Efter svensk-tysk förfest var det dags att ta sig till campusområdet där det var en grand fête! När det var dags för hemgång hade spårvagnarna slutat gå, men svenskarna Louise, Sofia, Michaela och Hannes var sådär lagom sugna på att gå till innerstan, så vi gjorde som man gör i Sverige och ringde en taxi. Vi var ganska så ensamma om detta. Fransmön gillar tydligen att gå... När vi kom hem hävdade vi att det var det bästa vi gjort på länge endast (tillsammans) 15€ fattigare. "Taxi Grenoble" kommer användas fler gånger!
 

Nya upptäckter...

Efter att ha varit på skolan och betalat skolavgiften vaar det dags för lunch så jag och Sofia gick till matsalen. För min del var det premiär! För 3,10 € fick man en huvudrätt tillsammans med två tillbehöver (till exempel sallad, chokladmousse, youghurt, bröd, frukt och småbakelser). Jag tror faktiskt att jag kan vänja mig vid detta pris och den mängd mat man får!
 
Matsalsingången
 
 
Sofia på väg från matsalen, mätt och belåten!
 

Mésaventures, mes aventures. Quoi?!

Jag har varit i fransmännens land i två veckor och på den korta tiden har jag lärt mig en hel del om fransk kultur och mina franskakunskaper har slipats till något bättre. Det är så stor skillnad att vara i landet och uppleva det och prata franska direkt med fransmän, jämfört med hur det är att vara hemma i Sverige och läsa om landet och gå på sina franskalektioner och göra läxan (ibland) lite halvt opassionerat.
 
Som sagt vad, inlärningsprocessen är mycket kortare när man dagligen under de flesta vakna timmarna på dygnet utsätts för fransmännen och allt vad det franska livet innebär.
Så nu till dagens stora upptäckt:
 
Det tog mig alltså bara två veckor att inse att namnet på min blogg inte är helt optimalt." Laissez-moi présenter mes aventures!", "Låt mig presentera mina äventyr!", lyder bloggens rubrik, vilket är (vad jag nu vet) korrekt skrivet. Dock så uppkommer en viss förvirring och risk för missförstånd när man skriver ihop "mes" (mina) och "aventures" (äventyr). Tillsammans bildar dessa två ord mésaventures, som betyder kort och gott "missöden".
 
Man kan nu med denna nya kunskap se min blogg från två olika vinklar. Man kan välja att se mitt liv här nere på två olka sätt. Antingen läser man om mina äventyr eller om de missöden som drabbar mig. Men bara för att klarlägga: Denna blogg handlar inte om och kommer inte heller handla om missöden. Det är mina franska äventyr jag skriver om!
 
 
 
 

När man...

  • slår i armbågarna i duschväggen när man schamponerar håret
  • inte får gå upp 15 kilo för att kunna komma in mellan dörrarna
  • hittar nya spännande sätt att stå på när man rakar benen
  • inte har någon plats att rymma till när vattentemperaturen i slangen ändras (för man behöver inte skruva på reglaget för att vattnet ska ändras utan detta sker per automatik)
... har man en liten duschkabin.
 
Men, som fransmännen säger: C'est normal!
 
 

Schemakrockar och obligatorisk närvaro...

Att pussla ihop sitt schema när man väljer kurser från två olika skolor och tre olika årskurser är det inte lätt att fixa sitt schema. Att det är obligatorisk närvaro på allt i Frankrike är också en bidragande faktor till kaos. Jag och Hannes har tid eftermiddag för att fixa schemat. Jag ser framför mig att jag kommer att sitta där med en lite halvt irriterad fransyska som kommer säga "Mais, c'est impossible!!". Vi får se hur det går. Än så länge har jag upptäckt ca 40 schemakrockar på ett halvår och då har jag inte ens börjat kolla på skola nummer tvås kurser. Ce sera trés intéressant!
 

Första dagen i veckan...

Var vi lediga från skolan. Jag, Michaela och Sofia såg då till att få småärenden gjorda. Först gick vi till de vi hyr lägenheterna av. Det var så att vi inte fått någon räkning på hyran som skulle betalas senast 5e. Det visade sig att man inte ska få någon hyra, utan det var bara att föra över pengar till dem. Good to know!
Efter ett bankbesök åt vi lunch på stan.
 
 
På eftermiddagen åkte jag och Sofia och ansökte om Caf. SÅ nu är det bara att vänta på bostadsbidraget!
 

Lååång sammanfattning!

Då så, franskakursen är avslutad och jag har haft en vecka som jag inte riktigt vet hur jag ska börja beskriva.
Men, jag börjar helt enkelt från början.
 
