Förra veckan hade jag och Michaela skrivit klart vår engelskarapport. Vi var klara i tid och mailade läraren en Pdf dagen innan sista inlämningsdatum. Frid och fröjd tänkte vi, när vi klappade oss sjäkva på axeln och tyckte att vi varit duktiga. Dagen efter har vi engelskalektion. Där förklarar läraren att vi även får poäng för presentationen av arbetet. Tydligen ska rapporten ha en sån där tjusig spiralrygg och plastframsida. Hoppsan, det hade svenskorna missat! Hon tar upp ett av de inlämnade exemplaren och säger att just det arbetet kommer få full poäng för presentationen, med en fin framsida och dubbelt radavstånd. Självklart hade jag och Michaela skrivit med enkelt radavstånd. Läraren fortsätter och förklarar också att det tillsvidare fungerar med att man skickar den digitalt, men att hon i så fall INTE vill ha en Pdf-fil. Magic fail ännu en gång av utbytesstudenterna... Till lektionen därpå ville vår lärare trots allt ha en utskriven kopia av arbetet i handen. 

 

Idag var det alltså dags för mig och Michaela att fixa till det som blivit fel inte som läraren ville ha det föregående vecka. Jag sätter mig i datasal F007A, redo att göra om rapporten. Efter lite styrande har vi fått dubbelt radavstånd. istället för våra fem sidor (som var max vad vi skulle skriva) har vi nu en rapport på totalt nio sidor, men det var inget som jag tänkte ändra på. Det måste ju finnas något att läsa i rapporten! Efter lite tjafs med sidnummer (alla som försökt ändra starten på numreringen i Word vet att det inte är det enklaste och att Word är på franska för min del förenklar inte situationen...) ska jag printa arbetet.

 

Framsidan skrivs ut...

Abstractet skrivs ut...

Innehållsförteckningen skrivs ut...

Sedan lyser skrivaren rött. Ett papper har fastnat vid ingången och ett annat vid utgången (om någon har bättre förslag på skrivarkomponentsord är jag mer än villig attlära mig) av skrivaren. Som så många gånger i Frankrike tänker jag att det var just typiskt att det skulle hända mig. Som utbytesstudent känner man sig redan en aning dum och man vill inte drabbas av situationer som dessa inför sina franska klasskamrater. Det var bara för mig att lirka ut papprena från skrivaren och börja göra om det igen. 

 

När jag fått ut hela arbetet upptäcker jag till min fasa att sidnumreringen mirakulöst försvunnit och inser att det bara är att börja om igen. På det tredje försöket blir arbetet bra och jag är nöjd med min insats. Lite senare kommer Michaela och vi slår följe till tryckeriet för att få den spiralad. Vi förklarar att vi vill ha papprena som en "dossier" och för en gångs skull fattar en fransman precis vad utbytingarna vill ha. Det var absolut inga problem där inte. 

 

Nu sitter jag här med vår fina rapport som handlar om att göra ett utbytesår i Grenoble. Jag slår upp den näst sista sidan, där vi har författat tips till blivande utbytesstudenter. Den ena av rubrikerna lyder "Expect the unexpected". En dag som denna är detta tips väldigt aktuellt!