Måndag
Svenskgänget begav sig vid åttatiden till skolan, där frukosten väntade på oss. Eller förresten, det var ju en fransk frukost. Jag börjar om: Svenskgänget begav sig vid åttatiden till skolan, där man erbjöds kaffe, juice, criossanter och sockerkaka. Klockan nio var det dags att gå till klassrummet. Medlemmarna i min grupp var från Brasilien, Peru, Colombia, Spanien och sedan var det en från Italien och en från Sverige (återkommer till problemet att vara ensam om att inte kunna spanska, portugisiska eller italienska). Efter fyra timmars franskachock var det dags för lunch på Mezzo di pasta, ett pastaställe som ligger nära vårt boende. Under den tiden jag var ledig tänkte jag göra något vettigt och marcherade iväg till elbolaget för att skriva över elen på mig. När jag väl hittat elbolaget (tack min kontakt på firman som hyr ut min lägenhet att du markerat kontoret lite för dåligt) visade det sig att det var stängt på måndagar under juli och augusti. Yey! Vad smidigt allt ska gå, tänkte och och bestämde mig att gå till banken istället för att fixa med kontraktet som de slarvat bort. Dock så var det en sådan fasligt lång kö på banken så jag kände att det inta var min dag för att fixa med saker idag så jag gick mot min lägenhet. På väg dit stöter jag på några av svensk/tyskgänget och följer istället med dem och köpte glass (eller "funny ice-cream" som Joel så fins uttryckte det. Jag tror inte att tyskarna riktigt uppskattade skämtet...). Efter chill i solen var det dags för mottagning för erasmusstudenterna på skolan. Efter en liten halvtråkig föreläsning om skolan var det dags för mingel. Och under minglet märktes det verkligen att vi var i Frankrike! För att äta fanns det en massa småpajer och små stycksaker (har dock INGEN aning om vad detta var för något). När alla tagit del av detta kommer de ut med en hel drös med småbakelser och petit chouer. Alltså, här kände jag att jag kan stå ut med ett år här nere! Måndagskvällen inleddes med vinmys och "inshotning" av Michaelas balkong med Camp Sweden. Lite senare gick vi till Bar Sun Valley där alla erasmusstudenter hängde. Mingel på franska, engelska och fransk-engelska är något som man lär sig klara av här nere.
 
 
Tisdag
Dagen inleddes som vanligt med franskakurs. Under grammatikgenomgången började franskaläraren förklara skillnaden mellan den franska grammatiken och den portugisiska, spanska och italienska och hon säger att alla ändå kan något av dessa språk. Då räckte jag upp handen och sa lite halvt på skämt att det inte alls är samma sak på svenska varpå hon ursäktar sig och sa att hon glömt att vi hade en svenska i klassen. Då säger hon ett ord som jag efter en stunds "que" förstod skulle vara "ago". Jag tyckte att det var mycket enklare att förstå hennes franska än hennes försök till att prata engelska... Efter franskalektionen gick jag, Sofia och Michaela och handlade något att äta. Det blev typisk "on the go" (á emporter) med baguette och wrap.
 
 
 
Ingången till Genie Industriel där vi ska plugga under ett års tid
 
 
På hemvägen gick vi in i "The Cake Shop" och upptäckte en lite sagovärld med cupcakes och en massa prylar man behöver till bakning. De hade även en övervåning man kunde fika på. Jag hade kommit till himmelriket! Vi köpte en cupcake till Joel som fyllde år.
 
 
 
 
Camp Sweden firar Joel
 
 
Jag passade på att fixa med elbolaget under eftermiddagen. I Frankrike är man inte helt fransk innan elräkningen fixats. Utan den kan man till exempel inte skaffa mobilabonnemang. Här märker man också fransmännens kärlek till papper...
 
På kvällen gick vi till Maison INP för att vara med på grillkvällen.
 
Grillning på Maison INP, INP:s motsvarighet till Kårallen
 


 
När jag kom hem från grillkvällen var jag inte längre "tout seul" i min lägenhet utan Yi-aren Victoria hade flyttat in. Så nu hade jag fått inneboende!
 
Onsdag
Som vanligt börjar dagen med 4 timmars franskaförvirring. Jag tror att de andra i min franskagrupp börjat inse hur olika svenska och franska är för det är många ord som de förstår men som jag aldrig hört talas om. På rasten pratas det spanska och portugisiska och jag kan säga att det inte är helt lätt att hänga med i snacket. Det är lite svårt att prata med personer som kan lika mycket (läs lite) franska som jag, men kan det bättre än engelska. Vilken tur att jag har en argentinare i gruppen som är hyfsad på engelska! Onsdagen fortsatte med campusvandring. Den häftigaste upptäckten under den promenaden var att vi hade fikonträd på skolområdet. DET minda vänner är något som vi inte har i Sverige!
 
Glad Viktoria efter upptäckten av fikonträdet
 

 
 
Onsdagkvällen inleddes med chill och "inchotning" av Hannes balkong (alla balkonger i Camp Sweden ska shotas in). Sedan begav vi oss till "Coloc Rally", där vi i mindre grupper fick besöka olika kollektiv och festa. Riktigt rolig kväll som avslutades med att alla erasmusstudenter och fransmännen var i Parc Paul Mistral.
 
 
Colloc Ralley Sofia, Michaela och jag med turkiskan Josde (stavningen med all säkerhet fel...)
 
Joel, Michaela och Christina i parc Paul Mistral
 
 
Torsdag
Franskaundervisning igen. Denna dag var jag en i gänget. Jag hade långbyxor på mig. En upptäckt jag gjort är att det tydligen är alldeles för tidigt att vara i klassrummet sju minuter innan lektionen börjar. Och tydligen så betyder 20 minuters rast egentligen att man kan vara borta i en halvtimme. Min kära argentinare förklarade för mig att det var ännu värre i sydamerika. Svensk tid är alltså inte samma som fransk och sydamerikansk tid... Brasilianarna har under franskatimmarna intresserat sig för min svensk-franska ordbok och de kunde konstatera att svenska faktiskt är ett språk som är annorlunda franskan. Som om jag inte redan försökt förklara det... Ja det är ju bara att konstatera att jag är väldigt exotisk på mina franskalektioner. Franskaläraren trodde att jag inte förstod när jag inte räckte upp handen när hon frågade vilka som kunde åka skidor, varpå hon var tvungen att EXTRA TYDLIGT fråga mig om jag åkte skidor. Jag fick då förklara att jag trots, att jag är från Sverige, inte kan åka skidor. Detta var tydligen något som alla andra i klassrummet hade väldigt svårt att förstå. Det ser väl framför sig att alla i Sverige går runt i snöskor och åker skidor till skolan.
 
På kvällen gick jag och Victoria ut och tog ett glas vin på ett brasserie. Vi började då skriva en lista på vad vi ska göra under utlandsåret. Än så länge handlar det bara om mat:
  • Äta ostron
  • Äta på tapasstället vi gick förbi
  • Äta raclette
  • Hitta Maison d'entrecôte
  • Dricka green chaud (tydligen något lokalt. Ska tydligen vara chartreuse (lokal likör) blandat med varm choklad. Hur bra låter inte det!)
Denna lista kommer lätt att fyllas på under året och vi ska hinna med allt av det!
 
 
Fredag
Sista franskalektionen och det kändes faktiskt ganska så skönt. Denna dag frågade franskaläraren mig om jag hade dyslexi. Tack för den... Sämre pepptalk precis innan provet kan man leta efter.
 
Under fredagseftermiddagen fick jag ÄNTLIGEN ett kylskåp. Helt fantastiskt! Det tog BARA tre veckor. (märk väl ironin...).
 
Invigning av kylskåpet
 
 
Denna dag hämtade jag även mitt franska bankkort. När vi skaffade detta var man tvungen att välja motiv och självklart blev det en flygel för min del. Jag har även hunnit med att skaffa ett fransk telefonnummer. Att konvertera till fransyska går med rasande fart!
 
På kvällen köpte jag och Victoria lite plockmat och firade att en kyl ankommit till lägenheten.
 
 
Ikväll var det min balkong som skulle shotas in, men detta fick ske inomhus då det var rysligt kallt ute. Vi gick sedan vidare till erasmushäng på Bar SOS Apéro.
 
Lördag
Nu var det dags för Integration Weekend! Klockat tio samlades vi alla utanför skolan för att åka till en okänd destination.
I väntan på bussen. Sofia, Elin, Michaela och Victoria
 
Efter cirka en timmes bussfärd med serpentinvägar anlände vi till orten Autrans. Regnet var ett faktum och temperaturen var under 10 grader. Detta betydde innelekar under eftermiddagen.
 
Twister!
 
Lördagen avslutades med trerättersmiddag. En riktigt trevlig kväll som bjöd på många bra minnen!
 
Söndag
Förmiddagen bjöd på megabrunch i matsalen. Efter detta ville vi åka hem, men vi fick gott vänta på bussen ända till fyra. Vi fördrev tiden med Uno-spelande.
 
Uno-spelande. Michaela, Sofia, Victoria och Annica
 
När vi kom fram till Grenoble visade det sig att det var en megastor marknad i stan, varpå vi gick och provade en massa ostar och korvar. Vi passade på att köpa croissanter till kvällsmaten (6 croissanter för 2  kan vi nog lära oss att stå ut med!)
 
 
Efter middagen hängde vi på tvätteriet. (Bilder kommer senare)
 
 
 
 
Sådär! Det var hela veckan i ett enda inlägg!
 
 

mesaventures

Borttappad svensk i Frankrike med rätt att läsa reglerteknik på ett språk hon inte riktigt behärskar.

RSS 2.0